Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Graptoliter - Graptoloidea - Gras, B. - Gras, Félix - Grasberger, Hans (Johann Nepomuk) - Graser, Johann Baptist - Gras-geväret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1, 2, t1). Ur denna framknoppar tekan
nummer två o s. v. (fig. 1, 2 t2, t3). Hos
somliga släkten komma alla tekalknopparna att
ligga på samma relativa sida, monoprionida
graptoliter, t. ex. Monograptus (fig. 1,
14), hos andra alternerande åt båda sidorna,
diprionida graptoliter, t. ex. Diptograptus,
Climacograptus (fig. 2, 7, 10). Initialdelen af
sikulan utväxer stundom till en ihålig stam,
virgula (fig. 1, v). Ofta synes i koloniens
proximala ända, från könens nedre del, ett
trådliknande organ, virgella (fig. 6). Alla tekor
inom en koloni ha samma utseende och byggnad;
här eger således ingen arbetsfördelning rum
emellan koloniens olika individer. Då tekorna
utknoppa direkt från hvarandra, komma deras
nedre partier att bilda ett gemensamt rum, den
s. k. gemensamma kanalen; denna antogs förut
vara ett själfständigt, primärt organ, från
hvilket tekorna skulle framknoppat. -— En koloni
af tekor kallas hydrosom l. rabdosom. Rüdemann
har på amerikanska exemplar af Diplograptus
funnit, huru flera rabdosomer medelst sina
virgulor äro förenade till en koloni af högre
ordning, syrrabdosom (fig. 16). Virgulorna löpa
tillsammans till ett centralorgan, som ofta
synes bilda en blåsa af kvadratisk omkrets,
sittande i en större fyrkantig kitinkapsel,
centralkapseln. Denna omgifves af en krans af 4-—8
små, ovala kitinblåsor, hvilkas midt upptages
af en klubbliknande centralkropp; från denna
utvecklas många små sikulor. Hela blåsan är
således att tyda som fortplantningsorgan och
har jämförts med de recenta hydrozoernas
gonangier. Midt öfver centralkapseln
ligger ännu ett större, blåsliknande organ,
antagligen en hydrostatisk apparat, jämförlig med
sifonoforernas simklocka. Graptoloidea ha delats
i en mängd olika släkten, af hvilka följande må
anföras. Phyllograptus Lapw., med tekorna i fyra
rader (fig. 12), Diplograptus M’Coy, med tekorna
i två rader och ställda snedt uppåt (fig. 7),
Climacograptus Hall som föregående, men med
tekorna rakt utstående (fig. 10). Dicranograptus
Hall, en diplograptid, hvars öfre del är uppfläkt
i två skilda grenar (fig. 13), Dicellograptus
Hopk., en diplograptid, uppfläkt i hela sin
längd, så att endast proximaländan har två
tekalrader (fig. 15), Didymograptus M’Coy,
rabdosomet af två grenar (fig. 6 och 17),
Tetragraptus Salt., med fyra genom dikotomi
uppkomna grenar (fig. 23), Dichograptus Salt.,
med åtta genom dikotomi uppkomna grenar,
Loganograptus Hall, hos hvilken genom upprepad
dikotomi uppkomma 16—32 grenar, Clonograptus
Hall, rabdosomet dikotomerar upprepade gånger,
så att grenarnas antal blir minst 32 (fig. 22),
Schizograptus, Nich., där från samma relativa
sida af rabdosomets fyra hufvudgrenar utgå
sidogrenar, hvilka ej vidare förgrena sig
(fig. 20), Holograptus Holm, där sidogrenarna
utgå på regelbundna afstånd från hvarandra
på båda sidor af de fyra hufvudgrenarna,
Bryograptus Lapw., rabdosomet busklikt förgrenadt
(fig. 18), Pterograptus Holm, där från de två
hufvudgrenarnas proximala tekor utknoppar,
alternerande åt höger och vänster, ett antal
tekor bärande sidogrenar, Coenograptus Hall,
där de två, från sikulans midtparti utgående
hufvudgrenarna äro böjda och bära många enkla
grenar af andra ordningen (fig. 11), Monograptus
Gein., rabdosomet med en enkel rad af tekor, vid
basen hopstående (fig. 9 och 14), Cyrtograptus
Carr., med tekorna som hos Monograptus,
rabdosomet böjdt och försedt med på oregelbundna
afstånd från hvarandra, utgående sidogrenar (fig. 19).,
Rastrites Barr., med tekorna som hos Monograptus,
men smala, ej berörande hvarandra (fig. 21).
II. Retioloidea Lapw. Hithörande
formers byggnad är ej så i detalj känd som
Graptololdeas. Namnet (af lat. rete, nät) vill
antyda den nätådriga strukturen på rabdosomets
sida, framkallad af listformade upphöjningar
i peridermet. Egentlig sikula synes saknas
och ersättas af ett cylindriskt, nedtill öppet
rör med gallerformigt genombruten vägg
(fig. 3). Längs rabdosomets sida finnas en eller
två mera förtjockade lister, som man kallat
virgula. Hufvudsläkte: Retiolites (fig. 8).
III. Dendroidea Nich. Rabdosomet är
träd- eller buskliknande, bildadt af
förgrenade, tekor förande grenar, som ofta
förbindas med hvarandra medelst tvärtrådar;
i dess proximala ända synes en sikula eller en
häftskifva. Tekorna äro af tre slag: närings-
(= tekor s s), fortplantnings- (= gonangier)
och knoppningsindivider; alla äro de rörformade
och ligga snodda om hvarandra i stammarna.
De egentliga tekorna mynna utåt på samma sätt
som hos Graptololdea; gonangierna mynna hos
somliga arter direkt utåt (fig. 4 g), hos
andra ej direkt utåt, utan i en tekas hålighet.
Hufvudsläkte i Sveriges silur: Dictyonema 1.
Dictyograptus (se d.o. och fig. 5).
A. Hng.
Graptoloidea Lapw., paleont. Se Graptoliter.
Gras [gra], B. Se Gras-geväret.
Gras [gra], Félix, nyprovensalsk författare,
f. 1844 i Malemort, Vaucluse, d. 1901 som
advokat i Avignon, skapade både på poesiens
och prosansområde verk, som höra till den
nyprovensalska vitterhetens allra yppersta. De
förnämsta af hans poetiska alster äro de
episka dikterna Li carbouniè, som skildrar
lifvet bland hans hemlands berg, La Toloza,
i hvilket han med glödande färgprakt skildrar
Simons-af Montfort korståg mot albigenserna, och
hans mästerverk, Lou romancero prouvençaut en
samling kärleksdikter i folkton. Hans yppersta
prosadikter äro Li Papalino, en samling yppiga
skildringar från den avignonska påfvetiden,
och den historiska romanen Li Rouge don Miejour
("De röda från södern", 1897), som skildrar
den ryktbara Marseillebataljonens tåg till
Paris sommaren 1792. Dessutom lämnade han en
mängd bidrag till den af Feliber-förbundet
(se d. o.) utg. årspublikationen "Armana
prouvençau". Näst Mistral kan G. sägas under
de senare åren och ända till sin död ha varit
Feliber-förbundets mest betydande och nitiske
förkämpe, i synnerhet sedan han 1891 utsågs
till förbundets capoulié (stormästare).
M. B.
Grasberger, Hans (Johann Nepomuk), österrikisk
skald, f. 1836, d. 1898, egnade sig först åt
juridiken, sedan åt tidningsmannaverksamhet
i Wien. Bland hans dikter må nämnas Sonette
aus dem Orient (1864; 4:e uppl. 1894), Singen
und sagen (1869), Aus dem karneval der liebe
(1873) och de på dialekt skrifna Zan Mitnehm
(1880), Plodersam (1885); vidare skref han
berättelser. Ausgewählte werke utgåfvos 1901—05
med inl. af P. Rosegger.
Graser, Johann Baptist. Se Skrifläsemetoden.
Gras-geväret [gra-], ett gevär, som konstruerades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
