- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
97-98

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Graierna - Grain - Grains d´argans - Grains d´Avignon - Grajewo - Grajiska alperna - gral - Grallæ - Grallatores - Gram - Gram - Gram - Gram, Hans - Gram, Frederik Terkel Julius - Gram, Gregers Winther Wulfsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Graierna (grek. I’oaîai "de gamla"), grek. myt.,
enligt Hesiodos två, enligt Aischylos tre döttrar
till Forkys (se d. o.) och Keto, voro ifrån
födelsen gråhåriga, hade tillsammans blott en
tand och ett öga, som de i tur och ordning fingo
begagna, och bodde längst västerut i ständig
skymning, nära sina systrar gorgonerna.

Grain [gréVn], eng., en liten engelsk vikt,
gran (jfr d. o.), = 1/20 scruple medicinalvikt
= 1/24 scruple troyvikt = 6,48 cg.; som juvel-
och probervikt = 1/4 karat.

Grains d’argans [gra dargä’], fr., bot. Se
Argania.

Grains d’Avignon [gra davinj!’], fr., bot.,
avignonbär. Se Gulbär.

Grajewo, ryskt spärrfäste i rysk-polska
guvern. Lomza, nära preussiska gränsen,
vid järnvägen Rastenburg-Bia?ystok.
L. W:son M.

Grajiska alperna. Se Alperna, sp. 697.

Gral. Se Graal.

Grallæ, zool. Se Grallatores.

Grallatores 1. Grallæ, zool., fågelordning känd
under namnet Vadare, har vid en mera ingående
morfologisk granskning visat sig omfatta
fågelformer utan omedelbart genetiskt samband,
hvarför vadarna af nyare författare fördelats
på tre ordningar: Ciconiiformes, Storkartade
fåglar
, Gruiformes, Tranartade fåglar, och
Chaiidriiformes, Brockfågelartade fåglar. Se
Fåglar, sp. 186. L-e.

Gram [gramm], förkortadt gr. (fr. gramme; af
grek. gramma, egentl, bokstaf; hos de grekiske
läkarna namnet på en skrupel), nominell enhet i
det metriska viktsystemet, lika med 23,5252 korn,
= 0,3 kvintin viktualievikt = 0,287 kvintin
guldvikt = 0,304 kvintin silfvervikt =
16,2 gran (medicinalvikt). Se Metersystemet
och jfr Centigram, Decigram, Hektogram och
Milligram. L. A. F.*

Gram, herrgård i nordvästra Slesvig vid Eibeån,
omkr. 19 km. ö. om Eibe. Under medeltiden låg
2 km. n. v. om den nuv. gården ett befäst
slott G. Det lär ha uppförts 1314 af hertig
Erik II af Sönderjylland och nämnes som en
af de borgar Erland Kalv 1373 öfverlämnade åt
Valdemar Atterdag. Kort därpå öfvergick det som
pant och senare som egendom till Klaus Limbek
och därefter till andra adelssläkter. 1664
köptes G. af Hans Schack, och dennes sonsons
änka lade 1776 G. och granngården Nyböl
till det nyupprättade stamgodset Giesegaard
på Själland. Detta gods tillhör sedan
1820 grefliga ätten Brockenhuus-Schack.
E. Ebg.

Gram, nord. myt., Sigurd Fafnesbanes ryktbara
svärd, förfärdigadt af dvärgen Regen utaf bitarna
till det svärd, som Oden stack in i ätteträdet
som gåfva till Sigurds fader Sigmund. Det var
så skarpt, att när Sigurd höll det i Rhenfloden,
afskar det en ulltapp, som fördes af strömmen
emot svärdseggen. Med samma svärd klöf Sigurd
Regens smidstäd och drap sedermera draken
Fafner. När Sigurd växlat skepnad med Gunnar,
Gjukes son, vid dennes friarfärd till Brynhild
och han på Gunnars vägnar skulle fira bröllop
med henne, drog han svärdet Gram och lade
det mellan sig och Brynhild i brudsängen.
Th. W.*

Gram, Hans, dansk historiker, f. 28 okt. 1685,
d. 19 febr. 1748, var en jylländsk prästson,
blef 1703 student och 1708 magister, var 1711-19
konrektor vid Vor frue skole i Köpenhamn
samt blef 1714 professor vid universitetet i
grekiska (till 1741), 1730 kungl, historiograf
och bibliotekarie, 1731 geheimearkivarie och
1746 etatsråd.
illustration placeholder

Han var ej blott en ovanligt
lärd man, utan äfven grundläggare af den
historiska kritiken i Danmark. Sedan han 1742
stiftat Det kjöbenhavnske selskab (senare
kalladt Det danske videnskabernes selskab),
införde han i dess skrifter 16 afhandlingar, som
företrädesvis behandla den danska medeltidens
historia och spred ljus öfver viktiga skeden
af stats- och kulturhistorien. Dessutom utgaf
han flera äldre historikers arbeten med lärda
kommentarer, såsom Niels Krags Kristian III:s
historia, Slanges Kristian IV:s historia (hvars
senare del närmast är G:s verk) och Meursius’
Danmarks historia (hvars värde ligger blott
i G:s noter). Dessutom lämnade han viktiga
bidrag till Joh. Möllers "Cimbria literata"
och likaledes till flera utländska filologers
editioner af klassikerna. Han hade en viktig
del i universitets- (1731) och läroverks-
(1739) reformen samt i stiftandet af Selskabet
for fædrelandets historie og sprog, som tillkom
på hans förnämste lärjunge Langebeks initiativ
1745. Också om kungl, bibliotekets utvidgning
inlade han förtjänst, och i geheimearkivet
lade han första grunden till det handskrifna
diplomatarium, som fick sitt namn efter
Langebek. 1907 utkom en samling bref från G.,
företrädesvis till danska stormän. E. Ebg.

Gram, Frederik Terkel Julius, dansk rättslärd,
f. 1816, d. 1871, blef 1847 lektor och 1849
professor i rättsvetenskap vid Köpenhamns
universitet. G. författade flera synnerligen
användbara handböcker i dansk rätt, Den private
söret efter dansk lovgivning
(1851), Den danske
formueret
(2 bd, 1858-64) och Forelæsninger
över den danske familieret
(1868). Han blef
1868 hedersdoktor i Lund och var sedan 1859
styresman för Regensen ("Regensens provst").
E. Ebg.

Gram, Gregers Winther Wulfsberg, norsk
statsminister, f. 10 dec. 1846 i Moss, blef
student 1864 och juris kandidat 1869, anställdes
1873, sedan han i Frankrike studerat språk och
rättsvetenskap, i Justitiedepartementet och
utnämndes 1876 till Norges representant i den
internationella domstolen i Egypten. 1882 återkom
han till Norge, var 1883-84 amtman i Nordlands
amt och utnämndes 1884 till e. o. assessor i
Höiesteret. 13 juli 1889 inträdde han i den
af E. Stang bildade ministären som minister
i Stockholm, men afgick 6 mars 1891. Han
uppehöll sig sedan i Paris som medlem af
Beringshafs-skiljedomstolen (se
Berings haf ). Då E. Stang 1893 rekonstruerade sin ministär,
återtog G. sin förra plats inom densamma,
hvilken han innehade äfven i den af F. Hagerup
bildade koalitionsministären (1895-98). Sedan
G. lämnat regeringen, har han varit stiftsamtman
i Hamars stift och amtman i Hedemarkens amt.
O. A. Ö.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:47:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbj/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free