Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grafologi - Grafostatik - Grafotypi - Grafplundring - Grafram - Grafrannsakning - Grafrösen l. Grafkummel - Grafskrift - Grafsten - Grafstickare - Grafstickel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
experiment isolera dessa olika orsaker från
hvarandra. Faktiskt har därför den rena
empirismen knappast befriat grafologien
från något af den äldre skrifttydningens
godtycklighet. - Preyer är den förste, som
i viss mån höjt grafologien till verkligt
vetenskaplig ståndpunkt genom användande
af en metod, som till skillnad från de
båda förstnämnda måhända kunde kallas den
rationella. Han har ej nöjt sig med att blott
draga slutsatser af godtyckligt sammanställda
fakta, utan han har sökt fysiologiskt förklara
skriftens enskilda egenskaper och så finna ett
naturligt orsakssammanhang mellan de psykiska
karaktärsdragen och vissa kännetecken hos
skrifrörelserna. Äfven han har dock i mångt och
mycket okritiskt upptagit häfdvunna grafologiska
föreställningar utan erforderlig pröfning. Gör
man verkligt allvar af den vetenskapliga
metoden, så krympa nog grafologiens hittills
vunna resultat tillsammans till några få satser,
som till större delen äro så själfklara, att
de knappast förtjäna hedern af att bilda en
vetenskap för sig.
Såsom exempel på sådana satser må följande
anföras. Vid ljus sinnesstämning gå alla rörelser
lättare; ofrivilligt utför man därför ofta under
sådan stämning vid skrifvande kraftigare de
rörelser af handen, hvarigenom denna följer
radernas riktning, än som är behöfligt,
för att raden skall löpa parallellt med
papperets öfre kant. Därför komma vid glad
sinnesstämning raderna att luta uppåt. Af
motsatt anledning yttrar sig nedsatt stämning
i radernas lutning nedåt. Men äfven annan
anledning kan framkalla den ena eller andra af
dessa riktningar, såsom något synfel, armens
orubbade läge på skrifbordet, hvarigenom man
kommer att skrifva i cirkelbåge e. d. Brist på
sammanhang i tankarna kan leda till, att man
tvekar, om hvad man skall skrifva, och därför
stannar då och då i skriften. På så sätt kan
uppstå en afbruten skrift utan sammanhang
mellan de olika skriftecknen, under det att
en kontinuerlig förbindelse mellan tankarna
gärna leder till ett strängare sammanhang i
skriften. Lutande stil skrifves mera flytande
och fortare än upprättstående. Det är däriör
naturligt, att den sistnämnda skriftformen
väljes företrädesvis af mera reserverade naturer,
som ej känna sig generade af den hämning i
skrifrörelserna, som den medför. En hel del enskilda
grafologiska tecken, som ännu af Preyer upptagas,
äro helt visst betydelselösa eller mångtydiga,
t. ex. den s. k. egoismslängen (en afslutning af
ordens sista bokstäfver medelst en uppåt riktad,
åt ordet böjd kroklinje).
Af vida större betydelse än grafologien
är den verksamhet, som utöfvas af de
s. k. skriftexperterna. Deras uppgift är att
afgöra genom på noggrann analys grundad
skriftjämförelse, om en bestämd person skrifvit
en viss skrift. Ehuru äfven dessa experter,
som af domstolarna pläga anlitas, ofta
begå grofva misstag, finnas otvifvelaktigt
metoder, som borde på detta område kunna
medföra nästan fullständig visshet.
S-e.
Grafostatik (af grek. grafein, rita, och
statik, se d. o.) l. Grafisk statik är lösandet
af statikens uppgifter medelst ritning (genom
geometriska konstruktioner med tillhjälp af
passare och linjal etc.), hvarvid i kalkylen
ingående storheter representeras af längder och
ytor. Den grafiska lösningen af dylika uppgifter
erbjuder visserligen ej
samma noggrannhet som räknemetoderna, men är
dock för de flesta praktiska ändamål fullt
användbar samt medgifver större snabbhet och
öfverskådlighet. Grafostatiken har därför
vunnit stor användning för ingenjörsändamål,
särskildt vid beräknande af broar, takstolar,
dammar och stödjemurar m. m., samt utgör
numera ett själfständigt läroämne vid de
tekniska högskolorna. Grafostatikens ursprung
kan härledas ända från Newton, som tillämpade
dess grundläggande metod att medelst den
s. k. kraftparallellogrammen (se d. o.) söka två
krafters resultant. Som vetenskap grundlades
grafostatiken af K. Culmann genom arbetet
"Die graphische statik" (1864). Bland hans
efterföljare må nämnas L. Cremona, Winkler,
Mohr och Müller-Breslau samt svensken
P. V. Almqvist (se d. o.). Jfr Culmanns snitt
och Crernonas kraftplan. S. L-k.
Grafotypi (af grek. grafein, rista, teckna, och
typos, prägel, bild), ett sätt att direkt från
skrift eller teckning åstadkomma en kliché för
tryckning med bokpress. Skriften eller teckningen
utföres med ett limaktigt bläck på en af krita
och andra ämnen sammansatt massa. Skrift- eller
teckningsdragen hårdna till följd af bläckets
inverkan, det öfriga bortgnides varsamt, och
den sålunda uppkomna reliefen reproduceras på
galvanisk eller stereografisk väg. Patent på
denna uppfinning togs 1860 af en amerikansk
träsnidare, de Witt Clinton Hitchcock. Upk.*
Grafplundring. Se Griftefrid.
Grafram. Se Grafmonument.
Grafrannsakning, en undersökning, som, när
af någon anledning (reparations, plantering
o. d.) grafvar i en kyrka eller en kyrkogård
måste rubbas eller ändras, anställes för att
utröna, hvilka grafvarnas egare äro. Dessa
kallas att inom viss tid styrka sin eganderätt
(t. ex. genom grafbref, se d. o.) samt
uppgifva de villkor, på hvilka de vilja
öfverlämna denna till församlingen, öfver de
grafvar, som sakna egare eller till hvilka
eganderätt ej kan styrkas, förfogar församlingen.
Grafrösen l. Grafkummel äro sådana af
större eller mindre sten, ibland med tillsats
af jord, bildade högar af olika form (runda,
fyrkantiga o. s. v.), som omsluta en eller flera
grafvar. Sådana rösen förekomma under alla de
förhistoriska perioderna i Norden, dock oftare
under brons- och järnåldern än under stenåldern.
A. B. B.*
Grafskrift. Se Grafmonument.
Grafsten. Se Grafmonument.
Grafstickare, zool., benämning på barkborrar
(se d. o.).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
