Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 43-44 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gould, Augustus Addison - Gould, Benjamin Apthorp - Gould, Sabine Baring-G. - Gould, jay - Gould, Elgin Ralston Lovell - Goulette, La - Gounod, Charles François

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

offentliggjorde G. The mollusca and shells of the
United states och Report of the invertebrata
of Massachusetts (2 :a uppl. 1870).
(L-e.)


Gould [gõ’ld], Benjamin Apthorp, nordamerikansk
astronom, i. 1824 i Boston, d. 1896 i Cambridge,
Massachusetts, vistades från 1845 en längre tid
vid flera af Europas förnämsta observatorier
och anställdes efter återkomsten till Förenta
staterna först vid de geodetiska arbetena,
hvarvid han företrädesvis var sysselsatt
med geografiska längdbestämningar. Under
hans ledning verkställdes 1866 den första
transatlantiska längdbestämningen mellan Europa
och Amerika. 1855-59 var han därjämte direktör
för Dudleyobservatoriet i Albany. 1868 kallades
han af Argentinska republikens styrelse att
på statens bekostnad anlägga och leda ett
observatorium i Córdoba, där han sedan med
ovanlig energi egnade sig åt maktpåliggande
astronomiska arbeten. Bland hans publikationer
torde den viktigaste vara Uranometria argentina
(1877), en fullständig förteckning öfver de
stjärnor på södra himmelen, som tillhöra de 7
första storleksklasserna. Detta verk är för södra
himmelen hvad Argelanders "Uranometria nova"
varit för den norra. Till G :s ’’Uranometria
argentina" sluta sig vidare hans zonkatalog,
med noggrant angifvande af 73,160 stjärnors på
södra himmelen läge, och hans generalkatalog,
upptagande 32,448 dylika stjärnor. G., hvilken
som medarbetare åt Rutherfurd på 1860-talet
var en af de förste, som användt fotografien
såsom hjälpmedel vid noggranna bestämningar af
stjärnornas orter, samlade under sin vistelse
i Córdoba en stor mängd fotografier särskildt
af stjärnhopar, med hvilkas uppmätning han
efter sin återkomst till Nord-Amerika 1884 var
sysselsatt till sin död. G. var grundläggare och
utgifvare af tidskriften "Astronomical journal"
(1849-61, 1885 ff.). (B-d.)

Gould [gõ’ld],
Sabine Baring-G. Se Baring-Gould.

Gould [gõ’ld], Jay, nordamerikansk finansiär,
f. 27 maj 1836 i Roxbury, New York, d. 2
dec. 1892 i New York, egnade sig efter ett
omväxlande ungdomslif åt järnvägsaffärer
och förvärfvade ett namn genom att bringa
åtskilliga nära bankrutterade bibanor åter i
blomstring. Hans framgång var sådan, att han
utan vidare kunde återbetala 7 1/2 mill. dollars
(omkr. 28 mill. kr.), då Eriejärnvägsbolaget
1872 anställde process mot honom. Som
hans ryktbaraste bragd betraktas den stora
stegringen i guldpriset, i slutet af 1860-talet,
hvilken vållade stora förluster eller ruin
för en mängd människor, men beredde G. själf
en ofantlig vinst. Därefter vände han sig
åter till järnvägarna och gjorde en oerhörd
vinst på de till 15 proc. sjunkna aktierna
i Union-Pacificbanan. Sammanlagda längden af
de genom G. byggda eller af honom behärskade
järnvägarna (Union-Pacific, Missouri-Pacific,
Texas and Pacific, Wabash-St. Louis and
Pacific, Missouri-Kansas and Texas o. a.) har
anslagits till 40,000 km.; under hans inflytande
stodo äfven Pacific mail steamship company,
Western union telegraph company och järnbanorna
öfver jord i New York. Efter Greeleys död var
G. den hufvudsaklige egaren af tidningen "New
York tribune". Hans efterlämnade förmögenhet
uppgifves till 72 à 100 mill. dollars (270 à
375 mill. kr.). - Äfven G:s son, George Jay
G., f. 1864, har varit ledare af betydande
järnvägsbolag. (G. W-k.)

Gould [gõ’ldj, Elgin Ralston Lovell, f. 15
aug. 1860 i Oshawa, Ontario, filos. doktor vid
John Hopkinsuniversitetet i Baltimore 1886,
professor vid universitetet i Chicago 1895-96,
blef 1896 president för City and suburban homes
company i New York, ett företag med delvis
filantropiskt syfte, och har äfven deltagit
i andra rörelser med liknande ändamål i samma
stad. I sociala frågor har han utgifvit Housing
of the working people, Public control of the
liquor traffic, The Gothenburg system of liquor
traffic, The social condition of labour, Civic
reform and social progress.

Goulette [golä’tt], La, franska namnet på G o-l
ett a (se d. o.).


Gounod [gonå], Charles François,
fransk kompositör, f. 17 juni 1818 i Paris,
d. 18 okt. 1893 i Saint Cloud, studerade vid
Pariskonservatoriet kontrapunkt för Halévy
och komposition för Paër och Lesueur. Sedan
han 1839 erhållit stora priset för en kantat,
studerade han i Rom Palestrinas stil under
tre år, uppförde 1842 i Wien ett Rekviem,
öfvertog därpå i Paris organist- och
kapellmästartjänsten vid kyrkan för yttre
missionen, bevistade teologiska föreläsningar
och ämnade låta prästviga sig. Genom inverkan
af Schumanns och Berlioz’ kompositioner blef
han dock öfvertygad om sin verkliga kallelse,
öfvergaf kyrkan och debuterade i London 1851
med delar af en Messe solennelle, hvilken väckte
fördelaktigt uppseende. Mindre lycka hade i Paris
operorna Sapho (1851) och La nonne sanglante
(1854), hvaremot Le médecin malgré lui (1858)
banade sig väg till utlandet (Stockholm 1864),
men tillika ådagalade, att det komiska facket
icke var tonsättarens egentliga. Det var först
med Faust (1859), som G. afgjordt slog sig
igenom; i denna förening af det fantastiska
och lyriska fann han sitt rätta element. Den
stämningsrikedom, som öfverflödar i Goethes
drama, har i G. funnit en mycket lycklig tolk -
visserligen med fransk färgläggning. Faust blir
emellertid hos honom föga annat än en svärmisk
älskare, medan den egentliga hufvudpersonen blir
Margareta. Och om än bl. a. kan anmärkas, att
Fausts romans är väl sentimental och Margaretas
juvelaria tämligen kokett, samt att valsen och
soldatkören (den senare ursprungligen tillhörande
en ofullbordad opera "Ivan le terrible") ej äro
fria från banalitet, så höra dock å andra sidan
flera partier ur folkscenerna i andra och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>