Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 37-38 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gottschall, Rudolf von - Gottsched, Johann Christoph - Gottsched, Luise Adelgunde Victorie - Gottsched-gesellschaft - Gottschee - Gottschick, Johannes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dramatiska dikter; bland dessa märkas de
revolutionära dramerna Maximilian Robespierre
(1846), Lambertine von Méricourt (1850;
"Lambertine af Méricourt", 1871), hvari han
idealiserar den franska revolutionens furie,
m. fl. arbeten från hans tidigare tid, som lida
af fantastik och retorik; han frigjorde sig
småningom härifrån; bland hans senare diktverk
märkas det ofta uppförda lustspelet Pitt und Fox,
hvari den engelska parlamentarismen kritiseras
och där motsatsen mellan Pitts och Fox’
karaktärer framkallar komiska situationer, samt
tragedierna Mazeppa, König Karl XII och Katharina
Howard, hans mest framgångsrika tragedi. Hans
samlade dramatiska verk utkommo 1884 i 12 bd. Af
romaner har G. författat bl. a. den historiska
romanen Im banne des schwarzen adlers. G. är
som skald en finbildad, fantasirik konstnär,
med stort formsinne och stark dragning åt
det retoriska, men saknar starkare poetisk
individualitet och ursprunglighet. Äfven
som litteraturhistoriker och essayist har
G. verkat. Hans Deutsche nationallitteratur
im neunzehnten jahrhundert (1853; 7:e
uppl. 1902) utgjorde en gensaga mot J. Schmidts
ensidiga uppfattning till förmån för den nyare
alstringen och har vunnit mycket erkännande;
af betydelse är ock hans Poetik (1858; 6:e
uppl. 1893). Af hans många essayer och litterära
tidskriftsuppsatser märkas 6 bd Porträts und
studien, hvarur bearbetningen bl. a. "Teater och
drama under andra kejsardömet", 1869, hämtats.
B. M. (K. W-g.)


Gottsched. 1. Johann Christoph
G., tysk estetiker, f. 2 febr. 1700 i Juditten,
nära Königsberg, d. 12 dec. 1766, studerade
filosofi och estetik i Königsberg, började
1725 hålla estetiska föreläsningar i Leipzig
samt blef 1730 e. o. professor i poesi och 1734
professor i logik och metafysik vid därvarande
universitet. Från 1729 till 1740 gällde G. som
den förnämsta auktoriteten i estetiska frågor
i Tyskland. Genom sin bok Erste gründe der
gesamten weltweisheit (1734) verkade han för
utbredningen af Wolffs filosofi i Tyskland
och sökte i dennes anda införa ordning och
grundlighet inom litteraturen. G. kräfde
naturlighet och förnuftsenlighet samt
sträfvade efter en enhetlig reglering på
alla områden. Han bekämpade därför både den
lohensteinska skolans svulst och de ansatser
till fantasirik och storslagen poesi, som röjdes
i förkärleken för den engelska litteraturen hos
Bodmer och Breitinger. Sitt ideal såg G. i den
fransk-klassiska vitterheten, och hans litterära
strid gällde till stor del teatern, hvarifrån han
fördref "Haupt-und-staatsactionen" och Hanswurst,
men där han införde och gjorde härskande det
franska dramat. Detta betydde på samma gång
en återförening mellan litteratur och teater,
en af gjord höjning af den dramatiska nivån. I
språkligt afseende skaffade G. det högtyska
skriftspråket inträde i det katolska Syd- och
Väst-Tyskland,
fortsatte ifrigt och framgångsrikt Opitz’ arbete
för språkets renhet och normalisering. G:s
ensidighet i kampen för korrekthet och smak
medförde nederlag och hån samt slutligen
glömska, då han hårdnackadt bekämpade både
Bodmer och Breitinger och sedan Klopstock och
Lessing. - Hans förnämsta verk äro Ausführliche
redekunst (1728), Versuch einer critischen
dichtkunst (1730), Grundlegung einer deutschen
sprachkunst (1748) och Nöthiger vorrath zur
geschichte der deutschen dramatischen dichtkunst
(1757-65). G. utgaf äfven åtskilliga tidskrifter,
"Die vernünftigen tadlerinnen" (1725 ff.), "Der
biedermann" (1727), "Beiträge zur critischen
historie der deutschen sprache, poesie und
beredsamkeit" (1732-44) m. fl., hvilka anslöto
sig till de engelska moraliska tidskrifterna. Jfr
Danzel, "G. .und seine zeit" (1848), M. Koch,
"G. und die reform der deutschen literatur"
(1887), Reicke, "Zu Gottscheds lehrjahren"
(1892), E. Wolff, "Gottscheds stellung
im deutschen bildungsleben" (1895-97),
Waniek, "G. und die deutsche litera-.tur"
(1897), Keichel, "Ein G.-denkmal" (1900)
m. fl. arbeten af samme förf. 1901 stiftades i
Berlin ett Gottsched-gesellschaft, som utger
"Gottsched-halle" och främjar kännedomen om
G:s verk och betydelse. Det låter äfven sedan
1903 genom Reichel utgifva G:s Gesammelte
schriften. R-n B.


2. Luise Adelgunde Victorie G., född Kulmus,
den föregåendes hustru, f. 1713, d. 1762,
gift 1735, egde goda språkstudier, lärd
bildning samt fin smak. Hon utöfvade en lika
flitig skriftställarverksamhet som mannen,
hvilken hon litterärt understödde, i synnerhet
genom sina lustspel och bearbetningar. Hennes
Briefe (1771-72) äro af stort värde och
intresse. Ett kännbart slag gaf hon pietismen
genom sitt (efter franskt original bearbetade)
lustspel Die pietisterei im fischbeinrock
(1736). Hennes Gedichte utgåfvos (1763) af
mannen. Se P. Schlenther, "Frau G. und das
bürgerliche drama" (1886), och P. A. Lange,
"Die sprache der Gottschedin" (1896 och 1901).

Gottsched-gesellschaft. Se Gottsched 1.

Gottschee (sloven. Ko?evje), ett furst Auersperg
tillhörigt herrskap (sedan 1791 med titeln
hertigdöme) i Krain, 705 kvkm., omkr. 25,000
inv., hvilka äro af tyskt ursprung och midt i
en slavisk befolkning trots den långa tiden (de
lära härstamma från en frankisk-thüringsk koloni,
som slog sig ned här omkr. 1350) bevarat tyskt
språk och tyska seder (se arbeten af Schröer
1869 och 1870 samt Hauffen 1895). Till följd
af landets fattigdom äro männen större delen
af året borta som gårdfarihandlare. Hemma idka
de boskapsskötsel och träslöjd. Staden G.,
2,421 inv. (1900), vid järnvägen till Laibach,
har fackskola för träindustri. I trakten
finnas flera grottor samt brunkolsgrufvor.
J. F. N.

Gottschick, Johannes, tysk teolog, f. 1847,
d. 1907, blef 1882 professor i praktisk teologi i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>