Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goslarit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinnas koppar, bly, svafvel, vitriol och
svafvelsyra. Dessutom förekommer tillverkning
af kemikalier, cigarrer, brännvin och öl
m. m. G. har ett gymnasium och ett realgyinnasium
samt en teknisk läroanstalt. Det är ock en mycket
besökt luftkurort (med vattenkuranstalt), och
turisttrafiken är mycket stor (omkr. 40,000 om
året). – G. blef redan under Otto I (968) pfalz
och myntort och blef stad 1134, fri riksstad
1290 och medlem af hanseförbundet och nådde
sin högsta blomstring omkr. 1500, sedan det
förvärfvat hela gruf- och hyttedriften. Dess
anslutning till reformationen i förbund med Filip
af Hessen kostade det dess lycka och rikedom:
det förlorade 1552 alla bergverksrättigheter
till Braunschweig. Förfallen och glömd tillföll
staden 1802 Preussen, kom 1807 till Westfalen,
1816 till Hannover och 1866 åter till Preussen
samt har återuppblomstrat, nu som medelpunkt
för en stor turisttrafik. Se G :s historia
af Crusius (1842-43) och Erdmann (1891) samt
stadens "Urkundenbuch" (3 bd, 1893-1900).
Hölscher.
Goslarit, kem. Se Zink.
Gospa sveta, slovenska namnet på Maria-Saal
i Kärnten.
Gospodin [gaspadi’n], ry., herre,
i privaträttslig mening och såsom
höflighetsuttryck. – Gosudar [gasudarj], herre,
härskare, titel på de gamle ryske storfurstarna
och sedermera på kejsarna. Jfr Hospodar.
Gosport, befäst hamnstad i engelska
grefsk. Hants (Hampshire), vid västra sidan af
Portsmouths hamn, hvaraf den utgör en del. 28,879
inv. (1901), tillsammans med Alverstoke. Där
ligga stora provianteringsinrättningar för
flottans behof (kvarn, bageri, sågverk, bryggeri,
proviant- och krutmagasin), Haslar hospital och
baracker, jaktvarf, ankarsmedjor, repslagerier m. m.
Gossan, bergsv. Se Eiserner hut.
Gossart, Jan, kallad Jan van Mabuse,
efter sin födelseort Maubeuge (Mabuse),
själf oftast tecknande sig med den latiniserade
formen Malbodius, f. omkr. 1470, 1503 mästare
i Antwerpens målargille, d. 1541 i Antwerpen,
utbildades under inflytande af Gerard David
och, under en vistelse i Italien (efter 1508),
af Lionardo och Michelangelo. Han var verksam
i Antwerpen, tillfälligtvis i Middelburg
(1528), Utrecht och på biskopens af Utrecht,
Filips af Burgund, slott. G. är en af de
nederländske konstnärer, som representera
öfvergången mellan inhemsk och italianiserande,
romanistisk stil. – Hans tidigare målningar,
hvaribland må nämnas Konungarnas tillbedjan (i
Howard Castle) och ett triptykon med madonnan
som midtbild (i Palermo), behärskas ännu af
flamländsk skoltradition och tilltala genom
sin varma färghållning och sitt naturliga
skildringssätt. Domkyrkoaltaret i Prag (nu i
museet där) med S:t Lukas målande Madonnan och
Mattheus’ kallelse (i Windsor) äro exempel på
konstnärens öfvergångsskede, med hufvudvikten på
en rik renässansarkitektur. Neptun och Amfitrite,
Adam och Eva i Berlins Kaiser-Friedrich-museum
äro åter betecknande för den utprägladt
romanistiska perioden. Slutligen äro
att nämna G :s karaktärsfulla porträtt,
hvaribland Kristian II (i Hampton court i
London) och en burgundisk prins (i Berlin).
A. L. R.
Gosse, svenskt ord af oviss härledning.
Det uppträder vid 1600-talets början i betydelsen
"manlig: individ i barnaåren", förekommer
i medelsvenska och norrländska, finländska
och norska dialekter. Rydqvist (och Bugge)
förklarar ordet ur gårsen, en. af vallonsmeder
gjord omgestaltning af fr. garcon; Esaias
Tegnér d. y. anser det som en -si-afledning
af gut; Brate har föreslagit att fatta ordet
som uppkommet i barnspråket af goÞ(er) son-,
J. Reinius har sammanställt det med det skotska
gussie, svin, och no. gosse, galt. Ett franskt
slangord, gosse, barn, och ett lågtyskt kortnamn
Gosse, torde ej vara källor till det svenska
ordet. Se J. Reinius, "Gosse" (i "Nordiska
studier, tillegnade Adolf Noreen",. 1904).
Gosse [gâss], Nicolas Louis François, fransk målare, f. 1787,
d. 1878, smyckade offentliga byggnader med dekorativa
och monumentala målningar, utförda efter
den smak, som behärskade 1800-talets första
årtionden. Bland hans mera betydande taflor må
nämnas Konungarnas tillbedjan. Edvard IV:s söner,
S. Vincent de Paul, Napoleon I mottager i Tilsit
1807 drottning Luise af Preussen samt Napoleons
och Alexanders möte i Erfurt (de båda sistnämnda
m. fl. i Versailles).
(G–g N.)
Gosse [gå’s]. 1. Philip Henry G., engelsk zoolog,
f. 1810, d. 1888, vistades 1827–39 i Canada
och Förenta staterna, hvarunder han samlade och
studerade insekter, skildrade sina studieresor
i The canadian naturalist (1840), reste 1844
till Jamaica, hvars fåglar han beskref i The
birds of Jamaica (1847). G. behandlade sedan
de mikroskopiska djuren, särskildt hjuldjuren,
öfver hvilka han skref två afhandlingar i
"Philosophical transactions", samt hafsfaunan,
åt hvilken han egnade sitt mest betydande verk,
Actinologia britannica: a history of the british
sca anemones and corals (1860). G., som vidare
utgaf många vetenskapliga och populära skrifter,
var sedan 1856 ledamot af Royal society i London.
2. Edmund William G., den föregåendes
son, engelsk författare, f. 21 sept. 1849,
blef 1867 amanuens i British museum, 1875
translator i Board of trade och 1904 öfverhusets
bibliotekarie. Han har utgifvit åtskilliga
poetiska arbeten, som visa honom såsom en
lärjunge till Matthew Arnold, diktsamlingarna
Madrigals, songs and sonnets (1870) och On viol
and flute (1873), dramerna King Erik (1876)
och The unknown lover (1878), New poems
(1879), Firdusi in exile and other poems
(1885) m. fl. dikter, som samlats i Collected
poems (1896). G. har fr. o. m. 1880-talet
väsentligen verkat som litteraturkritiker
och litteraturhistoriker. I bokform har han
offentliggjort Studies in the literature of
northern Europe (1879; 2 :a uppl. 1883), Gray
(1882), Seventeenth century studies (1883),
From Shakspeare to Pope (1885), Life of William
Congreve (1888), The literature of the eighteenth
century (1889), The jacobean poets (1894),
Short history of modern english literature
(1897; ny uppl. 1905), Life and letters of
John Donne (2 bd, 1899), Life of Jeremy Taylor
(1903), bd 3 och 4 af den af R. Garnett utgifna
"English literature, an illustrated record"
(s. å.), French profiles (1905) och Thomas Browne
(s. å.) samt ett par arbeten i konsthistoria
(Cecil Lawson, 1883, British portrait painters
and engravers of the eighteenth century,
1905). G. har äfven lämnat bidrag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
