Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goffern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1425
Golaw-Goldmark
142S
punkt för Krishna-religionen, hvarifrån den
ännu i Indien lefvande visnuitiska sekten
Bhlgavat’erna ("dyrkarna af den Höge" ; jfr B
h a g a v a d g 11 ä) härstammar. En annan gren
af den ursprungliga Krishna-sekten, som räknar
Vallabha 1. Vallabhä-cärya (se d. o.) som
sin profet och lärofader, kallas G o k u l
a s t h a - g o s v ä m i n’e r ("gosainer,
som bo i Gokula"), emedan denne lefde och
verkade därstädes under slutet af sitt lif.
K. F. J.
Golaw. Samuel von, pseudonym för L o g a u,
F. v o n (se d. o.).
Golconda, fästning i det inre af Främre
Indien, Nizams rike, 11 km. n. v. om
Haidarabad. G., som har ett starkt läge på
en granitklippa, nyttjas till statsfängelse
och Nizams skattkammare. Vid dess fot ligga
de forne furstarnas af G. dyrbara, men illa
medfarna mausoléer. G. var fordom hufvudstad i
ett stort och mäktigt rike, som 1687 störtades af
stormogul Aurangzib. Diamanterna från grufvorna
vid Partial, nära sydöstra gränsen af Nizams
rike, slipades i G.
(J. F. N.)
Goldap, kretsstad i preussiska
reg.-omr. Gumbinnen (Ostpreussen),
vid floden Goldap. 8,349 inv. (1900).
J. F. N.
Go’ldast, Melchior, schweizisk historieskrifvare,
f. 1578, d. 1635, tillhörde en adlig,
men ruinerad familj samt lefde tidtals i
stor fattigdom som skriftställare, tidtals
som rådgifvare i olika furstars tjänst. Vid
sin död var han kansler vid universitetet i
Giessen. G:s många arbeten äro skrifna på latin
eller tyska och utmärka sig för mycken stilistisk
talang och stor beläsenhet. De förnämsta äro
Scriptores rerum Svevicarum (1604), Scriptores
rerum Alemannicarum, (3 bd, 1606), Collectio
consuetudimim et legum imperialium (4 bd, 1613).
Goldau, by i schweiziska kantonen Schwyz,
i dalen mellan Rigi och Rossberg. 520
m. ö. h. 1,607 inv. (1900). Jämte tre andra
byar förstördes den af ett bergras från
Rossberg 2 sept. 1806, hvarvid 110 boningshus
begrafdes och 457 människor omkommo. Sedan
1875 för en järnväg från Arth förbi G. upp
till Rigi. Vid G. mötas järnvägslinjerna från
Aarau och Zürich samt S:t Gotthardsbanan.
(J. F. N.)
Goldberg. 1. Kretsstad i preussiska
reg.-omr. Liegnitz (Schlesien), vid
Katzbach. 6,518 inv. (1900). Ylleväfverier,
cigarrfabrikation. Vid G. bröts under
medeltiden guldmalm. I en 1524 här stiftad,
berömd skola var Wallenstein lärjunge. – 2. Stad
i Mecklenburg-Schwerin, vid Goldberger see. 2,906
inv. (1900). Järnkällor.
J. F. N.
Gold eagle [gåu’ld ī’gl], eng. ("guld-örn"),
num., nordamerikanskt mynt. Se Canada,
sp. 1074, och Eagle.
Golden [gåu’ldən], ort i nordamerikanska
staten Colorado, 20 km. v. om
Denver. 2,152 inv. (1900). Bergsskola,
teologiskt seminarium och bergsbruk.
J. F. N.
Goldene aue (Güldene au), en fruktbar,
af Helme (biflod till Unstrut) genomfluten
dal, som börjar vid Nordhausen och sträcker
sig till Artern i s. ö., i Thüringen, mellan
sydligaste randen af Harz och bergshöjderna
midtemot (Windleite och Kyffhäuser).
(J. F. N.)
Goldene mark. Se Eichsfeld.
Golden gate [gåu’ldən gei’t], det
sund, som förenar San Franciscobukten
i Kalifornien med Stilla oceanen. På
dess södra strand ligger San Francisco.
J. F. N.
Golden vale [gåu’ldən vei’l]. Se Tipperary.
Golder, en stam bland tunguserna (se d. o.).
Go’ldfuss, Georg August, tysk zoolog och
paleontolog, f. 1782, d. 1848, blef 1804 docent i
Erlangen, 1818 professor i zoologi och mineralogi
i Bonn, författade bl. a. Naturbeschreibung der
säugethiere (1812), Physikalisch-staüstische
be-schreibung des Fichtelgebirges (1817),
Handbuch der zoologie (1818-20), Abbildung
und beschrei-bung der petrefaclen des
museums in Bonn (1826), Petrefacta Germaniæ
(1826-44; ny uppl. 1862 -66), ett stort,
präktigt illustreradt verk i tre folioband.
L-e.
Goldgulden (ty., "guldgulden"). Se Dukat,
sp. 1041, och Gulden.
Goldie [gåu’ldi], sir George Dashwood
Taubman, brittisk koloniguvernör, f. 20 maj
1846 på ön Man, ingick vid unga år i brittiska
armén, men egnade sig snart åt upptäcktsfärder i
Väst-Afrika, särskildt Nigerområdet. Där blef han
ledare af de brittiska koloniseringssträfvandena,
samlade 1879 dessas intressenter till United
african company, hvilket 1881 reorganiserades
under namnet National african company och
1886, ytterligare utvidgadt, fick k. fribref
som Royal Niger company med lord Aberdare som
guvernör och G. som viceguvernör. Dessförinnan
hade han genom köp förvärfvat franska köpmäns
territorialrättigheter vid nedre Niger, vid
Berlinkonferensen 1884 tjänstgjort som sakkunnig
rörande Nigerområdet samt därefter i samverkan
med upptäcktsresanden James Thompson å kompaniets
vägnar afslutit fördrag om landupplåtelse med
flera hundra infödda höfdingar. 1897 deltog
G. i kompaniets fälttåg mot de muhammedanska
stammarna i Nupé och Ilorin samt genomdref, då
gränsstriderna med Frankrike hotade förlama
kompaniets koloniseringsverksamhet, att
brittiska staten 1 jan. 1900 mot en penningsumma
öfvertog kompaniets besittningar vid Niger,
som då förvandlades till protektoratet Northern
Nigeria. G. erhöll 1887 knightvärdighet och blef
1898 medlem af Privy council; han var medlem
af 1902–03 års stora undersökningskommission
om krigföringen i Syd-Afrika och utsågs 1905
till president i Royal geographical society.
V. S-g.
Goldingen (lett. Kúldiga), kretsstad
i ryska guv. Kurland, vid Windau, som i
närheten bildar ett vackert fall, Rummel. 9,733
inv. (1897). Ruiner af ett gammalt slott, som på
1600-talet var hertigarnas af Kurland residens.
(J. F. N.)
Goldmark, Karl, ungersk kompositör, f. 1830,
utbildade sig mest autodidaktiskt och vardt först
ryktbar genom konsertuvertyren Sakuntala. Operan
Die königin von Saba (1875), mycket österländsk
i färg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
