Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gnosticism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1373 Gnostiker–Goal 1374
lade gnosticismen till ren magi, trolleri och spöktro.)
– Den basilidianska gnosis undanträngdes
emellertid snart i betydelse af Valentinus och hans
skola samt af Marcion (se dessa artiklar), då
gnosticismen når sin djupsinnigaste och anderikaste
form och mest närmar sig kristendomen, men då
äfven faran från densamma för kristendomen blir
så stor, att kampen mot densamma af kyrkan göres
till en hufvuduppgift. Under tiden omkr. 150–200
trängdes ock gnosticismen öfverallt tillbaka, kanske
främst genom Irenæus (se d. o.). De sedan ännu
fortlefvande, ej obetydliga gnostiska kretsarna
uppgingo nästan alla i gnosticismens sista och mäktigaste
form, där den förvandlades till en verklig, fast
utbildad och historiskt grundad religion,
manikeismen (se Manes).
Gnosticismen har för den kristna kyrkans utveckling
haft den mest genomgripande betydelse. I
kampen mot gnosticismen nödgades kristendomen
lämna sin första fria och entusiastiska form och
ikläda sig bestämda lagar och normer; i nya
testamentets kanon sökte kyrkan skydda den äkta
traditionen om Jesus och apostlarna; i den apostoliska
trosbekännelsen sökte kyrkan det formulerade och
alla kristna bindande uttrycket för sin tro; i
biskopsämbetet och dess maktställning sökte den garantien
för äktheten af kanon och trosbekännelsen och
skyddet till deras oförfalskade bevarande. Gnosticismen
framdref den största förvandlingen i kristendomens
historia, dess utbildning till katolsk kyrka.
Viktigare litt.: W. Anz, ”Zur frage nach dem
ursprung des gnostizismus” (1897), M. Friedländer,
”Der vorchristliche jüdische gnosticismus” (1898),
E. Lichtenhahn, ”Die offenbarung im gnosticismus”
(1901), F. Torm, ”Valentinianismens historie og
lære” (s. å.), E. de Faye, ”Introduction à l’étude
du gnosticisme” (1903), dogmhistorierna och
framställningarna om nya testamentets tillkomst, E. H.
Schmitt, ”Die gnosis” (I, 1903), W. Bousset, ”Die
hauptprobleme der gnosis” 1907).
Hj. H–t.
Gnostiker, anhängare af gnosticism (se
d. o.).
Gnothi seauton, grek., ”känn dig själf”, lär
att känna ditt eget väsen. Denna vishetsregel stod
inristad på Apollontemplet i Delfi. Jfr Cheilon.
Gnu-antiloperna. Se Antiloper, sp. 1144.
Gnuggsten, petrogr., en af A. E. Törnebohm
införd benämning för sådana mer eller mindre täta,
ofta hälleflintartade bergartstyper, som utgöras af
hopläkt och hårdnad fin bergartsdetritus, bildad
genom krossning eller söndermalning (gnuggning) af
vissa delar af berggrunden i följd af där försiggångna
kraftiga mekaniska rubbningar. Gnuggstenar
träffas därför ofta längs vissa zoner (s. k.
gnuggzoner), där förkastningar och öfverskjutningar
egt rum, och utgöra i själfva verket bevis för
tillvaron af sådana. Inom Jämtlands och Lapplands
fjälltrakter äro gnuggstenar ganska allmänna;
sådana finnas också inom flera af Sveriges mellersta
och sydliga delar. – Benämningarna mylonit
och kataklastisk bergart afse att beteckna
i det närmaste samma sak som gnuggsten.
E. E.
Gnuggzon, geol. Se Gnuggsten.
Gnupa, konung af svensk ätt i Slesvig på
900-talet e. Kr. Hans fader Olof hade kommit från
Sverige och eröfrat landet. G. sökte utvidga riket
och härjade i Frisland, men blef 934 af kejsar
Henrik I gjord skattskyldig och tvungen att låta
döpa sig. Han föll senare i strid mot danskarnas
konung Gorm den gamle och efterträddes af sin
son Sigtrygg, som af förmyndarna för den
normandiske hertigen Rikard I kallades till hjälp mot
frankerna och i början kämpade med framgång,
men 943 besegrades af konung Ludvig d’Outremer
och stupade. På G:s grafhög reste hans gemål Asfrid
(Estrid) de båda runstenarna vid Vedelspang i
Slesvig efter sonen Sigtrygg, den ena af svensk,
den andra af dansk ristare. Jfr Wimmer, ”De
danske runemindesmærker”, I ff. s. 66, och G.
Storm, ”Norsk historisk tidsskr.”, 3 række, III,
354 f.
B–e.
Gnupahålan (Gnipahålan), nord. myt. Se
Garm.
Go, ett slags brädspel, som spelas af två personer
med hvardera 180 stenar, den enes hvita, den
andres svarta, på ett kvadratiskt bräde, som af 19
gånger 19 linjer delas i 400 lika stora småkvadrater.
Stenarna läggas i tur och ordning på linjernas
skärningspunkter (361), och spelet består i att
medelst långa kedjor af egna stenar innesluta
motståndarens och därigenom döda dem. Go uppfanns
af kineserna ett par tusen år f. Kr., kom på
700-talet e. Kr. till Japan, där det vardt nationalspelet
och har bedrifvits med samma lidelse som annorstädes
schack. Till 1868 fanns äfven en af taikunen
stiftad go-akademi med 9 lärdomsgrader. Se Schurig,
”Go, das nationalspiel der japanen” (3:e uppl.
1888).
Goa [gåa], portugisisk koloni på västra kusten
af Främre indiska halfön, omgifven af presidentskapet
Bombay. 3,370 kvkm. 475,513 inv. (1900),
däraf 615 européer, för öfrigt blandfolk. Invånarna
bekänna sig i allmänhet till katolicismen och tala en
med portugisiska uppblandad marattisk dialekt.
Kusten är sumpig och osund, bakom den höja sig
Ghatsbergen, med vackra, väl bevattnade skogar.
Hufvudprodukterna äro ris, bomull, kokosnötter,
peppar, betelnötter, tobak och salt. Hufvudstad i
kolonien samt i Portugals öfriga besittningar i
Indien är Pandjim l. Nya G. (port. Vilha nova
de G.), vid mynningen af floden Mandavi, med omkr.
10,000 inv. Ö. därom ligger Gamla G. (port. G.
Velha), en tid hufvudplatsen för hela den indiska
handeln, nu förfallet, men fortfarande säte för en
patriark (Österns primas). Det har flera kyrkor,
bl. a. katedralen och Bom Jesús (med Fr. Xavers
graf), samt några kloster, men knappt 2,000 inv.
G. eröfrades 1510 af portugiserna genom Aff.
d’Albuquerque och var i 250 år den praktfulla
hufvudstaden i Portugals indiska besittningar (i slutet
af 1500-talet skall det ha haft 200,000 inv.), tills
styrelsens säte 1759 förlades till Nya G. I spetsen
för styrelsen står en generalguvernör. Budgeten för
portugisiska Indien (G., Diu, Damão) 1907–08
upptog inkomster och utgifter till 977,551 milreis.
Införseln hade 1906 ett värde af 2 mill. och utförseln
1,2 mill. milreis. Se arbeten om G. af Fonseca
(1878) och Contzen (1902).
J. F. N.
Go ahead [gåu′ əhe′d] l. Go on [å′n], eng.
framåt! gå på! fortsätt oförtrutet! (ett amerikanskt
valspråk).
Goajira [gåachīra]. Se Guajira.
Goajiros [gåachīrås]. Se Guajiros.
Goal [gåu′l], eng., sportt., mål vid fotbollspel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
