Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gleichenia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för tillverkning af landtbruksmaskiner,
papper, glas, kemiska fabriker, kvarnar
och sågverk m. m. G. har ett gymnasium, en
öfverrealskola samt en maskin-och bergsskola.
(J. F. N.)
Glemminge, socken i Kristianstads län, Ingelstads
härad. 2,007 har. 988 inv. (1907). G. bildar med
Tosterup ett alternerande regalt och till egaren af
Tosterup patronellt pastorat i Lunds stift, Ingelstads
kontrakt.
Glen, eng. (gael. gleann), dalkjusa; trång och
sluten dal (i skotska högländerna).
Glen (Glan), nord. myt., var namnet på den
man, som blef gift med Sol.
Th. W.*
Glenalmond [glenā′mənd], en af Almond (biflod
till Tay) genomfluten dal i skotska grefsk. Perth.
Där ligger, vid Methven, Trinity college, en 1841
öppnad teol. skola, tillhörig biskopliga kyrkan i
Skottland.
Glencoe [glenkåu′]. 1. En i Skottland,
grefskapet Argyllshire, s. om Loch Leven belägen dal,
bekant för sin romantiska skönhet och än mer
genom den hemska s. k. Glencoe-massakern
(1692). Regeringen i Edinburgh hade 1691 i en
proklamation till höglandsklanerna förklarat hvar
och en, som ej innan årsskiftet svurit trohetsed till
Vilhelm och Maria, för förrädare. Samtidigt hade
en penningsumma i hemlighet anslagits till mutor
åt klanhöfdingarna för att på så sätt påskynda det
nya konungaparets erkännande i högländerna, hvarvid
emellertid statssekreteraren lord Stair (se
Dalrymple 2) torde ha önskat, att några klaner
skulle dröja med erkännandet länge nog för att gifva
regeringen anledning att genom skarp tuktan
injaga skräck och därigenom förekomma framtida
jakobitiska resningar. Alexander
Macdonald, höfding för klanen Macdonald i G. och
vanligen känd under namnet Mac Ian, hade jämte
sin klan länge röfvat boskap från markisens af
Breadalbane (se Campbell, sp. 1051–52) i
grannskapet belägna gods, och denne sökte i samband
med förhandlingarna afpressa Mac Ian ersättning
härför, hvilket gjorde, att han, inseende att
underkastelsen ej skulle bringa honom personlig fördel,
motarbetade förhandlingarna därom och i det
längsta dröjde att själf aflägga eden, så att han
och hans klan till sist ensamma voro kvar. 31 dec.
1691 infann sig Mac Ian vid Fort William för att
aflägga eden, men fann där – troligen genom
intriger från myndigheterna – ingen civil ämbetsman.
Han skyndade då till fots genom snöfyllda
bergpass till Inveraray och aflade där, 6 jan. 1692,
eden inför sheriffen. Rådssekreteraren i Edinburgh
vägrade sedan utfärda intyg om edsförsäkrans
emottagande, hvarom Mac Ian dock ej underrättades.
Lord Stair gladdes öfver Mac Ians missöde och
utverkade af konung Vilhelm befallning att låta
utrota Glencoe-Macdonald-klanen. Därtill beordrades
120 man af Macdonaldklanens arffiendes, hertigens
af Argyll (se Campbell 3), regemente under
kapten Campbell of Glenlyon. Dessa ankommo 1
febr. 1692 till dalen och mottogos af den
omisstänksamma befolkningen med gästvänskap, men
öfverföllo 13 febr. bittida på morgonen sina intet ondt
anande värdar. Åtminstone 38 män dödades, och ett
stort antal kvinnor, barn och gubbar omkommo i
snön under brådstörtad flykt uppåt bergen. Bland
de först dödade var klanhöfdingen Mac Ian. Lord
Stair var visserligen ej personligen ansvarig för det
lömska sätt, hvarpå hans befallning utfördes, men
delar med konung Vilhelm, Argyll och Breadalbane
ansvaret för det skedda samt uttryckte sedan sin
belåtenhet med ogärningen. En parlamentarisk
kommission brännmärkte den visserligen 1695 såsom
”stridande mot mänsklighetens och gästvänskapens
lagar” samt klandrade Stair för ”öfverdrifvet nit”,
men därtill inskränkte sig efterräkningarna.
2. Stad och järnvägsknut i Natal, där från linjen
Ladysmith–Johannesburg en grenbana utgår till
kolgrufvorna vid Dundee. 20 okt. 1899 utkämpades
där den första mera betydande striden i Natal under
boerkriget (se d. o. sp. 877).
V. S–g.
Glendalough [glendəlō′], dal i irländska grefsk.
Wicklow, omgifven af branta, kala berg och
genomfluten af Glenealo (till Avonmore). Bekant för sina
ruiner (kallade de ”sju kyrkorna”, de märkligaste
på Irland), hvilka leda sitt ursprung från en eremit
S:t Kevin (6:e årh.), kring hvars cell uppstodo en
större klosteranläggning och en stad, länge ryktbar
som ett hem för lärdom.
(J. F. N.)
Glendower [gle′ndauə l. gle′ndōə], Owen, eg.
Owain ab Gruffydd, lord af Glyndyordroy
l. Glyndwr, walesisk furste, f. omkr.
1359, tillhörde en gammal furstesläkt med stort
inflytande i norra Wales, hvaremot hans anspråk på
att på mödernet härstamma från Wales’ sista
inhemske krönte furste, Llewellyn, torde ha varit
tvifvelaktiga. G. studerade i Westminster, gjorde
hoftjänst hos Rikard II och var väpnare hos earlen
af Arundel, hvars Lancaster-sympatier förmedlade
hans öfvergång i Henrik IV:s tjänst. En
godstvist utbröt 1400 mellan G. och hans granne
Reginald de Grey af Ruthin och ledde till öppet
uppror från G:s sida, sedan han af Grey falskeligen
angifvits som förrädare för sitt uteblifvande från en
härfärd till Skottland. G. kallade nu sina walesiska
landsmän till hjälp, härjade Greys jordagods och
vann till en början i spetsen för den nationella
resningen mot ”sachsarnas tyranni” stora framgångar
mot de inbördes oense kunglige gränsbefälhafvarna.
G. inföll 1401 i södra Wales och besegrade 22 juni
1402 en stor engelsk här under sir Edward Mortimer
vid Pilleth i Radnorshire. Mortimer fördes fången
till Snowdon, men slöt där förbund med G. och
gifte sig med hans dotter. G. vann äfven på sin sida
Mortimers svåger, Henry Percy (”Hotspur”), intog
i juli 1403 Carmarthen och hotade allvarligt Henrik
IV:s maktställning, i synnerhet som Hotspur och
dennes släkt samtidigt gjorde uppror i norra
England. De blefvo emellertid slagna vid Shrewsbury
(21 juli s. å.), och G. måste på hösten vika undan
vid konungens straffexpedition till Wales. Följande
år, 1404, stod han på höjden af sin makt, intog
Cardiff och slöt (14 juli) förbund i Paris med
konung Karl VI; han förde nu titeln furste af Wales,
organiserade en regering med egen kansler o. s. v.
samt sammankallade ett walesiskt parlament. Redan
1405 led han dock flera svåra nederlag mot prins
Henrik, de franska hjälptrupperna slogos tillbaka,
och 1408 kunde G:s makt anses krossad efter nya
segrar för prins Henrik. G. förklarades fredlös, men
tyckes ha tillbragt sina sista år i lugn. Hans dödsår
är okändt; senast omtalas han 1416 under förhandlingar
med Henrik V om amnesti.
V. S–g.
Glenelg [glene′lg], hafsbadort i Syd-Australien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
