Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glasögonpingvinen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1301
Glasögonpingvinen-Glatz
1302
vågrätt; bakifrån sedda, tyckas de då bära en
rund hatt, hvilket förskaffat dem namnet h a 11
o r m a r. Den, som en enda gång sett en dylik
orm, då den, skrämd och retad genom åsynen
af en motståndare, särskildt af en människa,
reser sig upp med främre delen af sin kropp,
breder ut skölden och så rustar sig till angrepp
eller åtminstone till försvar, orörlig som en
bildstod, men samtidigt ansträngande hvarje
muskel, den, som därjämte vet, att djurets
bett är ytterst farligt, skall begripa, att
dessa ormar från fordomtima måst ha ådragit sig
människors uppmärksamhet, och inse, hvarför man
bevisat dem gudomlig dyrkan och begagnat’ dem
till att bedraga personer, mindre förtrogna med
ormarnas natur och egendomligheter. - Till detta
släkte, som bebor Afrika och södra Asien, höra
bland andra nedanstående arter. Glasögonormen,
hinduernas
Glasögonormen.
tsjinta-negu, Naja tripudians (se fig.),
förekommer i Transkaspien, Kina och hela södra
Asien och på de angränsande öarna med undantag af
Gelébes, Molukkerna och Timor. Af portugiserna,
som upptäckte den på Ceylon, har den erhållit
namnet ? o b r a de capello ("hattorm"). Den
blir ända till 1,8 m. lång, har brandgul och vid
viss dager i askblått skimrande färg; fjällens
mellanrum, ofta äfven deras hörn, äro ljusgula
eller hvita. På nacken finnes en om ett par
glasögon erinrande teckning, hvilken förskaffat
djuret dess namn. Dessa "glasögon" omgifvas af
två svarta linjer och äro vanligen betydligt
ljusare än de omgifvande delarna; de ställen, som
motsvara glasen, äro helt svarta eller utgöras af
en ljus, i en mörk rand innefattad ögonfläck. De
undre kroppsdelarna äro smutshvita, där och hvar
svartfläckiga. Man känner många färgförändringar
af denna art. - Glasögonormen vistas mycket gärna
i gamla, öfvergifna termitstackar och obebodda
bostäder, är trög och långsam i sina rörelser,
men kan dock både simma och till en viss grad
klättra. Dess föda utgöres af smärre djur, såsom
ödlor, grodor, paddor, råttor, möss m. m. Honan
lägger ägg, hvilka äro så stora som tamdufvans. -
Liksom i iorntiden är glasögonormen äfven nu
föremål för en vördnadsfull, nästan gudomlig
dyrkan och spelar en betydande roll i hinduernas
heliga sagor. Men ännu ryktbarare har den blifvit
därigenom, att s. k. orm-tjusare pläga med honom
utöfva åtskilliga konster.
Ormtjusaren lär, enligt hvad det uppgifves,
därvid blåsa på ett slags klarinett samt genom
hotande rörelser och slag reta cobran, hvilken då
reser sig upp i den korg, hvari egaren plägar
förvara densamma, vidgar ut halsen, kastar
sig mot gycklaren, hoppar och gör klumpiga
språng. Karlen håller sina ögon riktade på
ormen och betraktar den med en underlig,
stirrande blick. Efter några minuters förlopp
börjar ormen lugna sig och hängifver sig åt ett
slags vaggande rörelse, som vore den känslig för
gycklarens allt svagare ljudande musik. Väl rör
ormen ännu tungan lifligt, men synes alltmera
öfvergå till ett sömnigt och drömmande tillstånd,
och dess ögon stirra nu på besvärjaren. Denne
plägar då långsamt närma sig ormen, utan att
upphöra med sin musik, samt trycka sin näsa
och tunga mot dess hufvud, dock blott för
ett ögonblick, enär ormen strax med raseri
störtar mot gycklaren, som med knapp nöd hinner
undan. Huruvida sådana förevisade ormar ha sina
gifttänder kvar eller fått dem utryckta, därom
äro uppgifterna skiljaktiga. Det är troligt, att
glasögonormen, oaktadt man påstått motsatsen,
icke är synnerligen mottaglig för tämjning,
hvarför härom handlande berättelser väl äro föga
trovärdiga. - Glasögonormens bett är mycket
farligt, och ett stort antal människor faller
årligen offer för djuret. Infödingarna använda på
sår, förorsakade af denna orm, en s. k. ormsten,
hvilken enligt deras påstående drager ut
giftet. Sådana stenar bestå af brända ben, kalk
och ett slags harts samt lära genom sin porösa
beskaffenhet draga ut blod och giftet. Äfven
en växt, Aristolochia indica, lär med framgång
ha användts mot glasögonormens bett, hvarjämte
man sökt upphäfva giftets verkningar genom att
bränna såret med ett glödhett järn eller ingnida
det med eau de luce eller genom att invärtes
använda ett afkok af besoarsprit på vild hampa
eller tobak samt ingifva den bitne en riklig
kvantitet af någon spritdryck. - En annan art
af släktet Naja är ormätaren, Naja ophiophaga,
som finnes i Indien och Kochinkina och på de
närbelägna öarna. Den blir l,s m. lång, är ofvan
olivbrun och undertill blekt gulgrön. Sitt namn
har den erhållit däraf, att den flitigt jagar
sina samsläktingar (äfven ödlor). En tredje
art är egyptiska glasögonormen (se d. o.).
C. R. S.*
Glasögonpingvinen, zool. Se Pingvinerna.
Glasört, bot., namn på Salicornia Jierbacea.
Glatt, bot., säges en växt eller växtdel vara,
som ej är hårig.
Glatta ankaren, elektrot. Se Ankare 3.
Glatt däck, skpsb. Se Däck, sp. 1195.
Glattis, meteor. Se Is b ark.
Glatt lag, sjöv., samtidigt afskjutande af alla
ena sidans kanoner i ett fartyg. Jfr Bredsida.
O. E. G. N.*
Glattsteklar, Mellinus, zool. Se R o f s t e
k l a r.
Glatz (tjech. Kladsko}. 1. Grefskap i preussiska
reg.-omr. Breslau (prov. Schlesien), en
högslätt på ömse sidor om Glatzer Neisse (se
Neisse), om-gifven af Glatzbergen, en del af
Sudeterna. 1,636 kvkm. 168,556 inv. (1900), de
fleste katoliker, hvilka lyda under ärkebiskopen
i Prag. Landet har stenkol och stenbrott samt
textil-, glas- och porslinsindustri. Grefskapet
tillhörde i forna tider än Böhmen, än Polen,
tills Ferdinand I köpte det 1534 och sedan
förenade det med Böhmen. Jämte Schlesieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
