Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Girardin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dumouriez. Parisdemagogerna, som girondisterna
retat genom hot om efterräkning för
septembermorden, arbetade öppet på att mot
dem framkalla en resning af hufvudstadens
revolutionära pöbel och understöddes därvid
af konventets bergparti. Då girondisterna
likväl 18 maj lyckades genomdrifva, att ett
12-mannautskott tillsattes af konventet med
uppgift att ingripa mot Parisdemagogerna,
skredo dessa till anfall. 31 maj tillsattes
en revolutionär kommunalstyrelse i Paris,
som öfvertog ledningen af upproret, och
s. d. skrämdes konventet genom en stormpetition
att afskaffa 12-mannautskottet och bevilja
sold åt en af det värsta pöbelutskum bestående
"revolutionsarmé", som kommunalstyrelsen var i
färd med att uppsätta. 2 juni ryckte därpå denna
armé under befäl af den skurkaktige demagogen
Hanriot, som af kommunalrådet utnämnts till
befälhafvare öfver Paris’ nationalgarde, med
laddade kanoner mot konventet och tvang detta
att besluta fängslandet af 32 girondister. En
del af de sålunda
proskriberade flydde till landsorten och
sökte förmå denna att resa sig till försvar af
nationalrepresentationen mot hufvudstadspöbeln,
hvilket gaf anledning till den ogrundade
beskyllningen, att girondisterna ville förvandla
Frankrike till en federativ (förbunds-)
republik. Resningsförsöket misslyckades
emellertid och gaf de segrande jakobinerna en
förevändning till det ohyggliga skräckvälde,
som nu blef utmärkande för revolutionen (se
Terreur). En del af den girondistiska resningens
ledare dödades i landsorten (bl. a. Guadet),
några begingo själfmord, och några få
undkommo. 3 okt. fängslades i Paris 73 medlemmar
af konventet, som protesterat mot våldsdådet af 2
juni, och 30 okt. afkunnade revolutionstribunalet
dödsdomen öfver de förut i Paris fängslade
girondisterna (21 till antalet). Af dessa gick
Valazé bödlarna i förväg genom själfmord,
och 31 okt. afrättades de öfrige (däribland
Vergniaud, Gensonné och Brissot). Efter
skräckväldets slut (juli 1794) återinsattes de
73 i konventet och 8 mars 1795 äfven de öfrige
öfverlefvande girondisterna. Partiets makt var
dock för alltid bruten.
Girondisternas sorgliga öde var i mycket
själfförvålladt. De voro mera ordets än
handlingens män; i sin blinda entusiasm och
med ett oförsvarligt lättsinne lösgjorde
de krafter, som de ej kunde behärska, och
blefvo därigenom en väsentlig orsak till
revolutionens misslyckande och till sitt eget
samt fäderneslandets fördärf. Men då deras
jakobinska motståndare i allmänhet drefvos
blott af mordlystnad och roflust, svärmade
de för en idealrepublik efter antikt mönster,
och den kamp de slutligen, om också för sent,
vågade utkämpa för att hindra revolutionens
brutaliserande har i förening med deras entusiasm
och talanger spridt ett försonande och glänsande
skimmer öfver deras korta saga. – En idealiserad
skildring är A. de Lamartines ryktbara "Histoire
des girondins" (1847). I en nyktrare och sannare
belysning ha girondisterna framstått genom
den nyare revolutionsforskningen. Se H. Sybel,
"Geschichte der revolutionszeit von 1789 bis
1795" (1853 ff.), H. Taine, "Les origines de
la France contemporaine" (1875 ff.), A. Sorel,
"L’Europe et la revolution française" (1885 ff.),
samt F. V. A. Aulard, "L’éloquence parlementaire
pendant la revolution française" (1882–85) och
"Histoire politique de la revolution francaise" (1902).
S. B.
Gironerad [***], her. Se Giron.
Giroust [***], Marie Susanne. Se Roslin.
Girs, Aegidius, historieskrifvare,
skall ha blifvit född i Södermanland på
1580-talet (1583?) och dog 1639. Under Gustaf
II Adolfs regering utsågs han till lärare
för konungens "kammardrängar", hvilken syssla
han beklädde till 1622. Han fick 1627 (1626)
en plats i rikets kansli och riksarkiv, med
särskildt uppdrag att författa Vasarnas
historia. Han kallades därifrån till
sekreterare i Svea hofrätt, hvarest han
1635 förordnades till assessor. Mest bekant
är G. för sina krönikor öfver de tre första
regenterna af Vasaätten: Konung Gustaf I:s och
Konung Erik XIV:s chrönikor (1670), Konung
Johan III:s chrönika (1745). Något större
värde för historieskrifningen ega de icke.
Fr. W.
Girvuxet säges virket af sådana träd
vara, hvilka till följd af för hastig
tillväxt fått löst och dåligt trä.
C. G. H.*
Giry [***], Jean Marie Joseph Arthur,
fransk historiker, f. 29 febr. 1848 i Trévoux
(dep. Ain), d. 1899 i Paris, var anställd vid
nationalbiblioteket och riksarkivet och blef
1885 professor vid École des chartes. Han skref
en mängd lärda verk mest rörande ekonomisk
historia, konst och vetenskap under medeltiden
samt diplomatik. Som de förnämsta räknas Histoire
de la ville de Saint-Omer et de ses institutions
(1877), Documents sur les relations de la royauté
avec les villes en France de 1180 à 1314 (1885)
och Manuel de diplomatique (1893). G. ledde
utgifningen af de stora publikationerna "Annales
de l’histoire de France à l’époque carolingienne"
och "Régestes des souverains carolingiens",
var medarbetare i flera tidningar, särskildt
1872–80 i "La République française", och var
en af direktörerna för "Grande encyclopédie".
E. A-t.
Gisander [gis-], pseudonym för Schnabel, J. G.
Gisberg, Sofia, konstindustriell mönsterriterska,
f. 16 nov. 1854 i Sundsvall, utbildades vid
Tekniska skolan i Stockholm 1877–86 och är
sedan 1887 öfverlärarinna därstädes. Bland
hennes arbeten märkas ritningar till en
fontän i Sundsvall, till en sköld i etsadt
och förgylldt stål för Nordiska museet,
textilalster för Handarbetets vänner och
Licium, en mängd illuminerade adresser,
titelblad och praktband, hvilka utgått
från F. Beck & sons ateljé alltsedan 1886.
J. K-e.*
Gise [***], Gize l. Djize. 1. Provins
(mudirije) i Nedre Egypten, på båda
sidor om Nilen. 24,716 kvkm., hvaraf 956
kvkm. kulturland. 401,634 inv. (1897). –
2. Hufvudort i nämnda provins, vid vänstra
stranden af Nilen, öfver hvilken längre ned
1872 bvggdes en 406 m. lång järnbro till det
på andra sidan floden belägna Kairo. 16,877
inv. (1897). Omkr. 14 km. s. om G. ligga ruinerna
af Memfis och 8-10 km. i v. den ryktbaraste
gruppen af Egyptens pyramider samt sfinxen (se
Byggnadskonsten, sp. 704–705, pl. II
till art. Egypten och Pyramid). Det af kediven
Ismail byggda, ytterst dyrbara palatset i G. var
1889–1903 förvaringsort för det af Mariette
grundade museet för egyptiska fornlämningar,
hvilka nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
