Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giktkedjor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjukdomens orsak är en rubbning i kroppens
ämnesomsättning, som finner sitt väsentliga
uttryck i blodets ökade halt af urinsyra. I nära
orsaksförbindelse därmed står aflagringen af
urinsyra i kroppens olika organ och framför allt
i giktknölarna. Yttersta grunden till rubbningen
är oss ännu obekant, liksom förhållandet är med
de till samma sjukdomsgrupp hörande fettsoten
och sockersjukan. – Sjukdomen är i påfallande
grad ärftlig. Den är väsentligt vanligare i
England, Frankrike och Holland än hos oss.
Som sjukdomens grundorsak är höljd i dunkel,
måste behandlingen väsentligen inskränka sig
till att söka bekämpa urinsyreanhopningen, att
anordna en lämplig diet för matsmältningsorganen
och njurarna samt att lindra de akuta
giktanfallen. Födan måste tillmätas så,
att den blott täcker behofvet. Alldeles
förbjudna äro de cellrika födoämnen, som vid
sin sönderdelning i kroppen särskildt alstra
urinsyra, nämligen lefver, njure, hjärna,
kalfbräss. Vidare må man undvika alkohol,
starkt salta, kryddade och rökta ämnen samt
köttextrakt. Dieten bör äfven för öfrigt
vara skonsam och företrädesvis vegetabilisk (se
Diet). Muskelarbete samt behandling med alkaliska
mineralvatten och bad under lämplig ledning äro
att rekommendera. - Vid de akuta anfallen lägges
den angripna lemmen högt, den svullna leden
insvepes varmt, och man kan försöka ytterligare
lindra smärtan med vissa smärtstillande medel
(t. ex. aspirin). Då sjukdomen merendels är
obotlig, är den förebyggande behandlingen af
utomordentlig vikt. Personer, som tillhöra
en med gikt belastad släkt, böra redan från
yngre år inställa sin diet och verksamhet
i öfverensstämmelse med ofvan gifna regler.
Avn.
Giktkedjor, små galvaniska element i kedjeform
(Pulvermachers kedjor), äfvensom giktringar,
sammansatta af koppar och zink, spela alltjämt
en roll i humbugsmedicin mot reumatism och
gikt. En nämnvärd verkan kan icke gärna
tänkas uppstå vid användning af dylika
apparater.
F. B. (C. G. S.)
Giktmurkla, bot. Se Phallus.
Giktpapper, med., ett af allmänheten, vanligen
utan läkares tillstyrkan, begagnadt medel mot
reumatiska smärtor. Af s. k. giktpapper finnas
flera olika slag, hvilka öfverensstämma med
hvarandra däruti, att de utgöras af papper, som
blifvit genomdränkt med något retande harts,
löst i en flyktig olja, ofta nog helt enkelt
en blandning af beck och terpentin. Då sådant
papper lägges på huden å en värkande kroppsdel,
fastnar det, emedan det inmängda hartset
mjuknar af hudvärmen, och en hudretning, rodnad,
åstadkommes, som kan framkalla en "afledning"
från underliggande delar och därigenom en
lindring i smärtorna. Giktpapper har numera
kommit ur bruk äfven bland allmänheten.
O. T. S.*
Giktring. Se Giktkedjor.
Gikttaft, med., tunt sidentyg, som blifvit
indränkt med hartser och flyktig olja på
samma sätt som giktpapper (se d. o.),
är liksom detta numera obrukligt.
O. T. S.*
Gila [chī’lā], Rio G., flod i Nord-Amerikas
förenta stater, upprinner på västra sidan
af Miembres mountains i New Mexico, flyter i
västlig hufvudriktning genom Arizona och faller
ut i Colorado. Längd omkr. 950 km. Floden, som
under stora sträckor flyter dels genom
trånga cañons, dels genom ökenartade
dalsänkor, är vattenfattig och uttorkar
styckevis på sommaren. Den gör stort
gagn för traktens konstgjorda bevattning.
(J. F. N.)
Gilan (Ghilan), persisk provins, vid
sydvästra stranden af Kaspiska hafvet, skild från
ryska området Talidj genom floden Astara och för
öfrigt omgifven af prov. Aserbeidjan, Chamse
och Masanderan. Arealen 11,000 kvkm. 150–260
tusen inv. Större delen af prov. är ett
220–300 km. bredt lågland, begränsadt i s. af
Elbrusbergens västliga fortsättning samt rikt
vattnadt af en mängd strömmar, af hvilka den
största är Sefidrud (i sitt öfre lopp kallad
Kisil Usen). Vegetationen är nästan tropiskt
yppig; skogarna i låglandet äro så täta som
i vissa trakter af Bengalen; vinrankor och
granatäpplen, valnötter, päron och äpplen
växa vilda, apelsiner, limoner, persikor
och andra sydfrukter nästan utan odling. Af
vilda djur märkas kungstigern, vildsvinet och
bergfåret. De förnämsta näringsämnena äro ris,
hvete och korn. Silkesmasken odlas allmänt,
men silket är af sämre beskaffenhet. Rosenolja
beredes i stor mängd. Klimatet är osundt;
under sommarens hetta härjar sumpfeber, under
sept.–jan. rasa våldsamma stormar med ihållande
regn. Under vintern faller äfven snö. Våren
är den angenämaste årstiden. Stora järngrufvor
finnas vid Massula. – Invånarna äro af iranskt
ursprung, men äfven turkar ha inflyttat. Två
språk talas: gilani, en persisk dialekt, eller
tat, ett rent iranskt språk. Religionen är den
schiitiska muhammedanismen. – Hufvudstad är Rescht;
den förnämsta hamnen är Enseli, som sedan
1870-talet drifver liflig handel med Ryssland.
(J. F. N.)
Gilbart [gi’lbat], John William, engelsk
ekonomisk skriftställare, f. 1794, d. 1863, var
1833–59 direktör för London and Westminster
bank och författade bl. a. Practical treatise
on banking (1827), The history and principles
of banking (1834) och Logic of banking (1857;
"Grunderna för bankväsendet", 1861).
Gilbert [***], Marie Dolores Eliza Rosanna,
dansös. Se Lola Montez.
Gilbert [***], sir Humphrey, engelsk
sjöfarare, halfbroder till Walter Raleigh,
f. omkr. 1539, påpekade i Discourse of a
discouerie for a new passage to Cataia (1576)
möjligheten af en nordvästlig genomfart
till Ostindien. 1578 fick han befallning
att grundlägga en engelsk nederlagsplats i
Nord-Amerika, dit han 1578 och 1583 företog
resor. Under den senare tog han Newfoundland
i besittning. På återresan till England, 1583,
omkom han vid ett skeppsbrott.
Gilbert [***], William, engelsk läkare
och fysiker, f. 1540, d. 1603, lifmedikus
hos drottning Elisabet, är jordmagnetismens
upptäckare. Hans berömda arbete De magnete
magneticisque corporibus et de magno
magnete tellure physiologia nova (1600)
bildar grundvalen för en vetenskaplig lära
om magnetismen och elektriciteten. I detta
arbete användes för första gången benämningen
elektrisk. Jfr Elektricitet, sp. 201.
K. L.*
Gilbert [***], Gabriel, fransk skald,
f. omkr. 1610, d. omkr. 1680, var en längre tid
sekreterare hos hertiginnan af Rohan och innehade
därefter samma tjänst hos drottning Kristina,
som 1657
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
