Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giesenkirchen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1135
Giftapparat
1136
padda till det yttre skarpt framträdande
upphöjningar, de s. k. parotiskörtlarna. Saliven
af vissa djur anses giftig, alldenstund deras
bett alstra särdeles svårläkta sår. Äfven
om härvidlag de "giftiga" verkningarna i de
flesta fall bero på i djurets munhåla befintliga
bakterier och andra mikroorganismer, så torde
dock den möjligheten böra tagas i betraktande,
att vissa spottkörtlar hos ett djur kunna
afsöndra substanser egnade att förhöja bettets
verkan, utan att en fullständig giftapparat med
gifttänder finnes. Då kräldjurens giftkörtlar
äro att uppfatta som ombildade epott-körtlar och
då giftafsöndring från någon körtel i munhålan
hos dessa djurs förfäder måste anses ha yarit
en förutsättning för gifttänders utbildande,
är det ej osannolikt, att djur finnas, hvilkas
saliv &r giftig, ehuru de sakna särskilda
gifttänder. - Ännu vanligare än ofvannämnda
giftighet genom hudsekret eller saliv äro
anfalls- och försvarsvapen i form af gadd,
gifttänder, klor eller käkar i förbindelse med
giftkörtel (se Giftapparat). Andra djur åter äro
"giftiga" i den meningen, att deras förtärande
framkallar sjukdomssymtom, ja t. o. m. innebär
fara för lifvet. I de flesta fall beror dock
dylik förgiftning på börjande förskämning
eller på närvaro af för djuret ursprungligen
främmande gifter eller sjukdomsalstrare. Sålunda
kunna ostron, som odlats i förorenadt vatten,
bli "giftiga". I andra fall tyckas emellertid
de giftiga verkningarna bero på substanser,
som förefinnas i det "giftiga" djurets olika
kroppsdelar, dock vanligen ej i musklerna
(köttet). För dylik giftighet äro särskildt
vissa fiskar bekanta (se Fisk gift, sp. 437-438).
C. G. S. G. G.
Gifternas biologiska förhållanden och betydelse
för växterna och djuren äro i en del fall
väl kända, i andra blott anade eller alldeles
okända. Ibland finnas de konstant; i andra fall
tillhöra de vissa utvecklingsperioder, då de
synas ha en funktion att fylla. Det kemiska
förloppet vid deras bildning är i allmänhet
okändt. I regel skadas de giftiga djuren ej af
Bitt eget gift; ej heller kunna de därmed skada
andra individer af samma art. Ibland, såsom
hos vissa giftiga ormar, synes giftet spela
en nyttig roll för individerna själfva, för
deras diges-tion och välbefinnande i öfrigt. I
många fall ha gifterna både för växter och djur
den betydelsen, att de utgöra ett skydd och
försvar mot fiender, som skulle förtära eller
åtminstone skada och döda dem, om de icke hade
giftiga verkningar. En del giftiga djur besitter
uppenbarligen sitt gift, för att det skall
utgöra anfallsvapen mot andra varelser, som de
önska bemäktiga sig till föda eller fördrifva
och utrota. En alldeles egendomlig uppgift ha
retande gifter hos vissa insekter, hvilka genom
införande af dessa i växters väfnader gifva
upphof till galläpplebildningar, som sedan
tjäna insekterna själf va eller oftast deras
ägg och larver till skydd och uppehållsorter
(jfr Galläpplen). C. G. S.
I enlighet med hvad som föreskrifves i
K. M :ts nåd. stadga af 29 jan. 1886 skall
rättsmedicinsk obduktion på förordnande af
K. M :ts befallnings-hafvande, domstol eller
polismyndighet anställas af legitimerad läkare,
då omständigheterna därtill föranleda. Om på
grund af förordnandet eller af vid liköppningen
gjorda iakttagelser eller ock genom runna
upplysningar ang. de omständigheter, som
ega sammanhang med dödsfallet, anledning
gifves att misstänka förgiftning, skall (enligt
Medicinalstyrelsens cirkulär af 12 febr. 1874)
"särskild uppmärksamhet egnas åt den väg,
hvarpå giftet kan misstänkas hafva inkommit
i kroppen, samt åt de organ> där detsamma
företrädesvis bör kunna återfinnas eller
verkningar däraf utrönas". Vid obduktionen
böra därför digestionskanalens slemhinna
och innehåll noga undersökas, för att det
må utrönas, om lämningar af giftet därstädes
förekomma. Magsäcken och dess innehåll, ett i
båda ändar underbundet stycke af tolftumstarmen
och af småtarmarna, den ena njuren och bitar af
lefvern samt, om arsenik-eller fosforförgiftning
misstankes, ett i båda ändar underbundet
stycke af groftarmen skola tillvaratagasför
vidare undersökning. Naturligtvis bör på
samma sätt förfaras, om vid en af annan orsak
företagen obduktion iakttagelser göras, som
gifva anledning att misstänka förgiftning. De
på noga föreskrifvet sätt förvarade likdelarna
skola jämte tillhörande undersökningsprotokoll
inskickas till K. M :ts befallnings-hafvande,
för att genom dess försorg of versändas till
Medicinalstyrelsen, som öfverlämnar dem till
rättskemisten för noggrannare undersökning. -
Här kant tydligen icke i detalj redogöras
för den närmare kemiska undersökningen af
misstänkta likdelar (hvilken enligt den af K. M
:t 29 okt. 1875 utfärdade instruktionen för
rättskemisten skall af denne utföras, hvarvid
valet af undersökningsmetod står honom fritt),
då gången af denna naturligtvis är mycket olika,
alltefter omständigheterna. Det må blott nämnas
att, såvida icke giltiga skäl förefinnas att
förmoda närvaron af något visst gift, på hvars
upptäckande undersökningen i sådant fall genast
riktas, gången af densamma vanligen göres sådan,
att därvid närvaron eller frånvaron af ett större
antal olika gift må kunna, så vidt möjligt är,
konstateras. I allmänhet börjas undersökningen
(sedan lämpliga förprof blifvit anställda)
med ett destillationsförsök; i destillatet
öfvergå fosfor, blåsyra, alkohol, nitro-bensol
m. fl. flyktiga giftiga ämnen. Därefter
följer en extraktion med alkohol eller
svafvelsyrehaltigt vatten; i extraktet har
man att söka och genom behandling med eter,
bensol, kloroform o. s. v. isolera den eller de
alkaloider (t. ex. stryknin, morfin, atropin,
veratrin m. m.), som möjligen varit vållande
till döden. Har hvarken vid det ena eller andra
försöket något gift påträffats, måste i resten af
likdelarna de organiska ämnena förstöras, hvilket
vanligen sker genom behandling med saltsyra
och kaliumklorat, och i den sålunda erhållna
lösningen metalliska gifter (t. ex. arsenik-,
bly-, koppar-, kvicksilfverföreningar
m. m.) efterforskas. - Man inser lätt, att vid
dylika rättskemiska undersökningar positiva
resultat (d. v. s. upptäckande med * full
säkerhet af ett giftigt ämne) äro de enda, hvilka
i och för rättslig utredning äro af afgörande
betydelse; ty om ett negativt resultat erhålles,
kan detta möjligen bero äfven därpå, att
giftet före döden af-lägsnats (genom kräkningar
e. d.) eller kemiskt sönderdelats i organismen,
och att så litet af detsamma finnes kvar, att det
ej kan genom kemisk undersökning upptäckas. - Jfr
Antitoxiner, Gift bo k, Giftskåp, Giftstadga, G i
f t-teck e n och Motgift. F. B.*
S. J-n.
Giftapparat, zool, ett hos många djur
förekommande särskildt organ, af sedt att till
försvar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
