Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gericksson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1031
Gericksson-Geringslinje
1032
på det stormande hafvet (1819, Louvre). Taflan
väckte förtjusning och motsägelser, man var ovan
vid ett motiv, som ej var hämtadt ur sagan eller
historien, framställdes i monumental storlek och
vågade tafla med den heroiska konstens verk. Den
väckte mera allmänt bifall, när den utställdes i
London, dit G. reste med den; där tecknade och
målade han äfven flera motiv från sportvärlden
(Kapplöpning vid Epsom, 1821, Louvre) och gjorde
kompositioner ur de fattiges lif. Hans hälsa
var emellertid undergräfd, ett fall från hästen
under en ridtur band honom vid sjukbädden,
och han dog vid blott 32 års ålder. Hans vän
Delacroix skref då: "Bland de största olyckor,
som kunde drabba konsten i vår tid, måste man
räkna den beundransvärde G :s död." Det denne
uträttat var endast början till den verksamhet,
som syntes vänta på honom. Han "fick aldrig tid
att bli färdig", hans målningar visa lif-fulla,
eldiga intryck, men rätt smält och personligt
utformad hade hans konst ej hunnit blifva. I
eftervärldens ögon synes den föga revolutionär,
det äi mycken skolkunskap i Medusataflan,
såväl i kompositionen som i studiet af de
nakna kropparna, och koloriten vittnar om
ateljéintryck. G. är mera ban-brytare i sin
första ryttartafla, i kapplöpningsscenerna och i
sina studier. Hans korta verksamhet utgjorde den
romantiska skolans första manifest. Delacroix
framträdde snart och upptog striden med större
intensitet och större koloristisk nydaningskraft,
än den G. hunnit visa. - I Louvre finnas 20
arbeten af G., bl. a. hans Själf porträtt,
skiss till Medusas skeppsbrott, teckningar. En
egendomlig plats bland G :s alster intaga hans
"mystiska typer" (bland dem "le Fou" och "la
Folie") med starkt betonande af uttrycket för
det abnorma i själslifvet. Jfr monografier af
Ch. Blanc (1845), Ch. Clément (med katalog,
1868) och L. Eosenthal (1906). G–g N.
Gericksson, Jöns. Se Johannes Jere-ch i ni.
Gerido’ng [ge-], fr. guéridon (urspr, namn på
en farspersonage), litet rundt bord med en fot,
af sedt att ställa prydnadsföremål på.
Gerillakrig [ger-], af sp. guerilla [geri’lja],
skär-inytsling, friskara, friskarekrig,
folkkrig, kallades urspr. det folkkrig, som
beväpnade band 1. friskaror i Spanien förde
mot fransmännen, då Napoleon I sökte taga
detta land i besittning (1808-13). Folkets
skaplynne, landets bergiga beskaffenhet och
fransmännens långa förbindelselinjer gynnade i
väsentlig mån detta krigföringssätt och beredde
fransmännen stora svårigheter. Jfr Folkbeväpning.
C. O. N.
Gering, tekn., två profilers sammanstötande
i vinkel.
Gering [gë-], Hugo, tysk språkforskare,
f. 21 sept. 1847 i Westpreussen, vardt 1883
e. o. professor, i germansk filologi i Halle
och 1889 professor i tysk filologi i Kiel. G
:s verksamhet har uteslutande egnats åt den
fornisländska litteraturens utgifning och
tolkning. Af hans upplagor äro att nämna
"Finnboga saga hins ramma" (1879), "Olkofra
f>åttr" (1880), "Islendzk æventyri" (2 bd,
1882 och 1884), "Bruchstücke von Brages des
alten ge-dichten" (1886), "Drauma-Jöns saga"
(1893) och "Eyrbyggja saga" (1897). Han har
skrifvit en handordbok till poetiska Eddan (1887;
3:e uppl. 1907) och en utmärkt "Yollständiges
wörterbuch zu
den liedern der Edda" (1902-03) samt
öfversatt Eddan (1892) och Beowulf
(1906). Jämte G. Ceder-schiöld och E. Mogk
utger han "Altnordische saga-bibliothek" och
jämte F. Kaufmann "Zeitschrift fur deutsche
philologie". G. är led. af Vet. o. vitt. samh. i
Göteborg (1907).
Geri’ngius. 1. Erik G., kopparstickare, präst,
f. 19 dec. 1707 i Bettna socken, Södermanlands
län, d. 12 jan. 1747 i Stockholm, blef student
i Uppsala 1725, prästvigdes 1730 och var en
tid huspräst hos riksrådet Törnflycht. Han
befordrades 1737 till brukspredikant vid Vellinge
och kallades 1740 till komminister vid S:t
Jakobs och Johannes’ församling i hufvudstaden. -
G. hade som student erhållit någon handledning
i kopparstickarkonsten af Aveelen (d. 1727),
men utbildade sig väl mest på egen hand. Han
var en lång tid nästan den ende, som utöfvade
kopparstickarkonsten i Sverige, och han gjorde
det med både flit och framgång. Af porträtt
kunna såsom de bästa nämnas Ulrika Eleonora,
hel figur efter Schröder, Adolf Fredrik, byst,
Lovisa Ulrika, motstycke, samt bilderna af Erik
Ben-zelius d. y., Cedercreutz, J. G. Hallman,
Göran Nordberg, Possieth, Matth. Steuchius
och 01. Törnflycht. För vetenskapliga arbeten
utförde han tabeller, bl. a. i Vapenboken
(fortsatt af hans lärjunge Bergqvist) samt i
Triewalds afhandling om eld- och luftmaskinen
(1734). Han graverade, jämte Bergqvist,
Tillæus’ stora karta öfver Stockholm (1733)
och utförde en del minnesrunor, grafmonument
o. d. Af samtiden ansågs G. ganska utmärkt
i synnerhet i skriftgravering. Icke heller
hans konstblad äro för sin tid utan värde. Han
använde i en del af dessa ett bredt streckmaner,
utan "contre-tailler", imiteradt efter Truls
Arvidsson och vissa utländska förebilder;
men i de flesta står han på vanlig grund och
arbetar med fin, ehuru något torr och ängslig
grafstickel. - En son till G., Per G., blef 1747
antagen till lärling hos Eehn, hvilken skulle
på allmän bekostnad inöfva några unga män i
"skedvattensgravyren" (gravure å l’eau forte,
etsning). Per G. var emellertid alltifrån
pommerska krigets början (1757) "förare" vid
k. artilleriet och gardet och tyckes sålunda ha,
af ett eller annat skäl, öfvergifvit konsten. Han
afled 1763 i Danzig som myntgravör. Man eger
efter honom några få vinjetter på böcker och
ett raderadt konturporträtt af grefvinnan
Wrede-Sparre, f. Törnflycht.
2. Israel G., den föregåendes brorson, präst
och författare, f. 1749 i Bettna socken,
Södermanlands län, d. 1811 som kontraktsprost
och kyrkoherde i Euntuna i Strängnäs stift,
arbetade på en förbättring af svenska psalmboken
samt utgaf Andeliga sånger (1793) och Tankar om
kyrkosång (s. å.). - Hans förbättringsförsök
äro af ringa värde och i hög grad typen för
det neologiska tidehvarfvets flacka åsikter
och platta uttryck. 1. -rn.*
2. (E. M. R.)
Geringslinje, bygnk., den linje, som bildas, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
