Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Génin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933
Genljud-Genombrytning
934
fattade i samband därmed för sina furstliga
elever åtskilliga pedagogiska skrifter: Théätre
d l’it sa g e des jeunes personnes, ou théåtre
d’éducation (1779-80), Adële et Théodore, ou
lellres sur l’éducation (1782; sv. öfv. 1787)
och Les veillées du chäteau, ou cours de morale,
å l’usage des enfants (1784). Vid revolutionens
utbrott fick hon till följd af sin förbindelse
med orleanisterna en viss politisk betydenhet,
visade sig flera gånger tillsammans med sina
elever både i nationalförsamlingen och i
jakobinklubben samt behandlade i boken Lejons
d’une gouvernanle å ses éléves (1791) familjen
Orleans’ hela privatlif. 1793 måste hon emigrera,
hvarvid Péthion för hennes säkerhets skull
ledsagade henne till England. Under landsflykten
uppehöll hon sig först i Belgien, sedan i
närheten af Zürich och slutligen i Altona. 1802,
när Bonaparte blifvit förste konsul, återvände
hon till Paris, där hon erhöll fri bostad
och en pension af 6,000 frcs. Vid samma tid
började hon att blifva mycket produktiv som
romanförfattarinna. De mest bekanta af hennes
romaner äro Mademoiselle de Clermont (1802)
och La duchesse de la Valliëre (1804), jämte
hvilka må nämnas den under landsflykten skrifna
berättelsen Les chevaliers du cygne, ou la cour
de Charlemagne (1795), som vid sidan af sina
sentimentala sedepredikningar innehåller en mängd
frivoliteter. Fru G. begagnade ofta den på hennes
tid mycket omtyckta memoarformen samt gjorde för
det mesta sina egna kärlekshistorier till föremål
för sina skildringar. Hon skref lätt och ledigt,
men tillika ytligt och hållningslöst. Under
de sista åren af sitt lif uppträdde hon
ofta polemiskt och försvarade katolicismen
mot 1700-talsfilosofernas angrepp, bl. a. i
Observations crüiques pour servir a l’histoire
UUéraire du 19:me siëcle (1811), Dic-tionnaire
crilique et raisonné des étiquettes de la cour,
des usages du monde etc. (1818) och Diners du
baron d’Holbach (1822), i hvilka skrifter hon
angrep Frankrikes mest aktade författare. Af
stort intresse äro hennes Mémoires inédils sur
le XVIII:me siëcle et la revolution francaise
(10 bd, 1825), hvilka innehålla en entusiastisk
skildring af hennes egen skönhets och hennes
talangers triumf. Icke med orätt har man
emellertid kallat den för den minst trovärdiga
af hennes romaner. Komantiken bragte hennes
romaner i glömska, men ända till sin död holl fru
G. en mycket besökt salong, hvarest hon spelade
harpa och berättade pikanta anekdoter. Utom
det ofvannämnda arbetet "Adële et Théodore"
utgafs 1802-23 ett trettiotal af M:me G :s
verk i sv. öfv. Litt.: Merlet, "Tableau de la
littéra-ture francaise 1800-1815", Bonhomme,
"M:me de Genlis" (1885), och Sainte-Beuve,
"Causeries du lundi", III. .
B- M.*
Genljud, fys., uppkommer på samma sätt som
eko (se d. o.), men skiljer sig från detta
därigenom, att det tillbakakastade ljudet
höres så kort .efter det ursprungliga,
att det ej uppfattas för sig enbart.
K-L.*
Genna’di [gen-], Grigorij Nikolajevitj,
rysk bibliograf, f. 1826, d. 1880, utgaf
bl. a. Literatura russkoj bibliografii
(1858), Ukazatel anonimnych knig (Förteckning
öfver anonyma böcker), Knizjnyja rjedkosti
(Bokrariteter, 1872) och påbörjade ett lexikon
öfver ryska författare, Spravotjnyj slovarj o
russkich pisateljach i utjenych (2 dlr, 1876,
80). Dessutom utgaf han memoarer af A. V. Chrapo-
vitskij (1862) och grefve Ségurs
anteckningar om Katarina II (1865). Hans
Pusjkin-edition anses däremot misslyckad.
A-d J-
Genna’dij [gen-], ärkebiskop af Novgorod
(1484 -1504), verkade framgångsrikt för
den kyrkliga enigheten genom att underordna
Novgorods prästerskap under Moskvas ledning
och bekämpade kraftigt den s. k. judaiserande
sekten i Novgorod. Han redigerade en kyrkoslavisk
kodex af bibliska böcker, som blef grundläggande
för följande publikationer af liknande slag,
dels på grundvalen af äldre cyrilliska texter,
dels genom nya öfversättningar från hebreiskan
och från den latinska bibelöfversättningen
"Vulgata". 1504 måste G. nedlägga ämbetet
och dog kort därpå i Tjudovska klostret
i Moskva, där han varit arki-mandrit.
A-d J.
Genna’dios [gen-], patriarker af
Konstantinopel. 1. G. I, 458-471, deltog i de
monofysitiska striderna. Han efterlämnade ett
godt omdöme om sig från olika håll. - 2. G. II
(eg. G e o r g i o s Scho-larios), var en af
de siste representanterna för bysantinsk lärdom
och den grekiska kyrkans förste patriark efter
Konstantinopels eröfring af turkarna (1453)
samt hennes stödjepelare under den första tiden
af deras herravälde. Äfven förde han grekiska
kyrkans talan i de bekanta unionsförhandlingarna
med Västern (se Ferrara-Florenskonsi-liet). Han
fick som patriark äfven världslig uppsikt och
jurisdiktion öfver de kristne inom turkiska
riket, en anordning, som blef beståndande. 1456
nödgades han nedlägga patriarkvärdigheten
och dog mot slutet af 1460-talet. G. var en
utomordentligt flitig skriftställare; mest bekant
är den på sultanen Muhammed II :s uppmaning
affattade trosbekännelsen för grekiska kyrkan
i 20 klart formulerade satser. En del af G :s
litterära kvar-låtenskap är offentliggjord i
Mignes "Patrologia græca" (vol. 160). Litt.:
Diomedes Kyriakos, "Historia ekklesiastika"
(1887). Hj. H-t.
Genne’saret. Se G e n e s a r e t.
Gennevads bro, öfver Gennevads å, som i
Halland mellan Lagan och Nissan faller ut
i Kattegatt. Där blefvo danskarna slagna 30
aug. 1657 af svenskarna under P. Brahe.
Genneviiliers [jenviljë], köping i franska
dep. Seine, 4 km. n. om Paris. 6,602 inv. (1901;
som kommun 10,056). Fruktodling, tillverkning
af kemikalier.
Genomblåsning, ångm., utdrifning af det
vatten, som, då ångan först påsläppes i en
ångmaskin, bildas i slidskåp och cylindrar
till följd af ångans afkylning i dessa
ännu ej uppvärmda maskindelar eller ock
kondenserats ur ånga, som kvarstannat vid
maskinens stoppande. Genomblåsning företages å
ångmaskinen som förberedelse till igångsättning.
J. G. B.*
Genombrottsdalar. Se Dal, sp. 1130.
Genombrytning, krigsv., den anfallsform, i
hvilken den anfallande riktar hufvuddelen af
sina krafter mot en punkt i eller i närheten af
midten af fiendens ställning för att spränga
hans trupper i två delar, skilja dessa från
hvarandra och slå dem hvar för sig. Napoleon
I använde med fördel denna anfallsform, som
numera genom eldvapnens långskjutningsförmåga
förlorat en stor del af sin förra betydelse. Om
motståndaren otillbör-ligen utsträckt sig,
såsom iransmännen n. om Orleans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
