Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gellaberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1751 e. o. professor i filosofi. Af sina
samtida mycket beundrad och älskad, var han
sannolikt Tysklands populäraste skald före
Schiller, och konung Fredrik II kallade honom
"den förnuftigaste af alla tyska lärda". Mest
spridda af hans verk blefvo de två samlingarna
Fabeln und erzahlungen (I, 1746, II, 1748; I
"Fabler och berättelser", 1763; senare öfv. af
C. M. Bellman, 1793), som äro skickligt,
om också ordrikt berättade. Han skref äfven
lustspel, såsom Das band ("Det misstänkta
bandet", 1773) och Das loos in der lotterie
(1746; "Den lyckeliga lottsedeln", 1779), och
romanen Leben der schwedischen gräfin von G***
(1747-48; "Den svenska grefvinnan", 1757); den
sistnämnda, som rönt inflytande af Eichardson,
verkar pinsam och omoralisk, trots salfvelsen
och moraliseringen, genom G :s ängslan för alla
handlingar af kraft och beslutsamhet. Hans Briefe
(1751) åtnjöto ett ofantligt stort anseende och
ha i hög grad påverkat bref-stilen. Geistliche
oden und lieder (1757), som andas stark tro
och förtröstansfull fromhet, äro fortfarande
ganska populära. G. utöfvade en viktig så
att säga pedagogiskt litterär verksamhet, i
det han vida utbredde intresset för vitterhet
i Tyskland. Han var emellertid under senare
delen af sitt lif nedtryckt genom sjukdom och
blef gråtmildt sentimental i sitt föredrag. -
N:o 151, 252 och 453 i svenska psalmboken äro
bearbetningar från G. G :s Sämmtliche werke
(10 bd, 1769-74) ha utgått i många upplagor,
senast 1867. Jfr "Gellerts leben" af J. A. Grämer
(1774) och Döring (1833), "Gellert’s leben und
wirken" af Ritter (1870), "Das Gellertbuch"
af Neumann (1855; 2:a uppl. 1865) och "Gellerts
tagebuch aus dem jahre 1761" (2:a uppl. 1863). Om
G. såsom författare se afhandlingar af Ellinger
(1895), Haynel (1896), Coym (1898), Nedden
(1899) och Handwerck (1891 och 1904). Två
stöder ha rests till G :s ära, den ena i
Eosenthal vid Leipzig och den andra i Hainichen.
R-n B.
Geller-Wolter [ge’l-], Luise, tysk sångerska,
f. 1863 i Hessen-Kassel, elev af fru Marchesi
i Paris, har genom sin präktiga altröst och
sitt stilenliga föredrag vunnit stort anseende
som oratoriesångerska samt äfven som gäst på
operascenen utmärkt sig, så att hon kallats att
medverka vid bl. a. Wagnerfestspelen i Baireuth.
E. F-t.
Gelline, jämtländsk stigman; han är
hufvudfiguren i V. Peterson-Bergers musikdrama
med samma namn (1906). Se Arnljot Gelline.
Gellius, Aulus, romersk författare i 2:a
årh. e. Kr., synes tidigt ha idkat studier i
språkvetenskap och talkonst samt varit förtrogen
med Fronto, Favorinus m. fl. Någon tid användes
han i domarvärf uti Eom, men egnade sin förnämsta
verksamhet åt lärda idrotter och studier, hvarför
han ock uppehöll sig i Aten. Noctes atticæ
(Attiska nätter), ett samlarverk i 20 böcker,
enligt författarens uppgift påbörjadt i Aten,
innehåller utdrag ur åtskilliga
författares arbeten, redogörelser för samtal
med lärda män, anteckningar, notiser m. m.,
fallande inom språkläran och litteraturhistorien
samt olika vetenskaper för öfrigt. Det eger
sitt största värde genom rikhaltigheten i
meddelanden och uppgifter samt genom dessas
noggrannhet. Stilen åter är konstlad, ålderdomlig
och något svulstig. Af de 20 böckerna ha den
8:e och slutet af den 20:e gått förlorade.
R. Tdh.
Gellivare. Se Gällivare.
Gellivare-Dundret (Gällivare-Dundret). Se
Dundret.
Gelma [ge’l-], fr. Guelma,
arrondissemangshufvudstad i Algeriet,
prov. Constantine, nära Seybouse och
genom järnväg förenad med Bone. 7,833
inv. (1901). Trakten är rik på antimon, järn,
kvicksilfver, marmor och gips. Romerska
fornlämningar. Vid Hammam-Meskutin, 14
km. från G., finnas flera heta svafvelkällor.
(J. F. N.)
Gelmetti [djelme’-], Luigi, italiensk språkman,
f. 1829, d. 1899, lärare i italiensk litteratur
vid en teknisk skola i Milano, skref flera
arbeten emot den toskanska dialektens upphöjelse
till italienskt riksspråk.
Gelnhausen [ge’ln-], stad i preussiska
reg.-omr. Kassel (Hessen-Nassau), vid
Kinzig, ett tillflöde till Main. 4,589
inv. (1900). G. var förr en viktig riksstad
(sedan 1169) och har från denna tid kvar murar,
portar och vallar, en vacker kyrka med fyra torn,
flera andra gamla byggnader samt på en holme i
floden ruiner efter en af Fredrik Barbarossa
uppbyggd borg. Flera kalla koksaltkällor.
(J. F. N.)
Gelning, sjöv., den sneda skärning, som man
gör på dukarna i ett segel för att bilda dess
buktiga sidor. Gelningen är antingen konkav,
uppskärning, såsom vid undre liket af
ett råsegel, eller konvex, rund, såsom vid
undre liket af ett stag- 1. gaffelsegel
och vid främre liket af ett stagsegel.
O. E. G. N.*
Gelo. Se Gelon.
Geloiska fälten [gelå-]. Se Gela.
Gelon [ge’l-], grek. Γελφυ, lat. Gelo,
från Gela på Sicilien, uppsteg från en
ringa ställning bland envåldshärskaren
Hippokrates’ lifvakt till öfverbefälhafvare
för rytteriet, och vid Hippokrates’ frånfälle
(491 f. Kr.) efterträdde han denne som furste
öfver Gela. 485 utsträckte han sitt välde äfven
till Syrakusa, Siciliens förnämsta stad, hvars
borgare, uttröttade af inre strider, frivilligt
öppnade portarna för G. Dit förlade han äfven
regeringens säte och sörjde för öfrigt med
mycken klokhet och framgång för utvidgandet
och befästandet af sitt nya välde samt för
ordnandet af statens inre angelägenheter. Vid
Xerxes’ stora härnadståg mot Grekland (480)
badö grekerna G. om hjälp, hvilken dock icke
beviljades, emedan man ej ville erkänna honom
som öfverfältherre. Samtidigt gjorde kartagerna
under Hamilkar med betydande stridskrafter ett
närmast mot envåldshärskaren Theron i Akragas
riktadt anfall på i Sicilien. G. skyndade denne
till hjälp och vann både till lands och sjöss
en lysande seger vid Himera (480), enligt
en siciliansk sägen på samma dag som slaget
vid Salamis. G:s regering utmärkte sig genom
rättvisa och humanitet. Också egde han i så hög
grad sina medborgares tillgifvenhet, att han
obeväpnad vågade infinna sig i en folkförsamling
och er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
