Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
holländsk målare, verksam i Haarlein, f. omkr. 1465
i Leiden, d. omkr. 1493, var lärjunge af
Aelbert van Ouwater. Namnet tot Sint Jans
erhöll han, emedan han tillhörde Sint Jans’
(S:t Johannes’) broderskap. Hans förnämsta verk
var ett altare för Johannitkyrkan i Haarlem,
af hvilket två stora taflor äro bevarade i
hofmuseet i Wien, den ena visande Julianus
Apostata, som låter bränna Johannes döparens ben,
medan tolf medlemmar af Johannitorden bevittna
uppträdet, den andra Korsfästelsen. Ett annat
altare, med Heliga tre konungars tillbedjan,
tillhör galleriet i Prag. Särskildt tilltalande
är en bild af Johannes döparen i öknen (i
Kaiser-Friedrich-museet i Berlin). Öknen skildras
här som ofta eljest i gammalnederländska och
gammaltyska taflor som ett skogslandskap med
träd och grönt gräs, i hvilket allehanda djur
tumla sig, under det staden skymtar i fjärran
som ett blått töcken. G. företräder i det
nederländska 1400-talsmåleriet alldeles bestämdt
en holländsk riktning. Hans karakteristik
af de uppträdande personerna är energisk
och osminkad, färgen är varm och harmonisk,
landskapet är föremål för särskildt intresse.
A. L. R.
Geertruidenberg,
fästning i nederländska prov. Nordbrabant,
15 km. n. n. ö. från Breda, v. om Donges
mynning. 2,065 inv. (1900). God hamn. G. är
bekant från nederländska frihetskriget (det
intogs 1593 af Morits af Oranien) och de franska
revolutionskrigen. Under spanska arfföljdskriget
hölls där 1710 en kongress för medling af fred
emellan Ludvig XIV och hans fiender, men utan
framgång.
Geertsbergen
l. Geeraerdsbergen (fr. Grammont), stad i
belgiska prov. Öst-Flandern, vid Dender. 12,512
inv. (1902). Tillverkning af svarta spetsar
och tändstickor.
Geest l. Geestland kallas i nordvästra
Tyskland i motsats till marskland (se d. o.) det
högre liggande, torra och föga fruktbara, med
hedar eller skog täckta landet.
Geestemünde, befäst krets-
och hamnstad samt(sedan 1888) frihamn i
preussiska reg.omr. Stade (Hannover), vid
Geestes utlopp i Weser, s. om Bremerhafen. 23,621
inv. (1905). G. är Tysklands största fiskarhamn
och fiskmarknad. Vid fiskauktionerna 1903
såldes öfver 25,2 mill. kg. fisk för öfver 5
mill. mark. G. är liksom Bremerhafen skyddadt
genom betydande fästningsverk vid Wesers
mynning. Införsel af petroleum, trä, ris, bomull,
spannmål etc. I G. finnas realgymnasium och
realskola, navigationsskola, maskinistskola,
handelsskola, 3 skeppsvarf, järnindustri,
tillverkning af segel m. m.
Geestendorf . Se Karlsburg.
Geestland. Se Geest.
Geete, svensk adlig ätt, härstammar
från Erik Eriksson Tranevardus (se nedan),
som adlades 1627. Sedan slutet af 1600-talet
skrefvo ättens medlemmar sig Gethe, men det
äldre stafningssättet återupptogs i början
af 1860-talet.
1. Erik G., ämbetsman, f. på 1580-talet i
Stockholm, d. 1646, idkade i yngre år studier
vid universiteten i Marburg och Rostock samt
åtföljde 1615, i egenskap af sekreterare, sin
frände riksrådet Johan Skytte på en beskickning
till Köpenhamn, öfver denna resa uppsatte han,
i förening med H. von Birkholtz, en i senare
tid tryckt berättelse. 1619 utnämndes G. till
sekreterare i Svea hofrätt
och adlades 1627, under namnet G. (han hette
förut Tranevardus), hvarvid han erhöll
tillåtelse att upptaga det vapen, som förts
af den gamla Geet-släkten, från hvilken han
härstammade på sin faders möderne. 1628 blef
han underlagman i Uppland, 1630 burggrefve i
Stockholm, 1637 assessor i Göta hofrätt, 1639
assessor i Svea hofrätt och 1640 vice president
i Åbo hofrätt, från hvilket ämbete han erhöll
afsked 1645. - G. var en för kunskaper och
ämbetsmannaskicklighet mycket ansedd man och
anlitades därför flitigt af Gustaf II Adolf vid
ämbetsverkens organisation.
2. Adolf Sebastian G., den föregåendes
ättling i femte led, krigare, f. 1770 på
Sneslingeberg i Uppland, d. 1825, deltog under
1789 års finska krig i alla Savolaksbrigadens
strider, befordrades 1794 till kapten vid Svea
artilleri och deltog med utmärkelse i pommerska
kriget 1806 samt i finska kriget 1808-09.
1809 utnämndes G. till major och öfveradjutant
hos konungen, 1810 till öfverstelöjtnant och
1812 till befälhafvare öfver artilleriet vid
de trupper, som under fältmarskalken v. Essen
sammandrogos på norska gränsen. Ett dylikt
befäl förde han äfven under fälttåget mot Norge
1813-14 samt utnämndes 1816 till öfverste och
chef för Svea artilleriregemente och 1823 till
generaladjutant vid generalstaben.
3. Knut Robert G., den föregåendes
brorsons son, språkforskare, utgifvare, f.
15 febr. 1849 i Stockholm, blef 1868 student
i Uppsala,1875 filos. doktor, s. å. e. o. och
1893 ord. amanuens vid K. biblioteket.
1878-93 var han amanuens vid Vet. akad:s bibliotek.
G. har författat Studier
rörande Sveriges romantiska medeltidsdiktning.
I. Eufemia-visorna (gradualafh., 1875),
Ordklyfverier. En etymologisk hjelpreda
(1888), Fornsvensk bibliografi. (i "Sv.
fornskr.-sällsk:s samlingar", 1903), en
mängd uppsatser i tidningar och tidskrifter,
bland hvilka må nämnas Några iakttagelser
med anledning af den nynorska språkrörelsen,
betraktad från svensk synpunkt (i "Ny sv.
tidskr.", 1881), Svensk geografisk onomatologi.
Ett stycke bibliografi (i tidskr. "Ymer",
1884), Något om folketymologi och Bland språkets
nässlor och kardborrar (de bägge sistnämnda i
"Ord och bild", 1892 och 1898), äfvensom ett
stort antal artiklar af språkvetenskapligt samt
litteratur-och kulturhistoriskt innehåll
i Nordisk familjebok. Ett välförtjänt
anseende för omsikt och noggrannhet har G.
förvärfvat såsom utgifvare af fornsvenska
textpublikationer, bl. a. "Um styrilsi kununga
ok höfÞinga" (normaliserad uppl., 1878) samt
följande i Sv. fornskr.-sällsk:s samlingar
intagna texteditioner (åtföljda af inledningar
och handskriftsbeskrifningar), nämligen
"Historia Trojana. En medeltidsroman om
trojanska kriget, från latinet öfversatt till
svenska år 1529" (1892), "Jungfru Marie örtagård.
Vadstenanunnornas veckoritual i svensk
öfv. från 1510" (1895), "Speculum virginum"
(1897-98), "Hel. Mechtilds uppenbarelser"
(1899), "Svenska kyrkobruk under medeltiden"
(1900), "Helige mäns lefverne" (1902),
"Skrifter till uppbyggelse från medeltiden"
(1904-05), "Svenska böner från medeltiden" (h.
1-2, 1907-08) m. fl. äfvensom åtskilliga smärre
fornsvenska skrifter, såsom "Den vises sten",
"En gillestadga från 1300-talet", stadgar rörande
Vårfrupenningen, Vadstena klosters ekonomi
m. m. (tryckta såsom bilagor till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
