Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gavarnie ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Gavarnie-Gavelius
822
nämnda började han en serie teckningar (återgifna
i litografi): Les lorettes, Les actrices, Les
artistes, Les éludiants de Paris, Les bals
masqués, Les souvenirs du carnaval, La vie
des jeunes hommes m. fl. skildringar ur Paris’
bohemlif, framställda i träffande drag och med
äkta moderna figurer. Men under den lätta ytan
lefde en allvarlig ande. Icke så att tecknaren
framträdde såsom något slags moralpredikant,
utan på samma gång han lät de lätt utkastade
bilderna med glädtig och äkta fransk fantasi
skildra lifvet i dess cyniska lustighet,
visar han sig själf stå öfver detta lif,
af hvars ihålighet och osedlighet han ger en
aning. Under den andra perioden af hans lefnad
framträder skarpt denna allvarliga uppfattning,
då han betraktar frånsidan af medaljen: såsom i
Invalides du sentiment och Lorettes vieillis,
hvilka räknas till hans bästa verk. Därjämte
framdrager tecknaren äfven de förvända sidorna
inom det ordnade samhällslifvet, såsom i Masqués
et visages och Les fourberies des femmes. Med
åren blef G :s blick för lifvets allvar allt
skarpare, han skildrade då med förkärlek det
moderna samhällets lägsta lager och deras
olyckliga tillvaro. Han kom 1849 till London,
och det elände, som han där noga studerade, grep
honom så starkt, att han ej mera återvann sin
lätta humor. I sina senare teckningar växer han
till social skildrare af verklig betydenhet,
och hans Thomas Vireloque, trashanken och
gatfilosofen, är en af århundradets mest
förfärande typer inom konsten. Mot slutet
af sin lefnad återvände han till sin ungdoms
sysselsättning, till mekaniska och matematiska
arbeten, och under sitt tillbakadragna lif på en
villa i Auteuil, utanför Paris, fördjupade han
sig i studier rörande luftseglingskonsten. -
G. utbildade ett eget sätt att teckna,
som visserligen ej är utan maner, men fullt
af esprit och karaktär. Tidskaraktären och
tidskostymen återger han förträffligt. Han
hör till de förnämste af de franske tecknare,
som till mästerskap utvecklat det litografiska
förfaringssättet. Hvad han sålunda utfört
anses samladt kunna bilda ända till 30
folioband. Ett urval af hans arbeten utkom
1845 -48 i 4 bd under titeln (Eumes choisies
de Gavarni med text af J. Janin, Th. Gautier
och Balzac. En ny samling, Perles et parures,
utgafs i 2 bd 1850. Jfr Armelhault och Bochcr,
"L’æuvre de G." med katalog (1873), monografier
af Duplessis (1876), Goncourt (1879), Forgues
(1887), Uzanne, "Daumier et Gavarni" (1904).
C. R. N. (G-g N.)
Gavarnie [-m], by i franska
dep. Hautes-Pyré-nées, ryktbar genom den i
närheten belägna s. k. "cirque de G.", en på
1,640 m. höjd belägen kolossal kitteldal, med
höga väggar, öfver hvilka bergbäckar nedstörta
i kaskader. Det högsta af dessa vattenfall,
422 m., bildas af Gave de Pau (se Ga v e). Genom
Eolandsbreschen (2,804 m.) står "cirque de G." i
förbindelse med Spanien.
Gavazzi [-va’tsi], A l e s s a n d r o,
italiensk präst
och folktalare, f. 1809 i Bologna, d. 1889
i Koin, inträdde 1825 i barnabitordeu i
Neapel och blef 1829 professor i retorik
där. G. slöt sig med hänförelse till den
nationella enhets- och frihetsrörelsen under
Pius IX:s första regeringsår, predikade 1848
pä Capitolium och i Colosseum Italiens enhet
och blef af Pius utsedd till generalkaplan
vid den mot österrikarna tågande hären. Då
denna återkallades, kvarstannade G. i norra
Italien och blef där efter en tid fängslad
som folkuppviglare i Kavenna, men befriades af
invånarna i Viterbo och utnämndes kort därpå
af den nya romerska republikens regering till
general kapi an för dess armé. Efter Korns fall
(1849) holl G. föredrag i England, Skottland
och NordAmerika mot den katolska kyrkans
maktmissbruk samt öfvergick 1850 i London till
evangelisk trosbekännelse och predikade för där
bosatta italienska protestanter. 1860 återvände
G. till Italien, följde som fältkaplan Garibaldi
på dennes fälttåg (1860 -61) och sökte efter
enhetskrigets slut samla de ur den valdensiska
rörelsen framgångna små friförsamlingarna
till en fastare förening, "Unione delle chiese
libere in Italia" (den kallas sedan 1891 "Chiesa
evangelica italiana"). G. utgaf 1851 ett band
memoarer och skref dessutom flera kyrkopolitiska
stridsskrifter, bl. a. No union with Rome (1871).
V. K-r. (V.S-g.)
Gave [ga7v], namn på de i Pyrenéerna
förekommande bergströmmarna. Den största
af dem är G. d’Oloron, biflod till Adour, i
franska dep. Basses-Pyrénées. Den uppstår genom
föreningen af G. d’Aspe och G. d’Ossau samt
upptager fr. h. G. d e P au, hvilken upprinner
i Pyrenéerna och bildar det berömda vattenfallet
vid Gavarnie.
Gaveaux [-vå], Pierre, fransk kompositör,
f. 1761 i Béziers, d. (vansinnig) 1825 i
Paris, var i början kyrkosångare i Bordeaux,
men engagerades 1789 vid Théåtre de monsieur
i Paris. G. komponerade 35 operor, utmärkta
för naturligt enkel melodi och dramatisk
stil. Bland dessa ha Le petit matelot (1795;
"Den lilla matrosen", 1799) i främsta rummet samt
Le bouffe et le tailleur (1804; "Den musikaliske
skräddaren", 1813) och Monsieur Deschalumeaux
(1806; "Herr Des Chalumeaux", 1808) äfven i
Sverige gifvits med framgång. I Léonore ou Vamour
conjugal (1798) behandlade han samma librett
som sedermera Beethoven i "Fidelio". Äfven hans
romanser blefvo populära. A. L.*
Gave de Pau [gav d8 på]. Se Gave.
Gave d’Oloron [gav dålårå’]. Se Gave.
Gavelius, svensk släkt, som gifvit upphof till
flera adelsätter, härstammar från rådmannen och
handlanden i Gäfle Peder Hansson, hvilkens barn
togo sig namnet efter hemstaden. Sonen Peder
G., rättslärd och ämbetsman, f. 1601 i Gäflc,
d. 1645 i Stockholm, studerade i Uppsala och
därefter i 13 år vid tyska, holländska och
franska universitet samt blef i Frankrike 1634
jur. doktor. Efter hemkomsten valdes han 1637
till borgmästare i Stockholm samt var vid de
närmast följande riksdagarna borgarståndets
talman. En af hans söner, Mårten G., f. 1638,
d. 1696, var inspektör öfver de Üxenstiernska
godsen och adlades 1686 med namnet Gronstedt
(se d. o.), en annan son, Per, hade en son Karl
Gustaf G., löjtnant och 1696 adlad under namnet
von Gavel. Peder G :s broder Elias G., d. 1668,
omtalas 1631 som rådman i Gäfle och var sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
