Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Garve ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än denna, erhålles som biprodukt vid
tackjärnstillverkning samt utnyttjas för
malmirostning och blästeruppvärmning vid
masugnarna, för diverse uppvärmningsbehof vid
järnverken, ångpanneeldning och på senare tider i
stor utsträckning för drift af stora gasmotorer.
1. G. N. 2. E. H-ck.
Gas (ty. och fr. gaze, eng. leno l. gauze),
benämning på åtskilliga tunna, mer eller mindre
genombrutna väfnader. De egentliga gasväfnaderna
– äfven kallade slingväfnader – framställas
på ett särskildt, egendomligt sätt (närmare
beskrifvet i art. Väfning) och kännetecknas
däraf, att deras varptrådar äro parvis eller
gruppvis slingrade om hvarandra, så att inslagen
och delvis äfven varptrådsgrupperna hållas på
vederbörligt afstånd från hvarandra, kvarlämnande
mellan sig större eller mindre tomrum. Genom
sinnrika variationer och kombinationer i
väfnadssättet är det möjligt att åstadkomma
många vackra och konstmässiga gasväfnader,
dels släta (barège m. fl.), dels fasonerade,
äfven med täta mönster, t. ex. sammetsfigurer
på en genombruten botten. Dylika gasväfnader af
silke, kamgarn eller bomull användas till dam-
och barnklänningar, hattgarnityr, förkläden,
gardiner m. m. Namnet gas begagnas äfven för
ett mycket glest, i vanlig tvåskaftbindning
väfdt tyg, hvilket impregnerats med gelatin-
eller husblosslösning och användes till foder
eller till öfvertäckande af taflor och andra
föremål, som man vill skydda mot damm och smuts.
G. A. W.
Gasa (Gaza, Ghasa), urgammal stad i
sydvästra Palestina, 3–4 km. från hafvet, på
en af trädgårdar och olivlundar omgifven höjd,
nuv. Razze med omkr. 30,000 inv. Säte för en
grekisk och en armenisk biskop. Station för
karavanerna mellan Syrien och Egypten. (Se
fig. 2 i art. Filistéer.) – G. var i
forntiden den förnämsta af filistéernas fem
furstestäder, starkt befäst och skådeplatsen
för Simsons hjältedater. Staden har spelat
en betydelsefull roll i forn-, medel- och
nyare tidens krigshistoria. Vid G. besegrades
1244 de tre riddarordnarna af kovaresmierna
och 1516 mamlukerna af turkarna. 1799
intogs G. af fransmännen under Kléber.
(E. S-e.)
Gasackumulator. Se Lysgas.
Gasaland (Gaza), södra delen af portugisiska
kolonien Moçambique; med namnet förstods förr
ett vida större område än nu, upp till 20°
s. br. och däröfver, men det betecknar nu endast
militärdistriktet v. om distriktet Inhambane, mot
hvilket floden Ualuize delvis bildar gräns, till
Transvaals gräns och på ömse sidor om Limpopo.
Gasanider. Se Gassanider.
Gasbad, med., bad, som togos i de från
vissa mineralkällor utströmmande gaserna, i
synnerhet kolsyra och vätesvafla. Gasbad är en
badform, som nu för tiden har endast historisk
betydelse. Den begagnades ännu på 1870-talet,
t. ex. i Marienbad. Patienten satte sig, utan att
kläderna af togos, uti ett träskåp, dit kolsyran
inleddes. Då det är tämligen problematiskt,
om kolsyran kan intränga genom huden i någon
nämnvärd mängd, måste man betvifla, att dessa
bad kunde vara af någon som helst terapeutisk
betydelse.
Ln.
Gasbelysning. Se Lysgas.
Gasberedningsoljor (ty. gasöl, eng. gas oil) äro
bergoljor i rått eller renadt (desulfureradt)
tillstånd, solaroljor (se d. o.), eller destillationsrester
från raffinering af bergolja (massut, se
d. o.) eller också oljor från destillation af
bituminösa brunkol och skiffrar. De användas
till framställning af oljegas (se d. o.) för
belysning af järnvägsvagnar eller för karburering
af lysgas och vattengas (se d. o.). Bäst äro
de, som ha en eg. vikt af omkr. 0,9, emedan
de gifva största halten tunga kolväten och
därigenom lämna en gas af största ljusstyrka
och karbureringsvärde. Jfr Gasolja.
G. H. H.
Gasbinda, kir. Se Binda.
Gasbrännare. Se Lysgas.
Gascogne [gaskå’nj], lat. Vasconia, fordom
landskap i sydvästra Frankrike, mellan Garonne,
Västpyrenéerna och Atlantiska hafvet. Det
omfattade de nuv. departementen Landes, Gers
och Hautes-Pyrénées samt delar af Ariège,
Basses-Pyrénées, Haute Garonne, Tarn-et-Garonne
och Lot-et-Garonne. Namnet G. har emellertid
under tidernas lopp haft en ganska växlande
omfattning; det härledes från de basker
(lat. Vascones), som på 500-talet där uppträdde
och 602 underkufvades af austrasiska franker och
burgunder i förening. Under den romerska tiden
hade dessa landområden bildat prov. Novempopulana
l. Aquitania tertia. Under frankernas välde
förenades G. redan på 600-talet med hertigdömet
Akvitanien, sedermera kalladt Guienne (se d. o.),
och delade dess öden. Invånarna, gaskognarna,
äro kända för liflig inbillningskraft,
äregirighet och företagsamhet, men därjämte
för fåfänga och skrytsamhet (gasconnade).
Deras munart är vetenskapligt behandlad
bl. a. af Luchaire i "Études sur les idiomes
pyrénéens de la région française" (1879) och
"Recueil de textes de l’ancien dialect gascon"
(1881). Bland öfrig litteratur om G. märkes
Monlezun, "Histoire de la G." (6 bd, 1846–50),
Bladé, "La Novempopulanie depuis l’invasion des
barbares jusqu’à la bataille de Vouillé" (1888),
"La Vasconie cispyrénéenne jusqu’à la mort
de Dagobert I:er" (1890), "L’Aquitaine et la
Vasconie cispyrénéenne depuis la mort de Dagobert
I:er jusqu’à l’époque du duc Eudes" (1891)
och "Fin du premier duché d’Aquitaine" (1892),
samt Jaurgain, "La Vasconie, étude historique"
(2 bd, 1898–1902). Bladé har dessutom utgifvit
"Poésies populaires de la G." (3 bd, 1881)
och "Contes populaires de la G." (3 bd, 1886).
(V. S-g.)
Gascognerasen [gaskå’nj-], fr. Race gasconne,
kallas ett i de franska dep. Haute-Garonne,
Hautes-Pyrénées, Gers, Aude, Ariège
och Pyrénées-Orientales förekommande
nötboskapsslag. Djurens färg varierar från
silfvergrå till mörkgrå.
H. F.
Gascogneviken [gaskå’nj-], fr. Golfe de
Gascogne. Se Vizcayaviken.
Gascoigne, George, engelsk skald,
f. omkr. 1525, d. 1577 i Stamford, studerade
först i Cambridge, egnade sig efter 1555 en tid
åt juridik, men gjordes arflös af sin fader, for
till Holland och kämpade 1572-75 såsom frivillig
under Vilhelm af Oranien mot spanjorerna. Efter
återkomsten till England åtnjöt han en tid
understöd från hofvet. G. var en af de mest
nitiske försökarna inom skilda områden af
vitterhet. Han författade: The supposes (1566;
Ariostos "I suppositi"), det första engelska
skådespelet på prosa. Iocasta (1575), det andra
engelska sorgespelet på blankvers, grundadt
på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
