Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galvaniskt batteri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
Galvanism-Galvanometer
670
Element
Volta, Smee........................
Daniell, Meidinger, Callaud ....
Grove, Bunsen .....................
Poggendorff, Grcnet ..............
Upward..............................
Kopparoxidelement (Lalande) ...
Klorsilfverelement..................
Leclanché, Gassner,
Hellesen... Koncentrationselementet Ag/0,1
normal AgN03-lösn./0,oi norm.
AgNOs/Ag .....................
Glark.................................
Westonelementet .
Elektromotorisk kraft i volt
C:a 1
0,8 1.0 1,5
5 » o J? .5’ B "^ TO B g g-
*° *> £ S P-
0,055 vid 18° C.
1,4328 » 15° »
1,4267 » 20° »
l ,0188 » 15° »
1,0186 » 20° »
Litt.: W. Jaeger, "Über normalelemente" (1902),
S. E. Bottone, "Galvanic batteries. Their
theory, construction and use" (s. å.),
A. Berthier, "Les piles sëches et leurs
applications" (1905), C. Grimm, "Die chemischen
stromquellen der elektrizität" (1908).
G. N.
Galvanism. Se Galvanisk elektricitet.
Galvanoelektricitet. Se Galvanisk elektricitet.
Galvanof aradiska strömmar. Se E l e k t r o
-terapi, sp. 372.
Galvanografi (af G al v an i och grek. gra’f
ein, rista), ett af v. Kobell i München 1840
uppfunnet sätt att mångfaldiga teckningar genom
att på gal-vanisk väg direkt af dem framställa
till tryckning användbara kopparplåtar. För
detta ändamål utföres teckningen af artisten
på en försilfrad kopparplåt medelst en af vax,
terpentin och kimrök bestående färg, hvarigenom
en relief bild erhåll es. Sedan färgen torkat,
inpudras bilden med grafit för att göras
ledande för elektriciteten och neddoppas i en
kopparsulfatlösning ; på galvanisk väg uti
allés därur koppar på plåten. Man erhåller
sålunda en kopparplatta, på hvilken alla de på
originalplåten af färgen bildade upphöjningarna
återgifvas med motsvarande fördjupningar. Denna
platta, vederbörligen förstärkt, in-svärtas
med tryckfärg och användes som tryckform för
tryckning i koppartryckspressen för åstadkommande
af aftryck på papper. (Jfr Fotogalvanografi,
Fotogravyr och Koppartryck). J. Htzg.
Galvanogravyr. Se Galvanoteknik.
Galvanokaustik (af grek. kaustiko’s, brännande),
kir., den galvaniska strömmens användning för
speciellt kirurgiskt ändamål. Den vanligaste
formen däraf är, att man förmedelst densamma
bringar till glödgning en slynga af metall
(platina), hvilken förut blifvit förd omkring
fästet af en nybildning, tumör. Genom att den
glödande slyngan successivt åtdrages, afbrännes
det fattade partiet. Fördelen ai detta förfarande
är, att blödning mindre är att befara, än då
man afskiljer tumören med skärande instrument,
och, å andra sidan, att afskiljandet medelst
galvanokaustik går fortare och är förenadt
med långt mindre obehag, än då man använder
omknytning, ligatur. Den galvanokaustiska
slyngan nyttjas nästan endast vid operationer å
delar, där det är förbundet med särdeles stora
svårigheter att
stilla en uppkommen blödning, såsom i svalget,
näsan o. s. v. Emellertid är den galvaniska
afbränningen ingalunda absolut ofelbar med
afseende på blödnings förhindrande, och man
kan ej operera därmed på ett så radikalt sätt
som med knif, hvarför ock dess bruk är ganska
inskränkt. - Om man genom samma metod gör i
kroppen införda nålar glödande, kallas detta
galvanopunktur. Rsr-*
Galvanomagnetiska fenomen, fys. Se Halleffekt
och Termomagnetiska fenomen.
Galvanometer (af grek. me’tron, mått), fys., ett
på växelverkan mellan magneter och strömförande
ledare grundadt instrument för uppmätning
af elektriska strömmar, särskildt svaga
sådana. Strömmen, som genomgår galvanometern,
åstadkommer en af-vikning från jämviktsläget,
vanligen en vridning, af en lättrörlig del i
apparaten, och detta utslag blir då ett mått på
strömstyrkan. Efter beskaffenheten hos denna
rörliga del kunna galvanometrarna indelas i
två hufvudgrupper.
I. Nålgalvanometrar, instrument med rörlig
magnetnål och fasta strömledare. Det äldsta af
de elektromagnetiska mätinstrumenten, den af
Pouillet 1837 uppfunna tangentbussolen
Fig. 1. Tangentbussol.
(fig. 1), består af en vertikal, cirkelformig
ram,, på hvilken isolerad koppartråd upplindas
i ett antal hvarf. I ramens midtpunkt hvilar på
en nålspets en lättrörlig magnetnål, som spelar
öfver en gradindelning. Vid användandet inställes
ramen i magnetiska meridianen, så att magnetnålen
i jämvikt ligger i trådhvarfvens plan. När
ström påsläppes medelst vid klämskrufvarna b
och d inkopplade ledningstrådar, vrides nålen
en viss vinkel åt ena eller andra hållet. Om
vinkeln betecknas med q> och strömstyrkan
med i, så gäller relationen i = C. tång
(f, där C, en konstant, är tangentbussolens
s. k. reduktions/aktör, som beror på ringen o
:s dia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
