Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gallikanska nationen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Gallmeja-Galloway
640
Gallmeja. Se G al m e j a.
Gallmyggor, Ceddomyi’idæ (1. Oligoneura), zool,
en familj af små (2-5 mm.) spensliga myggor,
med breda, trubbiga, hårdkantade vingar, som äro
utrustade med helt få vingribbor. Antennerna
äro långa, kranshåriga. Till denua familj
höra talrika (i Sverige ett hundratal) arter,
hvilkas larver åstadkomma gallbildningar i de
mest olika lefvande växtdelar eller också lefva i
murken ved och andra multnande växtämnen. Bland
de gallbildande kan framhållas engallmyggan,
Hvrmomyia juniperina, som lägger sina ägg
i toppknopparna på enbuskarnas kvistar,
hvarvid genom larvens gnagande uppstå de af
tre uppsvällda barr bildade, tre smalare barr
omslutande, fröhuslika s. k. kikbären. Cecidomyia
polymorpha framkallar runda uppsvallningar på
asparnas blad och bladskaft; C. salicis alstrar
på unga skott af sälg och andra Sa/ir-arter
knöl-formigt uppdrifna gallbildningar, som
sedermera förvedas; 0. urticæ förorsakar
de gulaktiga, blås-formiga galläpplen,
som äro vanliga på nässlornas bladskaft
och bladnerver, C. veronicæ de hvit-håriga
gallbildningarna på Veronica chamædrys,
C. galii de grönaktiga, blåsformade på stjälk
och grenar af GaJii/m-arter. C. rosaria och
några andra arter framkalla genom larvernas
verksamhet ’i kvistarnas ändknoppar hos flera
So/Lr-arter missbildningar i form af gröna
bladrosetter. Några arter förorsaka en
" , ,... , _,
inrullning af bladkanten
Hvetemyggan (förlorad). ^ de ^
de hcm
söka. Flera ha gjort sig kända som svåra
skadedjur på kulturväxter, såsom k o r n m y
g g a n 1. hessiska flugan, pärongallmyggan,
päronbladgallmyggan och hvetemyggan (se
fig.). - Af särskildt intresse är, att vissa
gallmyggor, tillhörande släktet Miaslor,
fortplanta sig redan i larvtillståndet,
s. k. pedogenes (se Fortplantning).
G. A-z.
Gallo, Nicolo, italiensk politiker, f. 1849
i Girgenti, d. 7 mars 1907 i Rom, studerade
estetik och juridik och var en af Italiens
mest ansedde advokater, då han 1882 invaldes
i deputeradekammaren, där han slöt sig till
Zanardellis vänstergrupp. Jämte Zanardelli
inträdde han i dec. 1897 i högerledaren
Rudinis då ombildade koalitionsministär
och var där undervisningsminister till maj
1898. -I nov. 1899 blef han deputeradekammarens
vicepresident, och i juni 1900 valdes han till
doss president, men mottog ej valet, enär han
ej lyckades träffa uppgörelse med radikalerna
om upphörande af deras obstruktion. I stället
ingick han s. m. såsom undervisningsminister
i kabinettet Saracco och afgick med detta i
febr. 1901. Vid ministären Sonninos fall i maj
1906 blef G. justitieminister under Giolitti
och var en af de mest inflytelserike i dennes
ministär. Bl. a. undertryckte han en begynnande
fackföreningsrörelse bland de lägre domarna
och uppträdde med fasthet och moderation mot
de från Frankrike i stort antal invandrande
kongregationsmedlemmarna. G. skref i sin ungdom
ett par tragedier, och han författade äfven flera
estetiska och juridiska arbeten af vetenskapligt
värde. v-
S-g.
Gallobromol, farm., dibromgallussyra, färglösa
kristaller, lätt lösliga i varmt vatten och i
sprit. Preparatet har försökts invärtes såsom
lugnande medel på samma sätt som bromkalium, men
är föga verksamt. Det har användts äfven till
ingjutningar i urinvägarna vid inflammationer
i dessa. C. G. S.
Gallodier [galådië], Louis, balettmästare,
f. 1733 i Frankrike, d. 6 juni 1803 i Stockholm,
var figurant vid k. operan i Paris, då han
1758 kallades till dansör vid den franska
skådespelartruppen i Stockholm och var där
1773-1803 balettmästare vid den da nyss stiftade
nationalscenen ("Den svenska operatheatern"). Af
samtida berömdes han för sina "vackra attituder
och kroppsbrytningar". Frih. G. J. Ehrensvärd
säger i en berättelse om sin teaterförvaltning
bl. a., "att utan G. hade operan icke varit
till, utan allt stadnat vid ett misslyckadt
försök". G. komponerade fem själfständiga
baletter och ett tjugutal dylika, inlagda i
operor. A. L.*
Gallofag (af lat. ga’llus, gallisk, fransk,
och grek. fagéi’n, äta), "franskätare"
(ty. franzosenjresser], en som hatar fransmännen.
Gallofõb (af lat. ga’llus, gallisk, fransk,
och grek. fo’bos, skräck), person, som hyser
skräck och afsky för allt, sora är franskt. -
G a 11 o f o b i, skräck för allt franskt.
Gallomän (af lat. ga’llus, gallisk, fransk, och
grek. mani’a, raseri, vurm), person, som hyser
öfverdrifven förkärlek för allt franskt. -
Galloman!, öfverdrifven förkärlek för allt
franskt.
Gallon [gä’lon], enheten för det engelska
rymdmåttet. Den definieras därigenom, att (enligt
1824 års lagbestämmelse) l imperial gallon
de-stilleradt vatten vid + 62° F. (-f 162/3°
C.) och 30 eng. tums (761,8 min.) barometerhöjd
skall väga 10 pound avoirdupois (4,5359 kg.). En
gallon är = 4 quarts = 8 pints = 32 eills 1. =
ll? peck = J/s bushel = 1/64 quarter. En gallon
motsvarar 4,543 1. - En amerikansk gallon (
= den äldre engelska vin-gallon) är mindre, =
3,?85 1. K. L.*
Gallopävo, zool. Se Meleagris.
Gallori [-åri], Emilio, italiensk skulptör,
f. (födelseåret okändt) i Florens, bosatt i Rom,
omtalades en tid framåt som en krass realist,
som behandlade vidriga motiv, såsom Nero,-
förklädd Ull skådespelerska, i elt utbrott af
vansinne. Som monumentalskulptör har G. utfört
ett så spirituellt arbete sora Melaslasios
staty i Rom (1886) och ett så storslaget och
liffullt verk som Garibaldi monumentet, som
han fick första priset för vid täflingen 1885
och som aftäcktes i Rom på Gianicolo 1905.
G-g N.
Galloway [gä’boéi], fordom provins i
södra Skottland, ung. motsvarande det
nuv. grefsk. Kirkcud-bright och Wigtown. G slutar
i s. med udden Mull o f G., där ruiner ännu
finnas af nordbornas försvarsverk. G. anses ha
fått sitt namn (lat. Gäll-wegia, angl. Gallweia)
efter kelter (galli), som invandrat från
raotliggande irländska kust. Under förra
hälften af 6:e årh. eröfrades landet af
angelsaxer från Northumberland, men kelterna
tyckas ej ha blifvit fullständigt underkufvade,
emedan G. ännu i 12:e årh. kallades "piktcrnas
land". G. styrdes efter egna lagar af egna
furstar under skotsk öfver-höghet ända till
Alexander II :s regeringstid (1214 -49), då den
siste inhemske fursten afled (1233). Trakten är
nu berömd för sin boskapsskötsel. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
