Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gallikanska nationen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Gallinula-Gallionsbild
634
Gallinula chloropus.
för både djur och människor. Den häckar på tak
och kyrkor, i ruiner o. s. v. Honan lägger tre
hvit-aktigt bruna ägg. Både hannen och honan
rufva, och den, som ligger i boet, födes af sin
make med ur kräfvan uppkastad mat, hvilket också
är sättet att underhålla ungarna. Gallinazon
blir i fångenskap utomordentligt tam och kan
läras att följa sin egare iåne:a sträckor.
C. R. S.*
Gallinula, Sumphönssläktet, zool., ett
fågelsläkte tillhörande fam. Kallid æ och
ordn. Grui-jormes. Näbben är hög; dess hornslida
fortsätter öfver pannan med en plåt. Tårna äro
långa och kantade med en smal hudsöm. Bland
de till detta släkte hörande omkr. 10 arterna,
som äro spridda öfver båda hemisfärerna och af
hvilka några sakna flygförmåga, intresserar oss
närmast rörhönan 1. grö n fotade s u m p-jwhönan,
G. chloropus (se fig.). Den är ofvan mörkbrun;
hufvud, hals och hela undersidan äro skiffergrå
på sidorna med hvita fläckar; näbben är röd
och fötterna grönaktiga. Längd 31-33 cm. Den
förekommer i större delen af Gamla världen. I
Sverige har den anträffats från Skåne till
Uppland. Den var sällsynt ända in på 1880-talet,
men är numera talrikare; sålunda häckar den
flerstädes vid Mälarens stränder. Flertalet torde
flytta. Rörhönan uppehåller sig vid vassrika
stränder och lefver af små vattendjur, men
förtär äfven vattenväxter. Boet ligger flytande
i vassen, och båda makarna sägas rufva. Äggen
(6-10) äro grågula med mörkare srnåfläckar.
L-e-
Gallio [ga’lliå], Tolomeo, f. omkr. 1527 i
?ernobbia vid Como, där hans fader var borgare,
d. 3 febr. 1607 i Rom, kom under beskvdd
af ansedda släktingar i unga år till Rom,
där han blef sekreterare hos olika prelater,
slutligen hos kardinalen Gian Angelo Medici, som
äfven, sedan han 1559 blifvit påfve (Pius IV),
behöll honom i sin tjänst och gjorde honom till
"secretarius domesticus", d. ä. chef för den
påfliga "secreterian". På denna plats gjorde
sig G. oumbärlig. Formellt underordnad den
politiskt ointresserade kardinalnepoten Carlo
Borromeo besörjde han kurians diplomatiska
korrespondens och hade äfven en dryg andel i
den omfångsrika skriftväxlingen med konsiliet
i Trident. G. blef 1560 biskop af Martorano,
1562 ärkebiskop af Siponte (Manfredonia) och
1565 kardinal med titel "af Como". Det är under
benämningen kardinalen af Como han företrädesvis
gjort sig känd i tide-hvarfvets historia. Under
Pius V :s pontifikat beröf-vad sitt inflytande i
Rom, egnade han sig främst åt skötseln af sitt
stift, där han 1567 efter Borromeos föredöme
föranstaltade en synod i Manfredonia. Men
1572 återvände han med Gregorius XIII till
ärendenas ledning, i det han af denne utsågs
till chef för statssekretariatet och i själfva
verket till minister med åsidosättande af alla
"nepoter". G. var outtröttligt verksam för
den katolska motreformatio-nen och var i allt
afhängig af sin herre, men ställde
sig ännu mer än denne i beroende af den
spanska politiken. Sedan 1603 var han dekanus
för kardinal-kolk-giet. Passionerad för
byggnadskonsten, lät G. uppföra bl. a. den
s. k. Villa d’Este i Cernobbia, det präktiga
palatset i Gravedona vid Comosjöns norra ända
(byggdt efter 1586 af Teobaldo Pellegrini),
kalladt Del Pero eller Delle quattro torri,
samt den s. k. Villa Torlonia i Frascati. Jfr
P. 0. v. Törne, "T. G. Ëtude sur la cour de
Rome, sur la secré-tairerie pontificale et
sur la politique des papes au XVI:e^siécle"
(Helsingfors, 1907). P. O. v. T.
Gallion, skpsb., den byggnad, som på en del
äldre fartyg uppfördes på öfre skägg- eller
gallions-knäna. på ömse sidor om skägget, med
ändamål dels att gifva fartyget ett prydligare
utseende, dels, i mån af utrymme, att användas
för besättningens behof. Gallionsbyggnaden
sammansattes af gallionsknän, gallionstimmer
och gallionsreglar. - Gallions-
knän (a) lågo på ömse sidor om skägget (s),
med ena grenen utefter och uppåt detta och med
den andra utåt bogen (b). - Gallionstimmer
(6), upprätt stående timmer, med sina undre
ändar stödjande sig mot öfre gallionsknäet och
skägget och’ med öfre ändarna uppbärande undre
g a 11 i o n s-r e ge l n (c). Mellan undre
och öfre g a 1-lionsreglarna (c och d) fanns på
större fartyg en träklädsel (e). Inom gallionen
funnos vanligen en eller två gallionspumpar,
äfven kallade bogpumpar. Framom gallionen, på
skäggets främsta ända, skäggpenen (/), an-bragtes
gallionsbilden (g). - På större fartyg, å hvilka
undre skäggknäets undersida kunde ha en betydligt
stor yta, inlades vanligen under densamma en
träfyllning, bälg (h), för att afleda sjöarna.
J. G. B. (C. K. S.)
Gallionsbild, skpsb., en längst för ut å fartyg
uppsatt, af trä snidad allegorisk bild, vanligen
af den, hvars namn fartyget bär. Sådana bilder,
som å stora fartyg voro af betydande dimensioner,
före-kommo allmänt å äldre örlogsfartyg
samt äfven ofta å segelfartyg tillhörande
handelsflottan, men ha å nyare fartyg ersatts af
stäfornament (å svenska örlogsfartyg vanligen en
sköld med tre kronor). Å Karlskrona örlogsvarf
förvaras i det s. k. gallions-galleriet ett
antal gallionsbilder (se fig. å sp. 635),
hvilka tillhört linjeskepp och fregatter,
de flesta från slutet af 1700-talet. Närmast
t. v. å fig. syns "Äran", därpå "Försiktigheten"
och det från ryssarna 1788 vid Högland tagna
"Vladislav"; t. h. syns den karakteristiska
gallionsbilden från "Dristigheten".
C. K. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
