Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försöksträdgård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Förtroendeämbetsman-Förtvålningstal
516
oskiljaktiga från ombytet af styrelsesystem i
afseende på statsförvaltningens handhafvande. I
Sverige ha från äldsta tider ämbetsmännen varit
berättigade till sina tjänsters bibehållande,
så länge de väl och troget fullgjort sina
ämbetsåligganden. Denna grundsats fick ett
bestämdt uttryck i 1660 års R. F., hvars §
8 stadgar, att "den, som väl tjänat, icke må
utan för brott och utan viktiga orsaker ifrån
tjänsten remo-reras, med mindre sådant sker
till hans avancement och förbättring", utom i de
fall, att tjänsten vore honom uppdragen på vissa
år. Denna grundsats bibehölls under frihetstiden
såsom begränsning i konungens makt, hvaremot
rikets ständer tillerkände sig rätt att efter
godtfinnande entlediga ämbetsmän. Stadgandet
i 1720 års R. F. (§ 2), att konungen ej någon
skall fördärfva till lif, ära, lem och välfärd,
rar i visst hänseende egnadt att bereda ämbetsman
trygghet i ämbetet. Denna trygghet blef i Adolf
Fredriks konungaförsäkran (§ 10) ytterligare
garanterad genom stadgandet, att ingen skulle
utan f öregången och vid laga domstol anställd
rannsakning eller deras bepröf vande, som därtill
efter förordningarna rättighet ega, på någon tid
af hållas från sitt ämbetes rerkliga förvaltande,
ej heller utan laga dom afsättas eller, emot
sin vilja, flyttas till någon annan tjänst
och ämbete. 1772 års R. F. (§ 2) innehåller
en likartad försäkran och erhöll den tolkning,
till följd af riksdagsbeslut 19 juni 1786, att
under ordet "välfärd" skulle äfven inbegripas
innehafvande ämbete och tjänst, hvarjämte
föreskrefs (§ 31), att öfverståt-hållaren,
militära ämbetsmän från och med öfverstar
och högre upp, officerare vid drabanterna,
öfverste-löjtnanterna af lif gardet och
artilleriet samt kommendanter i gränsfästningarna
skulle vara förtroendeämbetsmän, hvilka K. M :t
egde till- och afsätta i sittande råd. Ännu voro
ej riksrådets medlemmar förtroendeämbetsmän. I
Förenings- och säkerhetsakten 3 april 1789
indrogos flera sysslor under begreppet
förtroendeämbete och antogs såsom grundsats,
att de högre ämbetsmän, som ej voro domare och
som innehade tromansgrad eller därutöfver,
skulle Tara förtroendeämbetsmän. I samma
akt förklarades nämligen, att alla domare i
högre och lägre rätter samt alla ämbetsmän,
som ej innehade tromans värdighet eller ej
togo del i landtregeringen, icke skulle,
utan laga rannsakning och dom enligt lag och
krigsartiklar, varda sina ämbeten förlustiga. Uti
denna föreskrift ligger uppränningen till
nu gällande grundlagsbestämmelse. Enligt
1809 års R. F. (§ 35) i dess ursprungliga
lydelse innehades förtroendesysslor af
"statsministern för utrikes ärendena, statsråden,
presidcnterne i kollegierna, överståthållaren,
underståthållaren och politiemästaren i
hufvudstaden, hof-kansleren, justitiekansleren,
statssekreterare, lands-höfdingar och ståthållare
i landet, fältmarskalkar, generaler och
amiraler af alla grader, generaladjutanter,
öfveradjutanter, stabsadjutanter, kommendanter
uti fästningarne, kaptenlöjtnanter och
officerare vid lifdrabanterne, öfverstar
för regementerne, sekundcheferne vid
gardesregementerne till häst och fot samt
öfverstelöjtnanter vid lifregementsbrigaden,
cheferne för artilleriet, fortifikations-,
fältmätnings-och sjömätningsväsendet, ministrar
och sändebud till främmande makter samt de
ämbets- och tjänstemän, som uti konungens
kabinett för utrikes brefväxlingen och vid
beskickningarne nyttjas". Ifrågavarande lagrum
har, sedan R. F. stiftades, undergått flera för-
ändringar såsom en naturlig följd af de
under tidernas lopp skedda ombildningarna
af ämbetsverken. Statsministern för utrikes
ärendena, hofkansleren, statssekreterarna,
"ståthållarne i landet", kaptenlöjtnanter
och officerare vid lifdrabanterna samt
öfverstelöjtnanter vid lifregementsbrigaden
ha försvunnit. Däremot ha upptagits cheferna
för de i kollegiers ställe inrättade verken,
cheferna för fångvården, landtmäteriet, statens
järnvägstrafik, lots-, post-, telegraf- och
tullverken samt skogsväsendet, expeditionschefer
i statsdepartementen, sekundcheferna för
lifregementets kårer samt cheferna för öfriga
särskildt för sig bestående militära kårer eller
bataljoner samt slutligen agenter för handeln
hos främmande makter. R. F. § 35 är äfven i
sin nuv. lydelse icke öfverensstämmande med den
rådande äm-betsorganisationen. Den nämner vissa,
befattningar, som icke längre finnas, medan man
saknar åtskilliga chefsposter, hvilka enligt
lagens grund bort vara anförda. Något allmänt
stadgande därom, att cheferna för de centrala
ämbetsverken äro förtroendeämbets-män, finnes
icke. Domare, äfven om de äro presidenter, ha
icke förtroendesysslor (R. F. § 36). En garanti
mot godtycke vid utöfning af konungens makt att
entlediga förtroendeämbetsmän utan rannsakning
och dom ligger däruti, att beslut om deras
entledigande jämlikt R. F. § 35 skall kungöras
i statsrådet, "hvars ledamöter vare skyldige
att däremot göra underdåniga föreställningar,
om de finna sig därtill skäl ega".
H. L. R. (Ask.)
Förtroendeämbetsman. Se Förtroendeämbete.
Förtrupp, krigsv., vid marschbevakning en
hufvudsakligen af infanteri bestående afdelning,
som sändes framför hufvuddelen af en kolonn
för att bereda densamma skydd. Enligt svenska
föreskrifter f ramsänder ett större avantgarde
(se d. o.) en bataljon eller en half bataljon
såsom förtrupp, hvilken kan tilldelas något
kavalleri, vanligen högst en tropp. Förtruppen f
ramsänder till sitt eget skydd ett kompani,
hvilket då kallas förtruppskompani
och vanligen erhåller det tilldelade
kavalleriet. Återstoden af förtruppen utom
afdelningar, utsända för sidobevakning, utgör
förtruppens hufvudstyrka. Förtruppskompaniet
framskjuter en eller en half pluton såsom
spets, och denna bevakar sig på marschvägen
medelst en förpatrull. Framför denna rider
ka-valleriafdelningen med sin förpatrull. En
förtrupp, som icke är större än två kompanier,
kan lämpligen undvara förtruppens hufvuddel. Ett
avantgarde om endast en bataljon är att anse
såsom en förtrupp. Vid marsch från fienden
ombesörjes bevakningen framför kolonnen
vanligen, af en förtrupp, möjligen försedd med
mera kavalleri än eljest. Jfr F ö r -t r af.
C. O. N
Förtryckning, bergsv., partier af ofyndigt
berg hvilka i grufvor undantränga malmen,
göra den smalare eller afskära den, utan
att dock fullkomligt borttaga densamma.
Th. N-m.*
Förtsch, Basilius, tysk teolog och
psalmförfattare, f. i Rosla i Thüringen, blef
1612 pastor i Gumperda, vid Orlamünde, och dog
1619. Han utgaf Geistliche wasserquelle (1609,
"Andelig watukälla" . öfv. af Håkan Ausius,
1641). Ur detta arbete äio i Sv. psb. af 1819
upptagna n:r 66, 250 och 417.
Förtvining, med. Se Atrofi 1.
Förtvålninpstal, kem. Se Fett, sp. 123.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
