Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förråd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
479 Försignal–Förskott 480
bragt försegling åtnjuter straffrättsligt
skydd (se Strafflagen 22: 10). Är den
anbragt af offentlig myndighet och har den
karaktären af "insegel", d. v. s. är den
försedd med myndighetens stämpel, tillämpas
Straff 1. 10: 21. Tillegnar man sig något,
som annan lämnat i ens vård under försegling,
kallar vår lag visserligen detta förfarande
försnillning, men belägger det likväl med
tjufnadsansvar (se Straff l. 20: 3). Tillgrepp
af något, som är under försegling i annans
besittning, medelst förseglingens brytande
straffas såsom kvalificerad stöld (Straff
1. 20: 4, moment 3 ang. bref, moment 4
ang. "för-varingspersedlar"). l fråga om
"förvaringspersed-lar" kan i detta fall blott
brytandet af förseglingen i tjufnadsuppsåt,
äfven om man icke därigenom åtkommit något,
straffas såsom inbrott (Straffl. 20:5).
E. L-n. N. S-g.
Försignal, järnv., en sådan i trafiksäkerhetens
syfte anordnad fast signalinrättning,
som genom sammankoppling med en stations
hufvudsignal angifver denna senares ställning
på förhand. Försignal uppställes omkr. 500
m. utanför den hufvudsigual, till hvilken den
är kopplad, och på sådant ställe å banan, att
den är väl och i god tid synlig från ankommande
tåg. Jfr D i s t a n s p å l e 2. H. L.
Försilfring, ett föremåls beläggning med
silfver. Vid metallföremåls försilfring
skiljes mellan plätering samt varm, kall,
våt och galvanisk försilfring. - Plätering
användes vanligen på koppar och utföres så,
att en tjock kopparplåt bestrykes med en
lösning af silfvernitrat ("lapis"), hvarefter
en tunn silfverplåt pålägges och båda glödgas,
sammanpressas och utvalsas. Kopparplåten får
därigenom «n silfverbeläggning, hvars tjocklek
varierar mellan Vso och 1/4o af kopparns. -
Varm försilfring sker genom ingnidning af den
väl rengjorda metallytan med silfveramalgam
(eller ock en blandning af l d. fälldt
silfver, 4 dlr salmiak, 4 dlr koksalt och V*
.d. kvicksilfverklorid, utrörda med vatten
till en deg) samt upphettning, då kvicksilfret
förflyktigas och silfret kvarstannar såsom en
tunn beläggning. - Kall försilfring åstadkommes
därigenom, att man medelst en kork, yllelapp
e. d. ingnider metallytan med en fuktig blandning
af l d. klorsilfver, l .d. koksalt, 2/s d. krita
och 2 dlr pottaska eller också l d. silfvernitrat
och 3 dlr cyankalium. Skall järn försilfras, bör
detsamma först öfverdragas med ett tunt lager af
koppar. - Vid våt försilfring kokas det föremål,
som skall försilfras, under någon tid (omkr. I/A
timme) med en lösning af l d. klorsilfver, 4 dlr
vinsten och 4 dlr koksalt. Vid såväl kall som våt
försilfring försiggår på kemisk väg en reduktion
af metalliskt silfver ur det använda klor-silfret
eller silfvernitratet. - Rörande galvanisk
försilfring se Galvanoteknik. - Försilfring af
porslin förekommer mindre ofta. Den åstadkommes
genom påläggning af en blandning, bestående
af fint fördeladt metalliskt silfver (eller
silfverkarbonat) och basiskt vismutnitrat,
inbränning och polering. Ett silfverliknande
öfverdrag erhålles äfven medelst en blandning af
platinasalmiak och lavendelolja. -Försilfring
af glas användes numera i stor skala vid
fabrikation af speglar. Man låter spegelglaset
vara i beröring med en vätska, som består af
en blandning af alkalisk silfverlösning med -en
lösning af ett ämne (t. ex. vinsyra, drufsocker,
mjölksocker), som förmår att därur med lätthet
redu-
cera silfret. Efter ganska kort tid belägges glaset
med en först svart, men snart därefter glänsande och
speglande silfverhinna, som tvättas med vatten,
torkas och fixeras medelst fernissa e. d. En glasyta
om 1 kvm. fordrar ej mer än omkr. 2,2 gr. silfver.
– Föremål af trä, sten, gips etc. kunna försilfras
genom att en beläggning af bladsilfver anbringas
omedelbart på dem.
S. J–n.*
Förskansadt läger. Se Befäst läger och
Fästning.
Förskansning. Se Fältbefästning.
Förskarp, skpsb., den nedre, skarpa delen af ett
fartygs botten längst för-ut.
C. K. S.
Förskepp, sjöv., främsta delen af ett fartyg eller
af en båt; hela den del af fartyget eller båten, som
ligger för-om dess största tvärskeppssektion (det
ställe, där fartyget har sin största bredd i
vattenlinjen).
H. W–l.
Förskiffring, Falsk skiffring,
Transversal skiffring, geol., säges vara utvecklad
hos en bergart, då dess skiffring (klyfbarhet) afviker
från, bildar en större eller mindre vinkel mot den
verkliga lagringen eller skiktningen. Förskiffring
förekommer ofta hos lerskiffer och har uppkommit
i följd af bergskedjetryck.
E. E.
Förskingring, jur., ett sådant olofligt förfarande
med en sak, som går ut på att helt beröfva egaren
nyttan af densamma. Uppsåtlig förskingring af
annans gods, som man har i sin besittning,
bestraffas enl. Strafflagen 22: 11. I vissa i Straffl.
20: 3 uppräknade fall belägges emellertid detta
brott med tjufnadsansvar. Brottet förutsätter icke
nödvändigt, såsom fallet vanligen är i främmande
lagar, att saken skall komma förskingraren eller
tredje man till nytta. Särskildt ansvar är i
Straffl. utsatt för ämbets- eller tjänsteman, som
förskingrar, hvad han på grund af sin befattning
har om händer; likaså i Straffl. för krigsmakten
i fråga om krigsman, som förskingrar honom
till bruk lämnade persedlar. Äfven förskingring af
eget gods drabbas stundom af straffansvar, om man
därigenom hindrar eller försvårar för annan att göra
sin rätt till egendomen gällande; så t. ex. i fråga
om konkursgäldenär i Straffl. 23: 1, 2 samt 10: 22
för den gäldenär, som bryter mot öfverexekutors förbud
att skingra visst gods. I andra fall stannar det
vid civilrättsliga påföljder; så t. ex. för
stärbhusdelegare, som förskingra egendom i dödsbo (se k.
förordn. 18 sept. 1862, § 23).
N. S–g.
Förskolor för blinda. Se Blindanstalter.
Förskott, förv., ett mot framtida redovisning
förskjutet penningbelopp. Inom statsförvaltningen
förekomma ofta utbetalningar, som dels icke kunna, dels
icke få direkt afföras å vederbörligt anslag, utan till
en början provisoriskt bokföras såsom förskott. Till
förra slaget höra t. ex. de belopp, hvilka utbetalas
till skogstjänstemän, för bestridande af
skogsförvaltningskostnaden, eller till ämbetsverk och särskilda
tjänsteinnehafvare till postafgiften för tjänstebref.
Till senare slaget hör t. ex. en stor del olikartade
resekostnader m. m., hvilka från landtränterierna
måste utbetalas, men ej få definitivt afföras förr, än
den myndighet, som disponerar anslaget, pröfvat
saken. När en utgift af senare slaget förekommer,
utfärdas en s. k. förskottsanordning, hvilken,
sedan redovisning inkommit, utbytes mot en s. k.
ersättningsanordning. Länens ränterier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
