Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
Förgäfva-Förhandlingsmetod
430
ytan på föremål af relativt obetydligt värde
med en ytterst tunn guldhinna för att ge dem ett
dyrbarare utseende och skydda den mot inverkan
af luft och fuktighet. Förgyllningen sker
genom beläggning med bladguld, kallförgyllning,
brännförgyllning eller galvanisk förgyllning. Med
bladguld (se Bladmetall 2) förgyllas trä, sten,
järn m. m. Dessa behandlas med en blandning af
bly-hvitt och fernissa eller lim och krita,
hvarpå bladguldet pålägges. Järnföremål
renas med salpetersyra och upphettas, tills
de blåanlöpa, och beläggas med bladguld. Sedan
öfverstryker man med ett tunt lager fernissa för
att skydda förgyllningen. Bladguldet framställes
genom hamring och valsning af guld till bleck,
som sist utslås mellan s. k. guld-slagarhinna,
erhållen af nötkreaturs blindtarm. En kraftigare
förgyllning erhålles genom plätering. Därvid
tillgår så, att koppar- eller mässingsplåt
belägges med gulclbleck, hvarefter båda pressas
och valsas. Arbeten af pläteradt guld kallas
ofta talmi- eller talloisguld (de fördes
först i handeln af Tallois). Metallföremål
förgyllas på något af de tre sista sätten. -
Vid kallförgyllning går man till väga på följande
sätt. Guld löses i kungsvatten, och däri läggas
linnelappar, hvarpå indunstas till torrhet och
brännes, då en aska af guld och fin-fördeladt
kol erhålles. Denna gnides sedan med en i
utspädd saltsyra doppad kork på det förut
väl rengjorda föremålet. - Brännförgyllningen
utföres med ett amalgam af 2 delar guld och
l del kvicksilfver. Föremålen behandlas med
salpetersyra, hvari något kvicksilfver lösts, och
öfverstrykas med amalgamet, hvarpå kvicksilfret
bortbrännes genom upphettning, önskas en
rödaktig nyans, öfverstrykes föremålet med smält
glöd- eller för-gyllarvax (innehållande vax,
järnoxid, spanskgröna och alun) och upphettas
öfver koleld, då spansk-grönans koppar legeras
med guldet. Järn och stål öfverdragas före
förgyllningen med en kopparhinna. - På våta
vägen sker förgyllning därigenom, att man
kokar föremålen med en utspädd lösning af
guldklorid och soda eller pottaska. Galvanisk
förgyllning utföres med en lösning af guldklorid
i cyankalium. Om förgyllning af bokband se
Bokbinderi och pl. Bokbinder i-m a skin e r.
E-t N-n.
Förgåfva, schackt., kallas det vid spel mellan
spelare af olika skicklighet stundom förekommande
bruket, att den skickligare före början af spelet
borttager en pjäs (t. ex. kungslöparbonden)
och låter den mindre skicklige få börja
partiet. R-n B.
Förgård, bot. Se K l y f ö p p n i n g.
Förgärden, Vesti’bulum, anat. Se Hörselorgan
och Könsorgan.
Förgätmigej, bot. Se M y o s o t i s och Om-p
h a l o d e s.
Förgät mig ej, en i Stockholm utkommande
veckotidning, som innehåller hufvudsakligen
förströelseläsning. Tidningen uppsattes 1895
af etsaren A. Tallberg, med det engelska
veckomagasinet "Tit-Bits" som närmaste
förebild, öfvertogs 1896 af V. Kõersner
och 1900 af aktiebolaget Förgät mig ej,
hvarvid A. Hasselgren blef F :s redaktör och
utgifvare, efter att från 1896 ha varit dess
redaktionssekreterare. Tidningen utgår i en
upplaga af omkr. 30,000 ex.
Förhala, sjöv., medelst kablar eller trossar,
fäst-
gjorda i land eller i utförda ankare, eller
ock medelst bogsering förflytta ett fartyg
kortare sträckor, såsom från ankarplats till
kaj eller’ brobänk. Jfr Bogsera och Varpa.
O. E. G. N.«
Förhalning. sjöv., åtgärd, hvarigenom ett fartyg
förhalas. Se Förhala.
För-halning, sjöv., åtgärd, hvarigenom en
tågända, ett sejnfall e. d. halas, så att
"påstick-ningen" kommer tätt intill det
block, skifgatt e. d., hvarigenom ändan eller
sejnfallet löper. Jfr För 2 6, Hala för och
Sticka på. H. W-l.
Förhand, sjöv. I f ö r h a n d vid ett arbete
sägas den eller de vara, som äro främst och
leda arbetet; vid halning af ett tåg (en "ända")
de, som befinna sig närmast beläggningsstället
för att i rätt tid stoppa och belägga. - Komma
i förhand, vid halning af en ända förflytta
sig från "sladden" närmare ändans ledarblock,
hvarigenom kraften bättre användes. - F ö r
h a n d s b u k t, en del af ankar-kättingen
eller ankartåget, som uppskjutes på däck, akter
om beting eller bråspel, för att, då ankaret
skall fällas, tillåta detsamma obehindradt nå
bottnen. Jfr Akterhand, Beting och Bråspel. -
Förhandskarl 1. F ö r h a n d sm a n, den,
som är i förhand vid eller närmast leder ett
arbete samt för dess utförande bär ett visst
ansvar. O. E. G. N.*
Förhandlingsmaxim. Se Förhandlingsmetod.
Förhandlingsmetod, Förhandlingsprincip,
Förhandlingsmaxim, jur., den anordning af
rättegången, enligt hvilken sakens utredning
är helt och hållet öfverlämnad åt parterna,
hvilka förhandla inför domaren, som på grund
däraf dömer. Den motsatta metoden kallas
undersökningsmetod, emedan domaren själf,
oberoende af parternas åtgöranden, undersöker
saken och söker utreda dennas sammanhang. Dessa
olika metoder kunna användas såväl i tvistemåls-
som i brottmålsprocessen. I denna senare
betecknas motsatsen vanligen genom uttrycken
ackusatoriskt och inkvisitoriskt förfarande. -
Denna motsats innebär egentligen endast
en olikhet i domarens ställning och själf
verksamhet i rättegången, men inverkar ej
bestämmande på rättegångssättets karaktär
i det hela. Skarpast har den framträdt i
brottmålsprocessen. Inom civilprocessen sökte
Fredrik II genom den preussiska "Allgemeine
gerichtsordnung" (pro-mulgerad 1793) strängt
genomföra undersökningsmetoden. Men i allmänhet
har i fråga om tvistemålen förhandlingsmetoden
vunnit öfvervägande till-lämpning. 1734
års lag antager icke någondera metoden i
dess fulla renhet; i brottmålen tillkommer
domaren en långt mer vidtgående verksamhet än i
tvistemålen, ehuru äfven i dessa mål bristen på
rättsbildade rättegångsbiträden måste ersättas
genom domarens biträde åt parterna. I Norge och
Danmark är förhandlingsmetoden skarpt genomförd
i civilprocessen. - Företrädet i fråga om de
olika rättegångsmetoderna kan icke bestämmas
utan hänsyn till gifna förhållanden. Mot
undersökningsmetoden kan anmärkas, att den gör
domaren till part i saken och sålunda tvingar
honom till en verksamhet, som med det egentliga
domarkallet är oförenlig. Men då målet för all
rättegång, ej mindre i tvistemål än i brottmål,
måste vara sakens riktiga åtgörande på grund af
en fullständig utredning af dennas sammanhang,
bör förhandlingsmetoden ej .strängt fasthållas,
där "parterna sakna förmåga att själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
