Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förbudslagstiftning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
391
Förbudslagstiftning-Förbundsteologi
392
(Svartsjö, Gripsholms, Eskilstuna, Ulfvesunds
och Strömsholms), kronans lastningar samt
skatter och af rader från städer, som uppbyggts
direkt under kronan. Allt detta skulle för
framtiden förblifva en kronans oförytterliga
egendom. Vid 1680 års riksdag förklarades
ytterligare för omistande eller för-budna och
alltså reduktionen underkastade samtliga forna
kungsgårdar och kronoladugårdar i Sverige och
Finland äfvensom alla gods i rikets utländska
provinser, som tidigare tillhört därvarande
styrelser. Egenskapen af omistlig utsträcktes
sedermera af Karl XI till alla. för visst
statsändamål anslagna hemman. Jfr S. Clason,
"Till reduktionens förhistoria: Gods- och
ränteafsöndringarne och de för-budna orterna"
(1895). S. C.
Förbudslagstiftning. Se Nykterhetsrörelsen.
För-budssedel, skriftligen i förväg till
gästgifvar-gård eller skjutsstation aflåten
beställning å skjuts. Tillfälle är beredt
att å de landsvägslinjer, där posten
åtföljes af postbetjänt, få förbudssedel
genom denne befordrad mot honom tillkommande
ersättning af 9 öre. Poststationsföreståndare
är skyldig att af-giftsfritt förmedla
förbudssedels aflämnande till postbetjänt.
R.L-n.
Förbund. 1. I folk- och statsrättslig mening
förening af två eller flera stater för
ett gemensamt ändamål; en dylik förening
kan vara af öfvergående art (allians, se
d. o.) eller beräknad på större varaktighet
(konfederation, union, se d. o.). Exempel
på närmare organiserade dylika förbund lämna
statsförbund och förbundsstat (se d. oj.
2. (Hebr. berit, grek. diathëke)
Ett bibliskt uttryck, som användes i
en mängd fall, äfven där icke det svenska
"förbund" (kontrakt) är det passande ordet,
men på grund af gammal häfd ändock
återgifves med detta ord. I det religiösa
språkbruket inom G. T. begagnas berit
sålunda än om den förpliktelse, som Gud
pålägger en människa (eller Israel), än om
den förpliktelse, som han ålägger sig själf
mot Israel. I förra fallet alltså =
förbundsplikt, i senare = löfte (jfr l Mos. 6:
18; 9: 9, 15: 18 - löfte; 17: 2 ff. och 13 -
löfte och förpliktelse). På grund häraf
kan berit ofta stå liktydigt med lag; däraf
namnet "förbundets taflor" på dekalogen (5
Mos. 9: 9, jfr 4: 13, 23). I senare skrifter
användes uttrycket än = förbundsmedlare
(Jes. 42: 6; 49: 8), än som en beteckning för
den judiska religionen (Dan. 11: 28, Mal. 3:
l m. fl.). Se vidare om detta intressanta
begrepps innehåll och utveckling Kraetzschmar,
"Die bundesvorstellung im alten testament"
(1896). 2. E. S-e.
3. Skogsv. Se Förband 2. Förbundets
ark. Se Ark, sp. 1483. Förbundets taflor.
Se Förbund 2. Förbundna bönder, schackt.,
två (eller flera)
bönder af samma färg, hvilka stå på angränsande
linjer, så att den ena kan skydda den andra. R-n
B.
Förbundsboken. Se E x o d u s.
Förbundsdag (ty. bundestag), på Tyska förbundets
tid (1815-66) dess enda regeringsorgan. Se
Bundesversammlung l och Tyskland (Historia).
Förbundsfästningar, fasta platser, afsedda för
det gemensamma försvaret i ett statsförbund eller
en förbundsstat. I Tyska förbundet (1815-66) voro
Kastadt, Ulm, Landau, Mainz och Luxemburg
förbundsfästningar. I Tyska riket äro alla
fästningar utom de båda bajerska Ingolstadt och
Gerrnersheim riksfästningar.
Förbundsförsamling. Se Bundesversammlung,
Tyskland (Historia) och Schweiz (Författning).
Förbundskansler. Se Bundeskanzler.
Förbundspresident (ty. bundespräsident,
fr. president de Ia confédération), ordföranden i
Schweiz’ förbundsråd. Se vSchweiz (Författning).
Förbundspresidium (ty. bundespräsidium),
den myndighet i en förbundsstat och ett
statsförbund, som har högsta ledningen af
förbundets angelägenheter. I förbundsstaten
Tyska riket är förbundspresidiet öfverlämnadt
åt kronan Preussen, hvars konung såsom
detta presidiums innehafvare bär titel "Tysk
kejsare". Preussen innehade förbundspresidiet
äfven i Nordtyska förbundet (1867-71),
medan det däremot i Tyska förbundet (1815-66)
tillkom Österrike, som på förbundsförsamlingen
i Frankfurt ut-öfvade det genom sitt ombud,
hvilket bar titeln präsidialgesandler.
(V. S-g.)
Förbundsråd (ty. bundesrath). 1. I nuv. Tyska
riket den af de tyska regeringarnas
ombud bildade permanenta politiska
korporation, som gemensamt med riksdagen
utöfvar rikslagstiftningen samt besluter
öfver de för lagarnas verkställighet nödiga
förvaltningsföreskrifterna och inrättningarna. Se
vidare Tyskland (Författning). 1867-71 var
ett förbundsråd högsta representationen för de
särskilda staternas regeringar inom Nordtyska
förbundet (se d. o.). - 2. I Schweiz det af 7
medlemmar bestående kollegium, som utöfvar den
högsta verkställande makten. Ordföranden
bär titeln förbundspresident. Se
vidare Schweiz (Författning).
(V. S-g.)-
Förbundsrätt (ty. bundesgericht, fr. tribunal
federal), Schweiz’ statsdomstol. Se Schweiz
(Författning).
Förbundsstat, statsrättslig beteckning för en
statsförbindelse, genom hvilken enskilda stater
sammanslutas till en federativt organiserad
enhet, hvilken såsom sammanfattning af alla de
förbundna staterna innehar suveränitet. En lösare
förbindelse är statsförbund, en sammanslutning
för ett gemensamt förbundsändamål af flera
hvar för sig i alla hänseenden suveräna stater
utan enhetlig gemensam högsta makt. Exempel
på förbundsstater lämna Nord-Amerikas förenta
stater, Schweiziska edsförbundet och Tyska
riket, på statsförbund de gamla helleniska
och medeltida italienska förbunden af fria
städer samt det forna Tyska förbundet. Litt.:
Jellinek, "Lehre von den staatenverbindungen"
(1882), och Westerkamp, "Staatenbund und
bundesstaat" (1892). Jfr äfven Stat.
V. S-g.
Förbundsteologi 1. Federalteologi
(af lat. foedus, förbund), en från den
tysk-holländske teologen Coccejus utgående,
under 17:e och 18:e årh. inom den reformerta
kyrkan synnerligen inflytelserik teologisk
riktning. För grunddragen i dess åskådning
se Coccejus. Mellan hans anhängare, bland
hvilka särskildt Abraham Heidanus (f. 1597 i
Frankenthal, Pfalz, kyrkoherde i Leiden 1627,
1648 professor därstädes, d. 1678) må nämnas,
och de strängt ortodoxe kalvinisterna, efter
sin främste ledare, G. Voetius (se denne),
vanligen kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
