Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fönster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
387
Förbjudna orter-Förbränningsmotor
388
af alla led mellan hvar och en af de skylda
och den, från hvilken de bägge härstamma,
utan efter antalet led endast i den ena linjen
från stammen, så fick detta äktenskapshinder
en utomordentlig utsträckning. Väl medgåfvo
påfvarna befrielse eller dispens; men tvånget
var dock alltför tryckande, och genom flera
kyrkomötens beslut inskränktes de förbjudna
ledens antal. Ytterligare lättnad infördes
genom reformationen. Äktenskap förbjöds
mellan anförvanter i rätt upp- och nedstigande
skyldskap, mellan syskon och mellan syskonbarn,
men vid öfriga fall af sidoskyldskap endast
när respectus parentelæ egde rum, d. v. s. när
den ena stod närmare den för bägge gemensamma
stammen än den andra (t. ex. systerdotter och
morbroder), i hvilket fall dock dispens kunde
gifvas. - I Sverige gällde under medeltiden de
katolska bestämmelserna. I 1571 års kyrkoordning
förbjöds äktenskap mellan skylda inom femte led,
men dispens kunde gifvas i de led, "som icke
voro förbudna i den heliga ikrift". Ytterligare
inskränktes de förbjudna leden genom 1686 års
kyrkolag, och 1734 års lag begränsade förbudet
mot äktenskap mellan sidoskylda till syskon,
syskonbarn och de fall, där respectus parentelæ
eger rum. Äktenskap mellan syskonbarn egde dock
konungen tillåta, och 1845 borttogs äfven det
villkorliga förbudet i detta fall. Dansk och
norsk rätt medgifver äktenskap mellan sidoskylda,
äfven där respectus parentelæ eger rum; dock
erfordras dispens, om det är kvinnan, som står
närmare stammen. - Svågerlag har i allmänhet
utgjort hinder för äktenskap i samma utsträckning
som skyldskap. Den romerska kyrkan ansåg, att
då man och hustru genom äktenskapet förenades
till ett kött, borde samma förbud gälla för
äktenskap mellan besvågrade som för giftermål
mellan släktingar. Äktenskapshindret blef ännu
mer omfattande därigenom, att svågerlag ansågs
uppkomma ej blott genom äktenskap, utan ock genom
lägersmål, och genom dess tillämpning äfven på
det s. k. andra svågerlaget, hvilket ansågs ega
rum mellan den ene af två makar samt dem, som
voro besvågrade med den andre, t. ex. mellan
en man och hans styffaders änka. I Sverige
gällde dessa bestämmelser, till dess 1571 års
kyrkoordning äfven där inskränkte de förbjudna
leden och medgaf dispens i många fall. 1734 års
lag upptog såsom äktenskapshinder rätt upp- och
nedstigande svågerlag samt åtskilliga fall af
svågerlag å sidolinjen och i andra grad. Genom
k. förordn. 10 april 1810 gjordes dock förbudet
i dessa iall villkorligt, så att konungen egde
medgifva dispens, och genom k. förordn. 24
maj 1872 borttogs det alldeles, så att numera
blott rätt upp-och nedstigande svågerlag utgör
äktenskapshinder. Dansk och norsk rätt upptager
äfven vissa fall af svågerlag å sidan såsom
äktenskapshinder, ehuru dispensabelt. Vid
bestämmande af de förbjudna leden göres af
svensk rätt ingen skillnad mellan hel och
half skyldskap eller mellan blodsband, som
uppkommer af äktenskap, och det, som grundas
genom lägersmål. Jfr Blodsförvantska p. I. Afz.
Förbjudna orter, kam. Se Förbudna orter.
Förbjudna tider, jaktv., de tider, under hvilka
jakt å fridlyst vildt ej får ega rum och sådant
icke heller får "till salu utbjudas, köpas,
emottagas eller från ort till annan forslas,
så framt ej lagligen visas kan, att detsamma
blifvit fångadt under tillåten tid
eller på annat lofligt sätt
förvärfvadt". Domänstyrelsen utfärdar årligen
kungörelse om de gällande stadgandena angående
förbjudna tider. Se k. kung. 27 mars 1907 och
fiskeristadgan. Jfr
Fridlysning.
J. W. L.*
Förblad 1. B r a k t e’o l a, bot., kallas
de vanligen helt små högblad, som sitta på
blomskaft. Dikotyle-donerna ha 2 förblad,
riktade det ena åt höger, det andra åt vänster,
monokotyledonerna vanligen endast l förblad,
tvåköladt och vändt inåt mot blommans moderaxel.
G. L-m.
Förblomstring, Pr o a’nt hes i s, bot.,
höstblom-string beroende på prolepsis (se
d. o.). I synnerhet under långa och milda
höstar förekommer förblomst-ring hos ett stort
antal, såväl enåriga som fleråriga, växter,
t. ex. styfmorsviol, smörblomma, smultron,
maskros m. fl. JfrEfterblomstring. G. L-m.
Förblödning, med., en blödning (se d. o.), som är
så stark, att lifvets förlust därigenom orsakas.
Förborg, fortif., benämning på en främre sluten
befästning utanför ingången till den egentliga
fästningen. Förborgar funnos vid flera äldre
svenska och finska fästningar, såsom vid
Kalmar slott, Älfsborg, Nyslott, m. fl.;
men särskildt vid Jönköpings fästning hade i
början af 1600-talet en vidlyftig förborg anlagts
mellan norra fronten och Vättern. Se vidare Borg.
L. W:son M.
Förbrambrass, sjöv. Se Brass.
Förbrassar, sjöv., de brassar, som tillhöra rårna
på främsta masten å ett fartyg. Jfr
Akterbrassar.
Förbrukningsskatt. Se Konsumtionsskatt.
Förbränning. Ordet användes i olika
betydelser. Vanligen afses därmed en kemisk
reaktion, som försiggår under s. k. eldfenomen,
men därmed kan ock afses den syrsättningsprocess,
som sker i lungorna ("förbränning i lungorna")
eller t. ex. fosforns öfvergång utan eldfenomen
till en syreförening ("långsam förbränning")
o. s. v. I dagligt tal äfvensom i vissa inom den
fysikaliska kemien brukliga ordsammansättningar
(förbränningsvärme, förbränningstemperatur)
afses alltid, där ej annat är särskildt angifvet,
med förbränning en kemisk förening mellan något
ämne eller material och syre. Förbränning kan
emellertid ega rum äfven genom förening med andra
ämnen än syre, t. ex. förbränning i klorgas, i
svafvelgas o. s. v. Alldenstund förbränningen
är ett till sin natur väl studeradt kemiskt
fenomen, äro lagarna för densamma noggrant
bestämda, till betydande gagn såväl i teoretiskt
som praktiskt afseende. – Förbränningens
yttre förlopp är väsentligt olika i olika
fall. Sålunda sker densamma stundom lugnt,
såsom af de vanliga lys- och brännmaterialen,
eller explosionsartadt, såsom af krut eller
andra sprängämnen. Understundom sker den med
låga, då en gas förbrinner, eller utan låga, då
en fast kropp förbrinner. I praktiken talar man
slutligen om "ofullständig förbränning", hvarmed
förstås en sådan reaktion mellan det brinnande
materialet och luftens syre, vid hvilken efter
förbränningen återfinnas brännbara ämnen bland
förbränningsprodukterna. (Jfr Eldning.)
K. S-n.
Förbränningsmotor, mek., värmemotor med inre
förbränning. Till förbränningsmotorerna räknas
nu äfven explosionsmotorn (se Explosionsmaskin),
sedan de sista årens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
