Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fästningskrig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Fästningskrig
326
som en landfästning, under det att
sjöfronten blockeras med eller utan samtidig
beskjutning. Äro stridsmedlen otillräckliga
för regelbunden belägring, kunna blockad
och cernering tillsammans försökas eller ock
ajkortade anfaüssätt tillgripas. Den anfallande
flottan kan äfven försöka en bombardering
antingen ensamt för sig, då af sikten vanligen är
att äfven skada innanför befästningarna liggande
krigsfartyg, eller i samband med forcering af
någotdera af inloppen till den befästa hamnen;
detta senare anfallssätts framgång är dock
beroende på, att genomfart genom befintliga
stängsellinjer beredts och att fästningens inre
försvar kunnat tillintetgöras eller åtminstone
afsevärdt försvagas.
Fästningsförsvarets medel äro
besättningen samt fästningsartilleri- och
fästningsingenjörparkerna. Det måste stödja
sig på omsorgsfulla förberedelser till den
väntade striden, och i den mån sådana ej
vidtagits redan under freden, göras de vid
krigstillstånds inträdande - sedan fästningen
förklarats i belägringstillstånd (se d. o.) -
genom s. k. rustning 1. armering, som i första
hand måste gifva trygghet mot öfverrumpling
och våldsamt anfall och till hvars utförande
arbetar-afdelningar om möjligt böra användas för
att ej besättningstrupperna skola mer än alldeles
nödvändigt är undandragas förberedelserna för
deras taktiska uppgifter. Den artilleristiska
rustningen omfattar säkerhetsbestyckningens
ordnande, utförandet af masker, beredandet af
fältbatteriplatser, anläggandet af batterivärn
för den rörliga bestyck-ningen, ammunitionens
ordnande m. m. d. Den fortifikatoriska
rustningen omfattar skjutfältets beredande,
eldställningarnas anordnande, stormhindrens
kompletterande, utkiksplatsers anordnande,
förbindelsernas fullständigande, maskers
och skenanläggningars utförande, täckta rums
iordningställande och eldsläckningsväsendets
ordnande. Intendenturrust-ningen omfattar
anskaffandet af proviant, furage, bränsle
m. m. d. Sjukvårdsrustningen består i
anskaffandet och fördelandet af materiel för
sjuktransport och sjukvård samt sjuklokalers
ordnande. - Samtidigt med rustningens
påbörjande har besättningen indelats i allmän
reserv samt sektionsbesättningar och reserver,
motsvarande fästningsförsvarsområdets indelning
i försvarssektioner eller grupper, hvarefter
bevakningsväsendet omsorgsfullt ordnas. Till
skydd mot öfverrumpling användes en vidt
utgrenad spaning (kavalleriafdelningar,
velocipedinfanteri och patruller), och känning
bör, så snart ske kan, hållas med fienden,
om hvars mått och steg man med hjälp af
spaningen, observationsstationer, ballonger,
belysningsapparater o. d. söker att snarast
möjligt blifva underkunnig för att däraf kunna
sluta till den blifvande anfallsfronten och
framför denna mot blifvande anfallsarbeten
utföra erforderliga enfilerings-verk
(contreattaque). Där säkerhetstjänsten skötes
väl och de förberedda ställningarna i rätt
tid besättas, ha öfverrumpling och våldsamt
anfall ingen utsikt att lyckas; och man kan
t. o. m. säga, att mången mindre fästning till
stor del fyllt sin uppgift, om dess besättning
genom vaksamhet, ihärdigt försvar af förterrängen
och goda säkerhetsanordningar i öfrigt tvingat
fienden att påbörja en regelbunden belägring
(t. ex. Toul och Verdun 1870). - Det är den
rörliga allmänna reserven, som skall bestrida
den till inneslutning skridande angriparen de
delar af anfallsfältet, som för anfallets
fullföljande äro särskildt fördelaktiga,
och bland dem framför allt gynnsamma
artilleriställningar framför den sannolika
anfallsfronten, framför hvilken till
underlättande af denna reservens uppgift
framskjutna ställningar böra anläggas och
sedan om möjligt försvaras, ända till dess
ett öfverlägset, groft artilleri börjar
ingripa i striden. Då sådana mer eller mindre
isolerade ställningar nästan alltid riskera
att blifva utsatta för omfattande anfall,
kunna de dock medföra en större eller mindre
tillintetgörelse af den för försvarets vidare
genomförande oumbärliga reserven, om denna ej
i tid drager sig undan. Under hela striden om
anfallsfältet måste man därför komma ihåg,
att huf-vudförsvarsställningen ej är där,
utan i f ortgördeln, och att tillbakagåendet
steg för steg på denna hufvudsakligen skall
tjäna det ändamål, att man städse förblir
i känning med den anfallande och redan af
sättet för hans framträngande kan sluta sig
till hans afsikter. För att nå detta mål kunna
äfven offensivstötar tillgripas, ty det är af
synnerlig vikt att så snart som möjligt lära
känna den af fienden valda anfallsfronten, på det
att försvarsartilleriet skall kunna hinna fullt
armera sina ställningar, innan den anfallande
slutat sin uppmarsch. Infanteriet skall
härvid understödjas af säkerhetsbestyckningens
pjäser, hvilka med sin eld böra söka hindra
fientliga batteribyggnader och sålunda
underlätta infanteriets kvar-blifvande i
förterrängen. Den stora svårighet, hvar-med
anfallsartilleriets uppmarsch är förbunden,
möjliggör måhända ett fullständigt hindrande
af denna senare. Artilleristriden, som utgör
försvarets nästa period, föres hufvudsakligen
från annexbatterier och i fortintervallerna
byggda mellanbatterier. För att icke i förtid
förråda sin ställning får försvararen dock ej
börja sin eld förr, än den anfallande öppnat
sin, men då skall han genom förening af flera
artillerigrupper söka bekämpa angriparen. Så
snart dennes öfvervikt blir kännbar, har
fortsatt eldstrid intet vidare ändamål, utan
skall försvararen då dels vända sina pjäser
mot näranfallet, dels’ föra dem undan i en
tillbakadragen ställning, mellanställning. Äfven
under näranfallet förblir försvarsinfanteriet
i verksamhet och nyttjar hvarje tillfälle till
offensiv, hvarvid artilleriet skall ingripa
understödjande från växlande och väl maskerade
ställningar. Ju närmare anfallsinfanteriet
kommer, desto gynnsammare mål erbjuder det
ej blott om dagen, utan äfven, vid en kraftig
belysning af anfallsfältet, under natten, och
den försvarande har all utsikt att genom sitt
infanteris energiska ingripande, genom utfall,
konterapprocher, kontraminering och artilleriets
skickliga utnyttjande tvinga anfallet att blifva
stående. Härigenom såväl som genom svårigheten
att från afstånd förstöra försvarshindren
(kontereskarp-muren, grafflankeringen,
stormhindren, pansarskydden) kan den anfallande
blifva nödgad till underjordiskt framträngande,
hvilket, om fästningen är försedd med väl
ordnadt minförsvar, blir både tidsödande och
förlustbringande. - Striden om intervallerna
liknar kampen om en befäst fältställning
med undantag af att försvararen af de förra
har fördelen af de pålitliga flankstöden. Om
intervallställningarna äro skickligt insmugna
i terrängen och ej erbjuda anfallsartilleriet
några säkra mål, böra de med hjälp af det
nuv. infanterigeväret kunna af visa hvarje
stormningsförsök. Mot det härigenom framtvingade
anfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
