Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beredning af färgämnen ha flera slag af färgträ
användning inom farmacien, till fabrikation af bläck,
till finare snickeriarbeten o. s. v. Jfr
Färgväxter.
S. J–n.*
Färgträsnitt. Se Färggravyr.
Färgväxter, växter, som innehålla färgämne.
Oaktadt alla icke parasitiska eller saprofytiska
växter innehålla färgämnen i större eller mindre
mängd, är det dock jämförelsevis få, ur hvilka
sådana ämnen låta framställa sig i den mängd
och af den beskaffenhet, att de kunnat erhålla någon
vidsträcktare teknisk användning. Genom den
kemiska vetenskapens oerhörda utveckling på senare
tider ha dessutom med konst framställda färgämnen
undanträngt flertalet af de i äldre tider begagnade
växtfärgerna. Några af dessa (t. ex. indigo, krapp)
utgöra likväl ännu mycket viktiga handelsvaror, och
de växter, som frambringa dem, odlas därför eller
insamlas vilda i högst betydlig mängd. I de växter,
som innehålla färgämne, kan detta antingen finnas
af naturen färdigbildadt i själfva växten (t. ex.
alkanna, safflor) eller också framställas ur växtdelarna
genom någon jäsnings- eller kemisk process
(t. ex. indigo, orselj m. fl.). För öfrigt kan
färgämnet vara fördeladt i hela växten eller lokaliseradt
i vissa delar (rot, stam, blad, blommor, frukt) af
densamma, hvilka delar naturligtvis i det fallet
ensamt utgöra den värderika handelsvaran. Utom de
under art. Färgträ omnämnda färgväxterna äro
följande de viktigaste: arter af släktet Indigofera
(I. anil, I. tinctoria m. fl., fam. Leguminosæ) gifva
indigo, hvilket färgämne äfven, ehuru i mycket mindre
mängd, erhålles ur vejde (Isatis tinctoria, fam.
Cruciferæ) och Polygonum tinctorium (fam.
Polygonaceæ); röda färgämnen erhållas ur roten af krapp
(Rubia tinctorum, fam. Rubiaceæ), ur blombladen af
safflorplantan (Carthamus tinctorius, fam. Compositæ),
ur alkannaroten (Alcanna tinctoria, fam.
Borraginaceæ), ur bladen af Arrabidæa Chica (fam.
Bignoniaceæ), ur fröna af Peganum Harmala (fam.
Zygophyllaceæ), ur drakblod (se d. o.), ur
färglafvar (arter af släktena Roccella, Lecanora m. fl.;
färgämnet benämnes alltefter olika behandling orselj,
cudbear, persio, lackmus) o. s. v.; gula
färgämnen lämnas af saffran (märkena af Crocus
sativus, fam. Iridaceæ), af kvercitron (inre barken
af Quercus tinctoria, fam. Fagaceæ), af gurkmeja
(roten af Curcuma-arter, fam. Zingiberaceæ), af
vau (Reseda luteola, fam. Resedaceæ), af avignonbär
eller gulbär (halfmogna frukter af flera arter af
släktet Rhamnus, fam. Rhamnaceæ), af fröna af
Bixa Orellana (fam. Bixaceæ; färgämnet benämnes
orleana, achiote, anatto, bixin), af frukterna af
Gardenia florida (fam. Rubiaceæ), af färgginst
(Genista tinctoria, fam. Leguminosæ), bladen af
Lawsonia inermis (fam. Lythraceæ; färgämnet
kallas henna, jfr Alkanna). De gröna färgämnen,
som i så stor mängd förekomma hos växterna, äro
i allmänhet mycket föränderliga och lätt
sönderdelade. Ur de mogna gulbärens saft erhålles
emellertid genom inkokning under tillsats af alun och
pottaska en grön färg, som i handeln benämnes
saftgrönt eller blågrönt; ur andra Rhamnus-arter
beredes kinesiskt grönt eller lokao. Bruna och
svarta färger kunna erhållas med tillhjälp af
på garfsyra rika växtämnen (jfr Garfämnen),
sådana som i främsta rummet gambir (extrakt af
stjälkar och blad af Uncaria gambir, fam. Rubiaceæ),
katechu (extrakt af veden af Acacia-arter, fam.
Leguminosæ), sumak (bladen af Rhus-arter, fam.
Anacardiaceæ, och Coriaria myrtifolia, fam. Coriariaceæ),
vidare ekbark, galläpplen m. fl.
S. J–n. (G. L–m.)
Färgämne. Se Färg och Färgning, Färgträ
och Färgväxter.
Färila, socken i Gäfleborgs län, Ljusdals tingslag.
1,284 kvkm. 5,063 inv. (1907; med Kårböle kapell).
F. utgör ett konsist. pastorat i Uppsala stift,
Hälsinglands västra öfre kontrakt.
Färingar, befolkningen å Färöarna (se d. o.).
Färingtofta, socken i Kristianstads län, Norra
Åsbo härad. 6,813 har. 1,309 inv. (1907). Annex
till Riseberga, Lunds stift, Norra Åsbo kontrakt.
Färingön, fordom namn på den ö i Mälaren, som
nu vanligen benämnes Svartsjölandet.
Färja, skpsb., en farkost, som begagnas till
samfärdsmedel öfver vattendrag, där en bro, vare sig
af ekonomiska skäl eller till följd af sjötrafikens
liflighet, icke kan uppföras. Färjan har vanligen
formen af en bred, flatbottnad pråm, hvars två
motstående kortsidor äro mycket långsluttande, så
att åkdon bekvämt kunna köra ned på och upp
ifrån färjans botten. För öfverfarten kan man
betjäna sig af åror (roddfärja), likväl endast om
strömmen är svag och vädret lugnt, eller af en mellan
stränderna löst spänd draglina (dragfärja; se fig. 1),
 |
| Fig. 1. Färja öfver Klarälfven vid Osebol, Värmland. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
