Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgblindhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
287
Färgharmoni-Färgkemi
288
åter ett porträtt af Georg II af
Storbritannien. Med all sin energiska
sfcräfvan kom dock Le Bion aldrig öfver
experimentstadiet. Föga längre nådde hans
lärjunge Jacques. Gautier Dagoty (1717-86)
och dennes son Ëdouard Gautier Dagoty, hvilka
båda arbetade med svartkonstteknik. Först sedan
akva-tintainetoden (se A k v a t i n t a g r
a v y r) uppfunnits, erhöll färgkoppartrycket
ett verkligt uppsving med Francois Janinct
(1702-1813). Denne utvecklade en rik och
mångsidig verksamhet och förstod att utan
slafvisk härmning återge såväl akvarellens
som miniatyrporträttets effekt. Janincts
lärjunge var Charles Melchior Descourtis
(1753- 1820). Den främste mästaren på det äldre
färgkoppartryckets område är Philibert Louis
Debucourt (1755-1832). Såsom hans främsta verk
gälla de både kulturhistoriskt och konstnärligt
lika intressanta bladen "Promenade de la galörie
du Palais-royal" och "Promenade du jardin du
Palais-royal". En som begåfning mindre betydande
samtida till Debucourt var Pierre Michel Alix
(se denne). Speciellt kom färgkoppartrycket
till användning för återgifvande af gamla
mästares handteckningar. Härvid visade det
sig önskvärdt att kunna efterhärma de mest
olika teckningsmaner. Önskan att förmå afbilda
kritteckningar och pasteller gaf anledning
till uppfinnande af det s. k. crayonmaneret
(se d. o.) 1. krilmaneret (äfven kalladt
punsmaner och rouleUmaner efter de vid
förfarandet använda redskapen, stippelgravyren
och punktermaneret efter de fina punkter,
som bilda teckningen). Uppfinnare af denna
teknik är Jean Charles Francois (f. 1717 i
Nancy, d. 1769 i Paris). Skickliga utöfvare af
detta slags färggravyrer voro fransmännen Louis
Bonnet och Gilles Demarteau, båda tillhörande
1700-talet. En skicklig återgifvare af gamla
handteckningar i flera färger var holländaren
Cornelis Ploos van Amstel (1726-98). I Tyskland
gjorde Johann Theophilus Prestel (1739-1808),
hans hustru och dotter till sin uppgift att
göra teckningar af gamla mästare tillgängliga i
goda afbildningar. Holländaren Herkules Seghers
(f. 1589, d. omkr. 1650) torde ha varit den,
som först börjat anlita enplåts-färgtrycket. Vid
slutet af 1600-talet tillämpades denna metod af
Peter Schenk i Amsterdam, och under 1700-talet
kom den i flitigt bruk i England och i Tyskland.
Färgkoppartrycket har, sedan det vid 1800-talets
början undanträngts af färglitografien, under
de senaste årtiondena åter kommit till heders.
För färglitografien (se Litografi) ligger samma
princip till grund som för färgträsnittet och
färgkoppartrycket med flera plattor. Under
litografiens första glansperiod, 1800-talets
förra hälft, använd med framgång i konstnärliga
syften, trädde den sedermera nära nog helt
i industriens tjänst och lämnade då ofta föga
tillfredsställande resultat. Särskildt beklagligt
var färglitografiens användande för framställning
af s. k. oljetryck, hvarvid tryckningen skedde
på grundad duk eller på papper med väflikt
utseende, och man anbringade en fernissa öfver
detsamma för att ge färgen en om oljemålningen
erinrande glans. I våra dagar ha kemigrafiska
reproduktionssätt beröfvat färglitografien större
delen af dess användningsfält inom industrien,
men i stället har denna teknik omhuldats från
konstnärligt håll så, som knappast någonsin
tillförene. I Sverige har
K. Larsson utfört flera präktiga färglitografier,
bl. a. "Sankt Göran och draken".
Bland de f o t o- och kemigrafiska
reproduktionsmetoder, som användas för
åstadkommande af färgtryck, är autotypien
(se d. o.) i flera färger den billigaste och
mest använda. Därjämte har man begagnat sig
äfven af ljustryck och fotogravyr. Vid dessa
metoder nyttjar man städse det gamla sättet med
flera plåtar kompletteradt på fotografisk väg
(genom fotografiska plåtar, som äro gjorda
okänsliga för alla andra ljusstrålar än de
i en af hufvudfärgerna rödt, blått, gult),
så att färgernas delning och sammanställning
i trycket blifva - åtminstone principiellt -
absolut riktiga. Tryck utfördt med plåtar i
de tre hufvudfärgerna kallas t r e f ä r g
s t r y c k. Kommer därtill en plåt i svart
och hvitt, benämnes produkten fyrfärgstryck.
A. T-g. A. L. R.
Färgharmoni, färgsammanställning, som utöfvar
en behaglig verkan. Sannolikt beror denna
verkan på ett visst förhållande mellan
s. k. komplementfärger; men många andra
omständigheter, såsom ljusstyrka, glans,
böra jämväl tagas i betraktande. Frågan
om denna verkans uppkomst torde ännu
icke ha fått sin vetenskapliga lösning.
Upk.*
Färgkemi, ett modernt, måhända mindre egentligt,
ord, som betecknar kunskapen om de olika
färgämnenas ursprung, sammansättning, beredande,
egenskaper och inbördes förhållanden till
hvarandra och till öfriga på dem inverkande
företeelser, särskildt med hänsyn till
deras användande inom konstmåleriets olika
arter. Studiet af färgernas hållbarhet under
olika omständigheter och deras skadliga eller
gynnsamma inverkan på hvarandra m. m. är
jämförelsevis nytt som praktisk vetenskap. I
själfva verket började det först, åtminstone på
måleriets område, sedan det af omständigheterna
oafvisligt påkallats som absolut nödvändigt. Man
hade förvärfvat en alltmer påtaglig erfarenhet
af, att moderna konstmålningar icke vore
hållbara, att de förlorade sin ursprungliga
färg eller på annat sätt förstördes. Man måste
följaktligen påkalla vetenskapens hjälp. I de
gamle mästarnas tid var den genom generationer
nedärfda kunskapen till fyllest härvidlag. Då
preparerade målaren själf egenhändigt eller
under sin personliga uppsikt all till utöfvandet
af hans konst nödig materiel: färger, oljor,
medier, fernissor, målningsytor m. m. Och
de gamles erfarenhet i sådana, för det
konstnärliga arbetet rent preliminära sysslor
var förvånande mångsidig och solid. Deras färger
och grundpreparat ha hållit sig så godt som
oförändrade århundraden igenom. Tyvärr är det i
vår tid annorlunda. Allt hvad de gamle mästarna
i ofvannämnda fall personligen uträttade,
göres nu mot betalning af andra, för färgernas
och måleriteknikens nödvändiga betingelser
i allmänhet mycket främmande personer. I
följd häraf och af bristfällig kunskap hos
konstnären om materialet hålla sig icke de
moderna målningarna, de må nu vara målade i
akvarell, tempera, olja eller alfresko. För att
i främsta rummet bibringa konstnären själf en
rätt insikt om orsak och verkan inom området för
hans material-och teknikresurser, har man numera
vid flera af utlandets större konsthögskolor
upprättat särskilda lärostolar för undervisning
i färgkemi. Äfven i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
