Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fängelsevetenskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga reda på blandningsresultatet af ett antal
färger hvilka som helst. Gäller det exempelvis
att konstruera den färg, som erhålles, om en viss
mängd p - det tal, som anger mängden af en färg,
tages proportionellt mot denna färgs ljusstyrka -
af färgen A blandas med mängden q af färgen B,
så drages en rät linje mellan A och B, och denna
linje delas i två delar genom en punkt X, så
belägen, att sträckan AX förhåller sig till XB
liksom q förhåller sig till p.
X utgör då den sökta blandfärgen. Eftersom
sålunda alla af två färger uppkommande
biandfärger ligga på föreningslinjen mellan
de två färgpunkterna, inses, att af tre färger
kunna alla de färger erhållas, som ligga inuti
en triangel med de tre utgångsfärgerna till
hörn. Ifall olika färger, som för ögat te sig
lika ljusstarka, också skola uttryckas med samma
måttstal, blir färgtaflan alls icke, som Newton
valde den, en cirkel, utan kommer snarare att
Fig. 2.
likna en triangel, såsom synes af fig. 2. Den
starkt utdragna linjen utmärker de mättade
färgerna. Bokstäfverna vid tvärstrecken beteckna
de spektralfärger, som ligga vid motsvarande
fraunhoferska linjer. Punkten O representerar
hvitt. Man ser, att af de tre färgerna A, b
och H kunna erhållas alla färger i triangeln,
A b H, d. v. s. så godt som alla existerande;
spektralfärgerna skulle dock icke kunna fås fullt
mättade. Tager man däremot till hjälp en punkt P
(se fig.) utanför det reella färgområdet, som
alltså skulle beteckna en grön färg af ännu
större mättnad än spektralgrönt, så omsluter
triangeln P A H hela kroklinjen A D E F H A, och
alla färger utan undantag kunna tänkas uppkomma
genom blandning af de tre grundfärgerna A, P
och H. I stället för A, P och H kan man välja
tre andra (imaginära) grundfärger, förutsatt
att den af dem bildade triangeln omsluter hela
det verkliga färgområdet. På den omständigheten,
att en färgförnimmelse karakteriseras genom tre
storheter, och på den härpå beroende möjligheten
att konstruera alla färger ur tre grundfärger
baseras den berömda Young-Helmholtzska teorien
för färgförnimmandet. Denna teori antager
tillvaron på ögats näthinna af tre olika slags
ljuskänsliga organ och att vid dessa organs
retning förnimmelse af resp. färderna rödt,
grönt och blått uppkommer (jfr Färgblindhet).
Försök, som visat giltigheten af Grassmanns lagar
för färgblandningen, ha utförts först af
Maxwell med färgsnurran och sedermera med
spektralapparater af andra vetenskapsmän,
bland hvilka särskildt må nämnas König och
Dieterici. - Emellertid ega samtliga i det
föregående beskrifna förhållanden rum endast
inom vissa gränser af ljusstyrkan. Vid mycket
svag intensitet hos ljuset försvinner intrycket
af färg; blått urskiljes härvid i svagare ljus än
rödt (Purkinjes fenomen). Likaledes närma sig vid
mycket stor ljusstyrka alla färger till hvitt;
lättast sker detta med violett, blått och grönt
ljus, svårare med gult; rödt ljus ger vid mycket
stor intensitet intryck af gult.
Föremåls färg. I färgläran har man dels att
taga hänsyn till de fysiologiska lagarna för
färgförnimmandet, dels kan man äfven betrakta
färgerna såsom reagens på vissa fysikaliska
egenskaper hos de färgade föremålen. Hvarje
färgämne, vare sig det förekommer i form af
pulver eller i lösning, absorberar ljus af
olika våglängd i olika grad. Somliga färgämnen
släppa igenom rätt mycket ljus, äro genomlysande
1. transparenta; andra återigen företrädesvis
reflektera ljuset. Ytfärger uppstå vid diffus
reflexion af det infallande ljuset på det sätt,
att större delen af ljuset före (och efter)
reflexionen passerar genom ett tunt lager af
kroppen i fråga och därvid strålar af viss
våglängd absorberas. En röd yta återkastar
sålunda hufvudsakligen de röda strålarna
i dagsljuset och absorberar de blå. Det
färgintryck, som erhålles af en färgad yta,
beror tydligen också på belysningens art. Hvitt
papper t. ex. antar utan vidare det infallande
ljusets färg, men en röd pappersbit synes nästan
fullkomligt svart, om den belyses med grönt eller
blått spektralljus. Vi välja såsom exempel
på ett färgadt ämne en lösning af järnklorid
i vatten och undersöka färgen i genomgående
ljus. I spektroskopet visa sig blått och violett
fullkomligt utsläckta, lösningens färg är därför
blandningsresultatet af samtliga spektralfärger
minus blått och violett = gult. Kopparsulfat,
undersökt på samma sätt, visar absorption af
spektrums längsta vågor ända till nära D-linjen,
färgen blir rödts komplementfärg, blågrönt. Om nu
hvitt ljus får passera genom båda lösningarna
efter hvarandra, erhålles en gröngul färg,
eftersom den ena lösningen tar bort de röda,
den andra de blå och violetta strålarna, men
båda släppa igenom grönt. Man kan således säga,
att båda lösningarnas blandfärg uppstår genom
subtraktion. Samma förhållanden gälla vid
blandning af färgämnen i pulverform. Hvarje
nytt färgämne, som tillsättes, tar bort nya
beståndsdelar ur det hvita ljuset; blandfärgens
ljusstyrka blir allt mindre och öfvergår
slutligen i svart, om ett tillräckligt antal
passande färgämnen deltaga i subtraktionen. -
Såväl den subtraktiva som den additiva
färgblandningen är af praktisk betydelse vid
trefärgsfotografien och trefärgstrycket (se
Fotografi).
Vid ljusets gång genom ett genomskinligt medium,
i hvilket många små partiklar af annan optisk
beskaffenhet äro kringströdda, sprides det
ut åt alla sidor. Såsom lord Rayleigh visat,
störes ljusets rätliniga utbredning desto mera,
ju kortare våglängden är, och därför kommer
genomgående ljus att synas rödaktigt, men det
återkastade blått. Det diffusa dagsljuset, som
intränger äfven i ett rum, hvars fönster vetta
åt skuggsidan, och himmelens blåa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
