Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fårsläktet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Fäflugor-Fäktkonst
210
F. under sommarens lopp vågade upptaga förslaget
om Slesvigs delning efter språkgränsen,
förlorade det mycket af sin popularitet och
många af sina prenumeranter; dock var det under
striden mot den helstatliga reaktionen 1852-54
åter huivuclorgan för det nationalliberala
partiet. Äfven under den följande tiden
fortfor F. att vara det liberala partiets ena
hufvudorgan, i synnerhet därför, att det tadlade
ministären Halls eftergifvenhet för de tyska
makterna och dess benägenhet att draga ut på
tiden med diplomatiska underhandlingar. Dessutom
fortfor F. att vara det blad, hvari företrädesvis
nationella och kulturfrågor behandlades (Slesvigs
språkförhållanden, den nordiska enhetssaken,
kyrko- och skolfrågor, konst och litteratur),
dels af redaktionen, dels af många tillfälliga
medarbetare; ty bland dessa kan man räkna en
stor mängd af Danmarks förnämsta politiker
och författare. Däremot stod F. - till en del
med afsikt - efter sina yngre samtida såsom
nyhetsblad. Efter 1872 dref polemiken mot
lolketiugets flertal F. längre mot högern, än
man af dess föregåenden kunde vänta. I okt. 1881
såldes F. af Ploug till ett konsortium,som sökte
ge tidningen ökad betydelse, dels som nyhetsblad,
dels som organ för handelsintressena. Men
försöket lyckades icke, och F. upphörde 31
mars 1882. E. Ebg.
Fäflugor 1. Bromsar (Bromsar), Tabanidæ, zool.,
en familj under tvåvingarnas ordning (Diptera)
bland insekterna. Till utseendet likna de
icke obetydligt flugorna. De äro icke sällan
ganska stora insekter, med en nästan jämnbred,
nedtryckt kropp och ett särdeles bredt hufvud,
hvars öfre del hos hannen h. o. h. intages af
de stora, glänsande ögonen. De långsträckta
larverna lefva i jorden. Liksom myggornas honor
äro äfven bromsarHona af boskapsbromsen nas
[ hög grad blod-(Tabanus bovinus). Nat. storl,
törstiga. De flyga om-a hufvudet sedt från sidan,
kring i solskenet, under ett starkt brummande
läte, och hålla sig stundom under långa stunder
stilla i luften, för att vid lägligt tillfälle
slå ned på sitt byte. Dessa insekter blifva
sålunda under sommarmånaderna en verklig plåga
för boskapen. Man känner öfver 100 europeiska
arter. Dit höra h romssläkte t, Tabanus (se
Broms), regnbromssläktet (se d. o.), Hæmatopota,
och blindbromssläktet (se d. o.), Cliry-sops.
J. G. T.»
Fägerplan, Axel Johan, målare, f. 1788 i
Västergötland, d. 17 juli 1865 i Stockholm,
blef elev vid konstakademien och eröfrade
1824 dess guldmedalj. Han målade ett par
altartaflor, var en flitig porträttmålare,
kopierade och renoverade äfven äldre målningar.
-rn.*
Fagre, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad. 6,764 har. 2,018 inv. (1906). F. bildar
med Trästena ett konsist. pastorat i Skara stift,
Södra Vadsbo kontrakt.
Fähus. Se Ladugård. Fäktaren. 1.
Den borghesiske fakta-
ren, en antik niarmorstod. Se Agasias. -
2. Den döende fäktaren 1. gladiatorn, en antik
marmorstcd. Se Gallern, den döende.
Fäktkonst, konsten att strida med blanka
vapen, såsom svärd, värja, sabel, dolk, lans,
pik och bajonettgevär, samt andra vapen,
af blandad konstruktion, t. ex. huggvärja,
pallasch m. fl. Alla dessa vapen, utom piken
och bajonettgeväret, föras med en hand. Lansen,
hvilken i sin nuvarande form. bäres af ryttare,
med hjälp af själfva armen, och piken, hvilken
föres såsom bajonettgeväret, men nu-
mera endast undantagsvis torde komma till
användning, äro af ungefär samma form. Piken
tillhörde fordom fotfolkets beväpning och hade
då en mängd sammansatta och konstiga former
för sin användning. (Se fig. a, som visar
utgångsställning för stöt med pik, och fig. b,
som visar ställning med pik mot ryttare och huru
pikföraren gör sig beredd att nyttja bägge sina
handvapen. Båda fig.
utgöra teckningar till prins Morits’ af Oranien
reglemente.) Det egentliga svärdet, som numera
kommit ur bruk, var kort eller långt och fördes
med ena handen eller med båda händerna. Fäktning
med detsamma förutsatte äfven bruk af sköld. Det
korta svärdet nyttjades både till stöt och hugg
och kan anses såsom utgångspunkten för den nutida
fäktkonsten, hvilken likväl fordrar försvar och
anfall med ett och samma vapen. De fäktvapen,
som nu i öppen tvekamp användas, äro värja och
sabel. Bajonettgeväret nyttjas uteslutande till
krigsbruk. - Fäktkonsten har alltid stått i
högt anseende såsom kroppsöfning i allmänhet,
men i synnerhet på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
