Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 181-182 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglar ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunna således ej själfva verka som
andedräktsorgan, utan endast som ett slags
sugpumpar. Under flykten, då bröstkorgen,
flygmusklernas fästpunkt, måste vara orörligt
fixerad, kan gifvetvis andningen ej försiggå
genom bröstkorgens höjning och sänkning. Man
måste antaga, att de mellan flygmusklerna och

Fig. 3. Inälfvor af and. Främre bukväggen är aflägsnad; l luftsäckar, ls luftstrupe, br bröstmuskel, h hjärta, le lefver.

i deras närmaste omgifning befintliga
luftsäckarna omväxlande utvidgas och
sammanpressas genom vingarnas flygrörelser. Några
luftsäckar fungera således äfven under flykten
såsom sug- eller tryckpumpar och sörja som sådana
för ständig luftväxling i lungorna. Luftens
införande i lungorna försiggår också under
flykten utan någon som helst andningsrörelse från
fågelns sida, hvarigenom det blir begripligt, att
fågeln utan att bli andtruten pilsnabbt kan under
längre tid röra sig genom luften. Dessutom blir
genom pneumatisationen fågelkroppens absoluta
vikt högst betydligt minskad. För fåglarna
egendomlig är förekomsten af två struphufvud,
ett öfre och ett nedre. Af dessa är det öfre, som
motsvarar de öfriga ryggradsdjurens struphufvud,
mycket svagt utveckladt och kan ej frambringa
några ljud. Dessa alstras däremot af det
nedre (syrinx), som vanligen är beläget vid
öfvergången mellan luftstrupen och bronkerna,
hvarest förtunnade delar af väggen sättas i
svängningar af den utströmmande luften och
sålunda framkalla ljud.

Blodomloppet hos fåglarna skiljer sig från de
lägre ryggradsdjurens bl. a. därigenom, att
de två hjärthalfvorna äro fullständigt skilda
från hvarandra.

Å tarmkanalen (fig. 4) märkes förekomsten af
en utbuktning å matstrupen, den s. k. kräfvan;
störst är denna hos sådana fåglar, som nedsvälja
okrossade frön o. d.; hos dessa tjänar den
till förvaringsrum för födan, som i densamma
uppmjukas. Hos dufvorna alstrar kräfvan dessutom
en vällingliknande massa, med hvilken ungarna
matas ("dufmjölken"). Hos insektätande
småfåglar, de flesta vadare, simfåglar
o. a. saknas kräfvan. Magsäcken består af två
vanligen skarpt skilda afdelningar, körtel-
och muskelmagen. Den senare, som är starkast
utbildad hos växtätarna, har företrädesvis till
uppgift att

Fig. 4. Matsmältningsorgan af en fågel. k kräfva, kö körtelmage, m muskelmage, b blindtarmar, l lefver.

söndermala födan; hos andra, t. ex. fisk-
och köttätare, är muskelmagen mycket
svagare. Egendomlig för fåglarna är vidare
förekomsten af två blindtarmar; sällan saknas
de eller finnes blott en blindtarm.

I sammanhang med de större fordringar ett
mera kompliceradt lefnadssätt (yngelvården,
könslifvet, flygförmågan) ställer på hjärnan,
har denna uppnått en högre utbildning än hos
kräldjuren. Särskildt gäller detta om stora och
lilla hjärnan (fig. 5).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>