Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Futa Toro ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
123
Fuxen-Führich
124
förste hofkapellmästare. Han komponerade en
stor mängd kyrklig musik och operor. F :s
lärobok i kontrapunkten, Gradus ad parnassum
(1725), hvilken öfversattes på tyska, italienska,
franska och engelska, åtnjöt länge beröm som ett
klassiskt arbete, ehuru han grundar sitt system
på de gamla kyrkotonarterna. Biogr, af v. Köchcl
(1872) och Schnabl (1895). A. L.*
Fuxen, zool. Se
Körsbärsfuxen och Vinbärsfuxen.
Fuxerna, socken i Älfsborgs län, Flundre
härad. 2,452 har. 2,795 inv. (1906).
Annex till Romeled, Göteborgs stift,
Domprosteriets norra kontrakt. Inom socknen
ligger municipalsamhället Lilla
Edet med 1,543 inv. (1905). – Omkr.
1100 stodo i denna socken, nära Lilla
Edet, två slag mellan svenske konungen
Inge d. ä. och norske konungen Magnus Barfot;
i det ena segrade norrmännen, i det
andra svenskarna.
Fuxsvanssåg. Se Sågning.
Fuxum, latinska namnet på Foix.
F. v. b. = för vidare befordran.
F. V. O., beteckning för Föreningen för välgörenhetens
ordnande (se d. o.).
Fyf [fäVf], Jakob. Se F
e i f. Füger, Friedrich Heinrich, tysk målare,
i. 1751 i Heilbronn, d. 1818 i Wien, kom efter
studier i Stuttgart och i Dresden (hos öser)
1774 till Wien, vistades 1776-83 i Italien, blef
sistnämnda år vice direktör för må-larklassen
vid konstakademien i Wien, var 1795 -1806
direktör för akademien och blef 1806 direktör för
tafvelgalle-riet i Belvedere. F. ut-öfvade ett
stort inflytande på den tyska historiemålningen,
och hans namn lockade en mängd konstnärer till
Wien. Han var en af huvudrepresentanterna för
klassicismen, och hans arbeten karakteriseras
af ett akademiskt idealiserande, i hvilket
han, liksom hans förebild Mengs, sag det
högsta i konsten. F :s målningar behandla
oftast mytologiska eller allegoriska ämnen
samt tilldragelser ur den grekiska och romerska
historien: Akilles vid Patroklos’ lik, Ariadne på
Naxos, Fredens välsignelser, teckningar (äfven
utförda i olja) till Klopstocks "Messias",
Adam och Eva, Johannes döparen, Sokrates
inför sina domare, Cæsars mord, Virginias död
m. m. Som miniatyrporträttmålare var F. mycket
framstående. Han är rikt representerad i
akademien i Wien. (G-s N.)
Führich, Joseph von, österrikisk målare, f. 9
febr. 1800 i Böhmen, d. 13 mars 1876 i Wien, kom
1817 till konstakademien i Prag. Där började han
studera Dürer och de romantiske skalderna, till
hvilkas arbeten han tecknade illustrationer,
t. ex. de femton, sedermera af honom själf
raderade, teckningarna till Tiecks "Genoveva"
(1824). En frukt af hans Dürerstudiuin voro de
nio, sedermera ofta
F. H. Füger. (Efter ett själf-p orträtt.)
omarbetade kompositionerna till "Fader vår"
(1826). Åren 1827-29 tillbragte F. i Eom,
där han slöt sig till Overbeck och de
andre s. k. nazarenerna. I förening med dem
arbetade han i Villa Massimi, där han målade
tre fresker med ämnen ur Tassos "Befriade
Jerusalem". Därjämte utförde han kyrko-mälningar
och var vid sin återkomst till Prag en konstnär
af stadgadt rykte. Från de närmast följande
åren härröra bl. a. sepiateckningen Jakobs
möte med Kakel (sedermera utförd i olja) och
teckningarna till Kristi intåg i Jerusalem,
som han sedan raderade och som räknas till F
:s bästa arbeten. 1834 kom han till Wien och
blef där 1841 professor vid konstakademien,
inom hvilken han utöfvade en inflytelserik
verksamhet och snart sag sig omgifven af en
krets af framstående lärjungar. F. arbetade
i Wien med rastlös ifver och skapade en mängd
betydande verk: utkasten till Korsvägsslalionerna
(2 gånger utförda alfresko, i Johanneskyrkan i
Wien, 1844-48, och på S:t Lorenzberg i Prag)
samt oljemålningarna Kristus på Oljeberget,
De sörjande judarna, Kristus sofver i skeppet,
Petrus’ fiskafänge, Marias gång öfver berget
(hans bästa stafflimålning, 1841, i Hof-museet),
Lärjungarna på väg till Emmaus (Bremen, 1837)
in. fl. 1854 fick F. i uppdrag att med fresker
pryda Al tlecher f eldkyrkan i Wien. Han öfvertog
ledningen af det hela och utförde själf de
förnämsta bilderna. Bland hans skapelser från
de följande tio åren må nämnas Kristendomen
införes i de tyska urskogarna och Johan af
Nepomuks död (båda i Schacks galleri i München),
två kompositioner ur Dantes "Purgatorio" för
konung Johan af Sachsen, Kejsar Rudolfs möte med
prästerna samt altartaflor och akvareller. Från
de sista åren af hans lefnad förskrifva sig
träsnittsillustrationerna till Psaltaren, Euts
bok, berättelsen om Den förlorade sonen, Tomas a
Kem-pis’ Kristi efterföljelse, Den betlehemitiska
vägen m. m. - F. var en religiöst anlagd
personlighet; knappast har någon konstnär så som
han förmått intränga i den katolska mystikens
väsen och rikta densamma med nya idéer. Han var
en af hufvud-representanterna för den romantiska
riktningen inom konsten samt den sundaste och
mest begafvade biand nazarenerna. Få målare ha
därjämte varit så mångsidigt utrustade i tekniskt
afseende som F. (han målade alfresko, i olja och
med vattenfärg, han litogra-ferade och raderade
samt tecknade i sepia och tusch). Hans styrka låg
icke i färgen, utan är att söka i formens renhet
och uppfattningens allvar. Hans teckning är i
hög grad korrekt och rör sig med de behagligaste
linjer. F :s skapelser äro emellertid icke fria
från de svagheter, som i allmänhet vidlåda
den kyrkliga konstriktningens alster: hans
bibliska huf-vudfigurer äro typiska och ega
för litet af individualitet och kraft. F. var
äfven skriftställare och utgaf bl. a. ett arbete
i 4 häften, Ueber kunst, i hvilket han bryter
stafven öfver hvarje annan konstutöfning än den
religiösa. Jfr F:s själfbiografi (1876), "J. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
