Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1365-1366 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frese, Jakob - Fresenius, Johann Philipp - Fresenius, Karl Remigius - Freshman. Se College - Fresk, freskomålning. Se Freskomåleri - Freskomåleri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visar sig F. som en lyriker af utprägladt
subjektiv art. Han utgick ifrån de vid hans debut
tongifvande skalderna, särskildt Runius, hvilken
han efterliknade uti skämtsamma och ordlekande
tillfällighetsvers. Småningom fann han likväl
ett eget uttryckssätt i skildringen af sitt eget
inre. Dels hans eget gry, dels hans lifs bekymmer
och sorger förlänade åt hans diktning det vemodiga,
blida, resignerade drag, som utmärker särskildt hans
Vårbetraktelser och som ansetts förena honom med
Creutz, Franzén och andra finländska skalder. Påverkad
af den samtida pietistiska riktningen, gaf F. i
sina andliga dikter uttryck för en innerligare
religiös uppfattning, ett personligare religiöst
lif än den tidigare svenska psalmdiktningen i
allmänhet hade egt. Hans naturstämningar äro veka
och behagliga. Beundrare af Karl XII, hyllade han
i sin tidigare alstring krigarkonungen för att
sedermera bli en öfvertygad förkunnare af fredens
nödvändighet och välsignelser. Häri, liksom i
sin subjektivitet och sin konstnärligt utarbetade,
välljudande och uttrycksfulla form, visar sig F. som
en öfvergångsförfattare. - F:s Valda skrifter utgåfvos
af P. A. Sondén 1826; hans samlade skrifter ingå i
Hansellis "Samlade vitterhetsarbeten", XX, hvarjämte
A. Hultin 1902 utgaf Valda skrifter af F. jämte
lefnadsteckning. Se vidare Atterbom i "Svenska
siare och skalder", II, G. H. J. Ljunggren, "Minne
af J. Frese" i "Sv. akad:s Handl. ifrån år 1796",
XLI (1867), V. Vasenius, "Hist. undersökningar om
J. F." (i "Hist. arkisto", VIII, 1884) och "Nytt
och gammalt om J. F." (i "Nordisk tidskr." s. å.),
samt E. Wrangel, "Frihetstidens odlingshistoria"
(1895). R-n B.


Fresenius, Johann Philipp, tysk luthersk
teologisk författare, f. 1705, d. 1761, blef 1727
kyrkoherde i Oberwiesen, var tidvis slottspredikant
(1742-43 äfven e. o. professor) i Giessen,
1736- 42 hofdiakon i Darmstadt och från 1743
predikant i Frankfurt am Main. F. arbetade
i Speners och Franckes anda, men uppträdde
afgjordt mot herrnhutismen. Han räknas bland
18:e årh:s asketiska skriftställare. Hans Heilsame
betrachtungen ("Dr J. Ph. F:i utvalda anderika
betraktelser" etc., 1764; 3:e uppl. 1864) och Buss-,
beicht- und communionbuch (i flera svenska öfv. och
bearbetningar bl. a. "Dr P. Ph. F:i skriftermåls-
och communionbok", 1753; många uppl.) ha icke
endast på grund af sitt innehåll, utan äfven tack
vare stilens enkelhet och skönhet ända till senaste
tid utgått i en mängd upplagor. Åtskilliga andra
af F:s många skrifter ha öfversatts på svenska. -
Goethe har egnat honom ett vackert erkännande i
"Bekenntnisse einer schönen seele", hvarest han
är införd såsom hofpredikant, och i 4:e boken af
"Dichtung und wahrheit". (Hj. H-t.)

Fresenius,
Karl Remigius, tysk kemist, f. 1818 i Frankfurt
am Main, d. 1897 i Wiesbaden, blef 1845 professor
vid landtbruksinstitutet i Wiesbaden, där han 1848
inrättade ett kemiskt
laboratorium, som 1862 förenades med en farmaceutisk
läroanstalt (indragen 1877) och 1868 med en
agrikulturkemisk och enologisk försöksstation. Efter
hans död ledes denna anstalt af hans söner prof. R.
Heinrich F. (f. 1847) och prof. Th. Wi1helm
F. (f. 1856), båda analytiska kemister. F. inlade
stor förtjänst om den analytiska kemiens utveckling
och gällde på detta område som auktoritet.

Hans
förnämsta arbeten äro de vidtbekanta Anleitung
zur qualitativen chemischen analyse (1841; 16:e
uppl. 1895; öfv. på många kulturspråk) och Anleitung
zur quantitativen chemischen analyse (1846; 6:e
uppl. 1875-87, i 5:e trycket 1905). 1862 började han
utgifva "Zeitschrift fur analytische chemie", som
nu redigeras af F:s ofvannämnda söner och E. Hintz.
(H. E.)

Freshman [f re’j men]. Se College.

Fresk (fr. fresque, af it. fresco, se d. o.),
freskomålning. Se Freskomåleri.

Freskomåleri, målning med vattenfärger på friskt
(it. al fresco, af fresco, frisk), ännu vått kalkbruk,
hvarvid kalken förenar sig med och binder de använda
färgstoffen, som jämväl rifvas med kalkvatten. Detta
målningssätt utmärkes genom varaktighet och lämpar
sig därför till monumentala ändamål, helst själfva
tekniken kräfver behandling i stora drag. Denna är
nämligen förenad med svårigheter och fordrar både
vana och säkerhet, enär målningen kan utföras,
endast så länge bruket är fuktigt. Teckningen
kan sålunda ej göras med en gång, utan styckevis,
medelst kalkering från en i den afsedda skalan
utförd kartong. Färgen anbringas med ledning af
färgskisser, hvarvid är att iakttaga den förändring
färgerna undergå vid torkandet. Ändringar ske
genom nedhuggande af felaktiga ställen. Till
följd af utförandet stycke efter stycke uppstå vid
freskomålning sömmar, hvilka böra sammanfalla med
teckningens hufvudlinjer. Freskomåleriet har anor från
antiken (t. ex. Pompeji), hade en blomstringstid i
Italien fr. o. m. 1300-talet, då det undanträngde
mosaiktekniken. I synnerhet kyrkor och kloster,
men äfven rådhus, palats och villor smyckades under
1300-, 1400- och 1500-talen med massor af fresker,
och alla italienska målare af betydenhet under dessa
århundraden utförde större eller mindre bildcyklar
i denna teknik. Ej blott byggnadernas inre, utan
äfven yttermurar pryddes med fresker. Fresker
finnas rundt om i flertalet af Italiens orter och
städer. Venezia utgör dock ett undantag, emedan man
där till följd af hafsklimatet föredrog det mindre
ömtåliga oljemåleriet på duk. De freskomålningar,
som funnits i Venezia, ha också gått förgängelsen till
mötes - däribland oersättliga skapelser af Giorgione
och Tizian. Under barocktiden förföll freskomåleriet
i Italien, samtidigt med att dess teknik upptogs
litet hvarstädes i det öfriga Europa, i synnerhet för
arkitektonisk-dekorativa uppgifter. I Sverige äro de
af svensken Johan Sylvius 1686-87 utförda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>