Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1359-1360 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frenologi - Frenopati - Frenssen, Gustav

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lära riktade forskarnas uppmärksamhet på
hjärnan, som blef föremål för experimentella
undersökningar. Särskildt bekanta äro de arbeten,
som Galls motståndare Flourens utfört. Gall är
visserligen ej den förste, som uttalade idén om
hjärnan och särskildt hjärnbarken såsom organ
för själsverksamheten. Men han hör till dem,
som mest energiskt förfäktat denna åsikt. Galls
förslag att indela hjärnan i områden motsvarande
vissa "sinnen" måste visserligen betraktas som
ett fantasifoster, men däri fanns likväl idén
om en lokalisation i hjärnan, en idé, som den
moderna hjärnforskningen utvecklat (se Hjärnan).
J. E. J-n.

Galls lära finnes utvecklad i följande
hufvudskrifter: Gall och Spurzheim, "Recherches
sur le système nerveux en general, et sur celui du
cerveau en particulier" (1809) och "Sur 1’origine des
qualités morales et des facultés intellectuelles de
l’homme et sur les conditions de leur manifestation"
(1825), Spurzheim, "Phrenology or the doctrine of the
mind and of the relations between its manifestations
and the body" (3:e uppl. 1825) och "Phrenology
in connexion with the study of physiognomy"
(1826), G. Combe, "System of phrenology" (1824,
5:e uppl. 1853; "Frenologisk vägvisare"), J. Vimont,
"Traité de la phrénologie humaine et comparée"
(1832-36) m. fl. - Frenologien har naturligtvis haft
en mängd vedersakare, bland hvilka i vårt land den
viktigaste torde vara A. Retzius ("Phrenologien,
bedömd från anatomisk-etnologisk ståndpunkt", i
"Skandinaviska naturf.-mötets förhandl.", 1847).
G. v. D.*

Frenopati (af grek. fren, sinne, och pathos,
lidande), med., lidande i hjärnan och rubbning af
förståndet; sinnessjukdom.


Frenssen, Gustav, tysk författare, f. 19 okt. 1863 i
Barlt i södra Dithmarschen såsom son till en snickare,
fick skolundervisning i Barlt, Meldorf och Husum,
studerade teologi i Tübingen, Berlin och Kiel och
vardt 1892 pastor i Hemme, norra Dithmarschen. 1902
lämnade han sitt prästämbete för att egna sig
åt författarskap och är bosatt i Meldorf. Af
universitetet i Heidelberg har han kreerats till
teol. doktor. F. debuterade med romanen Die sandgräfin
(1896; 44,000 ex. 1905, "Sandgrefvinnan", 1903),
som följdes af Die drei getreuen (1898; 77,000
ex. 1905; "De tre", 1903; 2:a uppl. 1904), där
F. betonar hembygdskärleken, Dorfpredigten (1899
ff.; 7:euppl. 1905; "Bypredikningar", 1904) och
F:s hufvudverk, Jörn Uhl (1901; 200,000 ex. 1906;
sv. öfv., 3 uppl., 1903), hvars varma etiska allvar
och milda, något känslosamma personskildring skaffat
boken en oerhörd framgång. F. sluter sig i det
hela till 1800-talets tyska "heimatkunst"; man
har påpekat hans samband med Keller, Raabe, Storm,
Reuter m. fl. F:s senaste arbeten äro Hilligenlei
(1905; 120,000 ex. 1907; sv. öfv. 1906), Peter Moors
fahrt nach südwest.
Ein feldzugsbericht (om tyskarnas strider i sydvästra
Afrika, 1906; "Peter Moors färd till Sydväst-afrika",
1907) och Das leben des heilandes (s. å.). Se om
F. arbeten af Rehtwisch (1902), Löwenberg. Roos,
Schian och Brandt (alla 1903). R-n B.

Frentaner. Se Italiska folk.

Frento, flod. Se Fortore.

Frenzel, Karl Wilhelm Theodor, tysk författare,
f. 1827 i Berlin, redigerade 1863-64 Gutzkows
"Unterhaltungen am häuslichen herd" var 1866-67
medredaktör af "Deutsches museum" samt har sedan 1861
skrifvit teaterrecensioner i "Nationalzeitung". Hans
rykte grundar sig förnämligast på hans lärda
historiska romaner, till hvilka ämnet merendels är
hämtadt från slutet af 18:e årh.: Papst Ganganelli
(1864), Watteau (s. å.), Charlotte Corday (s. å.),
Freier boden (1868) m. fl., men äfven från
nutiden såsom i Melusine (1860), Vanitas (1861)
och Die drei grazien (1862) m. fl. Åtskilliga af
hans kritiska uppsatser äro samlade i Dichter
und frauen (3 bd, 1858-66), Büsten und bilder
(1864; 2:a uppl. 1895), Neue studien (1868) och
Berliner dramaturgie (1877). F. har som kritiker
varit doktrinär och ställt sig fientlig mot Ibsen,
Hauptmann m. fl., men har haft stort inflytande. Hans
Gesammelte werke (6 bd, 1890-91) innehålla endast
ett urval. Jfr biografi af E. Wechslei (1891).
R-n B.

Frenzel, Oskar, tysk målare, f. 1855 i Berlin, var
först litograf, studerade vid akademien i Berlin och
för Eug. Bracht och blef en framstående framställare
af landskap, gärna med staffage af hjortar. Bland hans
arbeten må nämnas Favoriten (1889, Nya pinakoteket,
München), Från Elbe (1891, Königsberg), Rivalen
(1893, Magdeburg), Fårherde i dynerna (s. å., Berlins
nationalgalleri). G-g N.

Freppel, Charles Emile, fransk biskop och
kyrkohistoriker, f. 1827 i Obernai (Elsass), d. 1891 i
Paris, erhöll sin prästerliga bildning i Strassburg,
vid hvars seminarium han sedermera blef lärare. 1854
kallades han till lärare vid Sorbonne i Paris, där
han utmärkte sig genom sina andliga föredrag. 1867
blef han dekan vid kyrkan S:t Geneviève i Paris och
1870 biskop i Angers. På Vatikanska konsiliet 1869-70
uppträdde han såsom förkämpe för ofelbarhetsdogmen
och var sedan ett af de främsta stöden för
ultramontanismen i Frankrike. Sedan 1880 var han
ledamot af deputeradekammaren och trädde där i spetsen
för det klerikala partiet. - Såsom skriftställare har
han särskildt utmärkt sig genom sin skarpa polemik
mot Renan i arbetena Examen critique de la vie de
Jésus-Christ par E. Renan (1863; 15:e uppl. 1866) och
Examen critique des apôtres de M. Renan (1866). Hans
arbeten äro samlade i Œuvres (12 bd, 1880-94).
(Hj. H-t.)

Frère [frär]. 1. Charles Théodore F., fransk målare,
f. 1815 i Paris, d. där 1888, lärjunge af Coignet
och Roqueplan, målade landskaps- och genrebilder
från Algeriet, Turkiet och Egypten, i hvilka
länder han tillbragte större delen af sitt lif. -
2. Pierre Edouard F., den föregåendes broder, fransk
målare, f. 1819 i Paris, d. 1886 i Écouen, lärjunge
af Delaroche, målade scener ur hvardagslifvet,
i synnerhet barnens lekar. Hans bilder spredos i
stick och litografier och blefvo populära. - Hans son
Charles Édouard F., f. 1837, d. 1894, målade genre
och landskap. (G-g N.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>