Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1317-1318 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrikshof - Fredriksholm, befästning vid Flekkerö (se d. o.) - Fredrikson, Johan Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bekostnad, tillbyggdes och iordningställdes af
Adelcrantz. Efter drottningens död, 1782,
disponerades F. någon tid af prinsessan Sofia
Albertina. Vid 1789 års riksdag insattes där i
fängelse flera af adelns mer



betydande medlemmar. På F. förvarades äfven de
arresterade medlemmarna af Anjalaförbundet,
och där fördes rättegången emot dem. 1793
förvandlades nedre våningen först till tyghus,
sedan till spannmålsmagasin, samt den öfre till
förvaringsplats för troféer m. m. 1802–88 var
F. kasern för Svea lifgarde och inrymmer nu
expeditionslokal för 4:e arméfördelningens stab,
krigshofrätten, krigsfiskalsämbetet, förråd för
armén m. m. Å en del af tomten ligger Oskarskyrkan.

B. S.*

Fredriksholm, befästning vid Flekkerö (se
d. o.).

Fredrikson, Johan Gustaf, skådespelare, teaterledare,
f. 31 juli 1832 i Stockholm, blef 1851 student
i Uppsala och aflade där kameralexamen 1860,
hvarefter han inskref sig såsom e. o. tjänsteman i
verken. Eedan under sin Uppsalatid hade han flitigt
öfvat sig som skådespelare, och hans dramatiska anlag
hade tillgodogjorts såväl vid nationsspektaklen å
Stockholms nation som vid större sällskapsspektakel;
i Stockholm fortfor F. att göra sig känd såsom en
skattad sällskapsaktör, men det var först efter
ett besök i Paris, där han mera intimt studerade
den dramatiska konsten, som han beslöt välja denna
till sitt lefnadskall. Han debuterade 4 nov. 1862 å
dåv. K. teatern (i Operahuset) i en liten enakts-pjäs
"Min tants planer" af Nicolle samt betecknades redan
då såsom "en god ackvisition för den finare komedien
och öfver hufvud taget för salongs-genren". I sitt val af
debutroll i ett konversationsstycke hade han gifvit en antydan
om sin håg och sin läggning, och det yttrades i pressen, att
han "inom den genre han valt komme att fylla ett länge kändt
behof å K. teatern". Då 1863 den dåv. Mindre teatern införlifvats
med den kungliga scenen, blef det också rikt tillfälle för F. att
å den numera s. k. K. dramatiska teatern odla sin
favoritrepertoar: konversationsskådespelen. "Han
kom", har det sagts, "in i teaterns officersklass,
utan att hafva passerat graderna". Detta innebär ju
alltid i viss mån en fara; för F. låg denna mindre i
hvad som rörde den själsliga sidan af skådespelarens
konst, där han särskildt tidigt nådde mästerskap
i repliksägningen, än i det yttre, herraväldet
öfver figuren, där gifvetvis hans förstudier å den
uppsaliensiska sällskapsscenen gåfvo en mindre tacksam
förbildning, än en balettskola skulle gjort. Detta
bidrog ock till, att han mindre vann sina framgångar
i kostympjäser, som ställde stora kraf på den yttre
aktionen, än inom de roller, som rörde sig i nutida
dräkter. F:s repertoar omfattade till en början
älskarfacket, men han öfvergick senare allt mera dels
till resonörsroller, dels till karaktärsroller. Bland
hans uppgifter i den klassiska repertoaren märkas
främst hans Benedict i Shaksperes "Mycket väsen
för ingenting" och den svage Karl den sjunde i
Schillers "Jungfrun af Orleans". Andra uppgifter
inom det högre dramat voro Ivan den förskräcklige i
Bäckströms "Dagvard Frej", grefve Rysoor i Sardous
"Allt för fosterlandet" och Amaury i Borniers "Rolands
dotter"; i Björnsons "Maria Stuart i Skottland" har
han utfört såväl Rizzios som Darnleys roller. Inom
konversationskomedien har emellertid F. haft sin
främsta styrka, och särskildt ha resonörsrollerna
i de franska skådespelen lämnat honom tacksamma
uppgifter, exempelvis Gaston de Présles i Augiers
"Klädeshandlaren och hans måg", titelrollen i Leon
Layas "Hertig Job", 0livier de Jalin i Dumas d. y:s
"Falska juveler", Jacques i "Från Amerika", Des
Prunelles i "Låtom oss skiljas", underprefekten
Raymond i "Sällskap där man har tråkigt", Bolingbroke
i Scribes "Ett glas vatten" m. fl., liksom motsvarande
roller i tyska komedien, exempelvis grefve Trast i
Sudermanns "Ära" och den manliga hufvudrollen i Fuldas
"Lifvets maskerad" - en roll, som F. skapat så sent
som 1905 -, tillhört hans mest lyckade uppgifter. Men
vid sidan af dessa roller har han upparbetat ett
tacksamt område inom den moderna nordiska dramatiken,
särskildt Ibsen-repertoaren, där han i "De unges
förbund" utfört Stensgård - kanske något mindre
naiv än förfin afsett -, i "Dockhemmet" Helmer,.i
"Kärlekens komedi" Guldstad och i "Vildanden" Relling,
en af hans yppersta figurer, liksom han i Björnsons
"Det nya systemet" skapat en förträfflig Riis. Den
härskande förmågan i hans konst är intelligensen,
och de starkt reflekterande rollerna ligga främst
för hans naturell, men han kan äfven finna naturliga
uttryck för känslolifvet, och hans repliksägning
är icke blott elegant och kvick, den kan ock, där
så fordras, blifva varm och hjärtlig. F. tillhörde
Dramatiska teatern 1863–77 och 1878–87 samt var
intendent 1879–84. Spelåret 1887–88 var han anställd
vid Göteborgs Stora teater, men återvände sistnämnda
år till Dramatiska teatern, för hvars då bildade
associationssällskap han blef verkställande direktör
och 1891 ensam direktör. 1897 lämnade han emellertid
direktörskapet och gasterade dels i landsorten, dels vid
Ranfts scener, men återinträdde 1902 såsom Dramatiska teaterns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>