Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Jesi i Mark Ancona. Vid tre års ålder förlorade
han 1197 sin fader, och det hohenstaufiska husets
många fiender med den påfliga kurian i spetsen
ansågo nu tiden kommen att störta det från dess
forna maktställning. F:s moder tvangs att taga
Sicilien såsom län af påfven, och i Tyskland
måste hans farbroder Filip låta 1198 välja sig
till konung för att rädda kronan åt ätten. Det
antihohenstaufiska partiet valde till sin konung
Henrik Lejonets son Otto, och kampen mellan de båda
tronpretendenterna fyller de närmaste åren i Tysklands
historia. Konstantia afled redan 1198. Hon hade insatt
till förmyndare för F. påfven Innocentius III, hvilken
lika litet som modern förmådde upprätthålla ordningen
i det sicilianska konungariket. F. hade en glädjelös
barndom; han egde af naturen en lysande begåfning,
förvärfvade vidsträckta insikter på olika områden,
särskildt i språk, och blef för sin lärdom berömd både
i Öster- och Västerlandet. Men hos honom grundlades
under intrigerna och förvirringen i landet misstro mot
människor, opålitlighet och maktbegär, egenskaper,
som prägla hela hans statsmannabana. 1208 blef
F. myndig, och 1209 äktade han enligt påfvens önskan
den ungerske konungen Emeriks änka, Konstantia af
Aragonien, som var mycket äldre än han. Under de
båda följande åren lyckades Otto IV eröfra en del
af konungariket Siciliens besittningar på fasta
landet. Sedan han emellertid blifvit bannlyst och af
oroligheterna i Tyskland tvungits att lämna Italien,
erbjöd det hohenstaufiska partiet bland de tyske
furstarna kronan åt F. Planen understöddes af påfven,
dåmera Ottos fiende, och franske konungen Filip II
August. Efter att ha låtit kröna sin späde son Henrik
till Siciliens konung, begaf F. sig i hemlighet öfver
Alperna samt kröntes i Mainz 9 dec. 1212. Följande år
stadfäste han genom "gyllene bullan" de medgifvanden
Otto IV på sin tid gjort påfvemakten både i afseende
på dess territoriella anspråk i Italien och i afseende
på kapitlens valrätt, den kyrkliga rättskipningen
o. s. v. Genom Filip Augusts seger vid Bouvines
1214 var F:s tyska krona betryggad. Han kröntes
ånyo 1215 i Aachen och afgaf vid detta tillfälle
ett korstågslöfte, hvars uppfyllande senare beredde
honom stora svårigheter. Grundtankarna i den nye
kejsarens politiska system voro väsentligen olika
de äldre tysk-romerske kejsarnas. För F. var det
sicilianska konungariket jämte öfriga italienska
besittningar själfva kärnan i hans välde; Tyska riket
och kejsarkronan voro endast en tillökning i hans
makt. För att få fria händer till att konsolidera
sin makt i Italien måste han genom eftergifter
eller gunstbevisningar söka hålla de tyske furstarna
vid godt lynne. Medan F. sålunda i Italien skapade
ett af samtidens stramast centraliserade välden,
var det under hans regering som Tyska rikets
upplösning i småstater tog sin början. F:s italienska
politik bragte honom i en oupplöslig motsats till
påfvedömet. 1216 måste F. lofva Innocentius att,
så snart han vunnit kejsarkronan, upphöra att
kalla sig konung af Sicilien samt att under Henriks
minderårighet lämna styrelsen öfver nämnda rike åt
en i samförstånd med påfven utsedd förmyndare. Efter
Innocentius’ död utnämnde F. emellertid Henrik till
hertig af Schwaben – i afsikt att själf såsom kejsare
handhafva Siciliens förvaltning. I april 1220 lät
han, trots sin förnyelse
af löftet från 1216, välja sonen till tysk konung
och belönade samtidigt de andlige riksfurstarna med
privilegier, som lade grunden till deras territoriella
suveränitet. S. å. kröntes F., efter att förut
ånyo ha erkänt sitt länsförhållande till påfven,
till kejsare och tog samtidigt korset. De följande
åren egnade F. i trots af korstågslöftet åt att
omskapa Siciliens styrelse och förvaltning. Detta
arbete, som kulminerade i konstitutionerna af
1231, förvandlade det anarkiska rike F. mottagit
till en stat med en nästan enväldig centralmakt, en
strängt reglementerad förvaltning och ett effektivt
skattesystem. På Sicilien, där den muhammedanska
och den kristna kulturen möttes, samlade han i
Palermo ett hof, som utmärktes lika mycket genom
bildningens och förfiningens glans som genom sedernas
förskämning. Korståget lyckades F. undan för undan
få påfvens tillstånd att uppskjuta; genom fördraget
i S. Germano 25 juli 1225 – samma år som han genom
sitt äktenskap med drottning Jolanta af Brienne
förvärfvade anspråk på konungariket Jerusalem –
förband han sig omsider att i aug. 1227 vid äfventyr
af bannlysning anträda tåget.
 |
| Guldmynt (augustal), slaget för kejsar Fredrik II. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
