Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1265-1266 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik I, den föregåendes och Lovisa Henriettas son - Fredrik Vilhelm I - Fredrik II, den föregåendes och Sofia Doroteas af Hannover son

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ostpreussen, genast formligen erkänna denna titel. 18
jan. 1701 satte F. själf i Königsberg kronan på
sitt hufvud. Under Stora nordiska kriget intog
F. en mycket odeciderad hållning, sliten mellan sin
ätts gamla traktan efter svenska Pommern och sina
farhågor för Karl XII:s militära öfvermakt, mot
hvilken han kände sig vanmäktig, då hans trupper
mestadels voro sysselsatta mot Frankrike. Ehuru
ganska djupt invecklad i hemliga underhandlingar
med August den starke, vågade han ej öppet närma
sig denne förrän efter Karl XII:s stora motgångar
i Ryssland, men afled, innan det kom till något
afgörande steg. Genom arf, köp eller underhandlingar
lyckades F. utvidga sitt land med flera områden,
såsom Quedlinburg, Geldern, Mors, Lingen m. m. För
den andliga odlingen var F. mycket verksam (Leibniz
stiftade vetenskapsakademien i Berlin) och omhuldade,
praktlysten som han var, de sköna konsterna, hvilkas
utöfvare alltid voro gärna sedda vid hans hof. Han
var förmäld tre gånger: 1) med Elisabet Henrietta af
Hessen-Kassel (1679-83), moder till Lovisa Dorotea,
konung Fredrik I:s af Sverige första gemål, 2)
med Sofia Charlotta af Hannover (1684-1705),
moder till F:s efterträdare Fredrik Vilhelm, och
3) med Sofia Lovisa af Mecklenburg (1708). F:s
staty (af G. Eberlein) finnes i Siegesallee i
Berlin. Litt.: Droysens, Erdmannsdörffers och Prutz’
ofvan under 3. citerade arbeten, C. v. Noorden,
"Europäische geschichte im 18. jahrh." (1870-82),
A. Waddington, "L’acquisition de la couronne
royale de Prusse par les Hohenzollern" (1888).
C. H. H.


5. F. Vilhelm I, den föregåendes och Sofia
Charlottas af Hannover son, konung i Preussen, f. 15
aug. 1688, d. 31 maj 1740. F. V. representerar för
Preussen en inre organisationsperiod, motsvarande
Karl XI:s i Sverige. Fostrad i strängt allvarliga
grundsatser af sin ungdomsledare grefve Finckenstein,
var han i mycket motsatsen till sin praktlystne fader:
varmt religiös, ytterst sparsam, inriktad blott på
det praktiskt nyttiga, framför allt ordningsam. Den
krigiska tiden gjorde honom väl förtrogen med
krigsväsendet. Sina krigiska lärospån aflade han 1709
i Nederländerna under Marlborough och knöt tidigt
nära förbindelse med den sedan så inflytelserike
Leopold af Anhalt-Dessau. Det blef hans ögonmärke
att stärka Preussen militäriskt och finansiellt. Vid
sin tronbestigning inrättade han en ytterst enkel
hofstat i st. f. faderns praktfulla och lät sälja
dennes samlade lyxartiklar. Han beslöt att blifva
sin egen finansminister och krigsminister, och under
hela hans regering voro armén (som växte från 38,000
man år 1713 till 83,000 år 1740 samt då utgjorde den
3:e af Europas stora härar) och finansväsendet (tack
vare sträng hushållning, centraliserad förvaltning
och skarp kontroll lämnade han efter sig en skatt
af omkr. 9 mill. thaler) ständiga föremål för hans
omtanke. Hans förkärlek för armén såsom statens
yppersta stöd tog sig
ett bisarrt uttryck i hans vurm för långa soldater
("jättegardet"), men framträdde gagnerikt i omsorgen
för truppernas beväpning, öfning och disciplin;
för öfrigt framhöll F. V. armén i det allmänna
medvetandet genom att själf som regel bära uniform i
stället för den gängse hofdräkten. Inom den civila
förvaltningen lade han grunden till den preussiska
byråkratien, fixerade i detalj ämbetsmännens
uppgifter, öfvervakade skarpt deras laglydnad samt
gaf styrelsen i det 1723 upprättade "General-,
oberste-, finanz-, kriegs- und domänendirektorium"
en centralpunkt under konungens eget omedelbara
öfverinseende. Af näringarna låg jordbruket honom
särskildt om hjärtat; så gynnades det hemsökta
Ostpreussen därigenom, att tusentals protestantiska
salzburgare, som förtryckts i hemlandet, fingo
slå sig ned där. Genom denna ordnande verksamhet
förberedde F. V. sitt rikes glänsande framtid och
satte sin frejdade son Fredrik II i stånd att lyfta
Preussen till en stormakt i Europa. Däremot begrep han
sig ej på tidens ränkfulla diplomati, hvilken han,
med sitt utpräglade sinne för småsaker, ej förmådde
öfverblicka. Sedan han under sina första regeringsår
(fr. 1715) deltagit i det allmänna angreppet på
Sverige och genom freden i Stockholm 1720 vunnit
Stettin och södra Vorpommern, undvek han ängsligt
krigiska brytningar och visade gärna de utländska
sändebuden från sig af fruktan att bli öfverlistad
af dem. - I sitt privatlif var han mönstret för en
borgerligt enkel familjefader, men tillika barskt
tyrannisk. Hans stränga äktenskapliga trohet stod i
skarpaste kontrast till mätressväldet vid de flesta
samtida hof. Enkelt rättfram umgicks han med sina
undersåtar utan hänsyn till stånd och ställning, men
snabbt uppbrusande, kunde han af obetydlig anledning
egenhändigt med sin fruktade käpp prygla upp dem,
som väckte hans misshag, äfven kvinnor. Så var han
ytterligt fruktad, men knappt af någon älskad, ej
ens af sina närmaste anhöriga (om hans brytning med
tronföljaren se Fredrik II). För estetiska njutningar
hade han intet sinne, och vetenskapens värde
förstod han ej. Däremot älskade han jämte exercis
jakt samt förströelserna uti "tobakskollegiet",
hvilket bestod af en skara förtrogne, som under
konungens presidium samlades i ett enkelt rum och
där, vid ölkannan och tobakspipan, samtalade om allt,
om statsangelägenheter och om skandaler. - F. V. var
förmäld med Sofia Dorotea af Hannover, med hvilken han
hade 14 barn, bland hvilka, utom kronprins Fredrik,
må nämnas sönerna August Vilhelm (1722-58), Henrik
(1726-1802) och Ferdinand (1730-1813) samt döttrarna
Vilhelmina (1709-58), g. m. en markgrefve af Baireuth,
och Lovisa Ulrika (1720-82), g. m. konung Adolf
Fredrik af Sverige. Hans staty (af R. Siemering)
finnes i Siegesallee i Berlin. - Litt.: de ofvan under
3 cit. arbetena af Droysen, Erdmannsdörffer och
Prutz, S. Isaacsohn, "Geschichte des preussischen
beamtentums" (1874-84), och G. Schmoller, "Die
innere verwaltung des preussischen staates unter
Friedrich Wilhelm I" (i "Preussische jahrbücher", 26).
C. H. H.

6. F. II, den föregåendes och Sofia Doroteas af
Hannover son, konung af Preussen, f. 24 jan. 1712
i Berlin. Vid F:s uppfostran afsåg fadern icke att
utveckla sonens rika anlag, utan att forma honom
efter sin egen, h. o. h. praktiskt anlagda natur. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>