Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frank, Ernst - Frank, Tenney - Frankel, Zacharias - Franken - Frankenberg 1. Stad i konungariket Sachsen - Frankenberg 2. Kretsstad i preussiska reg.-omr. Kassel (Hessen-Nassau) - Frankenberg, Johann Heinrich von - Frankenhausen - Frankenhöhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Frankfurt a. M. samt blef 1879 H. v. Bülows
efterträdare i Hannover. Han komponerade bl. a.
sånger och de tre operorna
Adam de la Halle (1880),
Hero (1884) samt
Der sturm (text efter Shaksperes drama, 1887).
Frank, Tenney, klassisk filolog af
svensk-amerikansk härkomst, studerade vid
University of Chicago, där han 1903 graduerades,
och är sedan 1905 professor i latin vid den i
Bryn Mawr, Pennsylvania, befintliga högskolan
för kvinnor. F:s vetenskapliga alstring rör sig
hufvudsakligen på den historiska grammatikens område.
V. Lm.
Frankel, Zacharias, judisk teolog, f. 1801 i Prag,
d. 1875 i Breslau, blef 1831 rabbin i kretsen
Leitmeritz (Böhmen). 1836 utsågs han till öfverrabbin
i Dresden och Leipzig samt 1854 i Breslau, hvarjämte
han s. å. blef direktor för det judisk-teologiska
seminariet därstädes. I Sachsen bidrog han verksamt
till judendomens erkännande såsom en i staten
berättigad konfession. Genom sin för sachsiska
landtdagen framlagda skrift
Die eidesleistung der juden in theologischer und historischer beziehung (1840)
föranledde han afskaffandet af den föråldrade
jude-eden och förberedde judarnas erhållande af
fullständig medborgarrätt. Såsom vetenskaplig forskare
gjorde han till sin uppgift att främja kunskapen om
talmud och att gifva en historisk framställning
af dess utveckling. Efter flera förberedande
arbeten i denna riktning utgaf han
Einleitung in die mischna (1859;
ett häfte bilagor och register, 1867) och
Einleitung in den jerusalemischen talmud (1870).
1844–46 redigerade han "Zeitschrift für die
religiösen interessen des judenthums" och 1852–68
"Monatsschrift für geschichte und wissenschaft
des judenthums". Af stor vetenskaplig betydelse
äro hans skrifter
Vorstudien zur Septuaginta (1841) och
Einfluss der palästinensischen exegese (1851).
F. var den erkände ledaren för det religiösa
medelvägspartiet inom judendomen. Han var en
kraftfull man med redbar karaktär och höga syften.
Hans vetenskapliga förtjänster vunno erkännande
äfven bland kristna teologer.
(G. K–n.)
Franken kallas det tyska stamland, hvars befolkning
till väsentlig del utgjordes af östfranker (se Franker
och Chatter). Sedan alemannerna efter sitt
nederlag mot Klodvig 496 (se Franker)
undanträngts från det omtvistade området vid mellersta
Rhen, sträckte sig F. från Sieg, Fulda och Thüringerwald
i n. söderut öfver Mains och nedre Neckars flodområden
till gränsen af nuv. Württemberg och in i nuv. Baden
till Rhens biflod Murg och från Fichtelgebirge och
Böhmerwald i ö. västerut till Rhen samt omfattade äfven
ett område på vänstra Rhenstranden från Selz till
Bingen med städerna Speier, Worms och Mainz. När
ur det frankiska riket efter 843 utsöndrats ett
östfrankiskt rike, ansågs F. såsom hufvudlandet i
detta, emedan dess invånare utgjorde en gren af det
riksgrundande frankerfolket. Också erhöll Konrad,
som under den siste tyske karolingern, Ludvig Barnet,
tillkämpat sig en hertiglig ställning i F. i strid
med en annan frankisk stormannasläkt – Babenbergarna
–, efter Ludvig 911 konungavärdigheten. Vid hans död
öfvergick denna dock till Sachsens hertigsläkt, och
sedan Konrads broder och efterträdare i F. Eberhard
stupat i ett uppror mot konung Otto I 939,
tillsattes ingen hertig öfver hela F. En frankisk
stormannasläkt, den s. k. saliska, erhöll
emellertid ännu en gång, 1024, Tysklands krona,
och Henrik IV af denna ätt (d. 1106) förband
titeln hertig af Östfranken med de besittningar,
som hans måg Fredrik af Hohenstaufen hade i
F. Detta hertigdöme, också kalladt Rothenburg,
förblef sedan i Hohenstaufernas ego, äfven sedan de
(1138) erhållit konunga(kejsar-)värdigheten, men
utgick med Hohenstauferna. F. var vid denna tid
upplöst i en mängd riksomedelbara områden, till
stor del andliga furstendömen, såsom Würzburg,
Bamberg, och riksstäder, såsom Frankfurt a. M.,
Nürnberg. Af de där belägna världsliga furstendömena
var pfalzgrefskapet vid Rhen nu det förnämsta.
När Tyska riket i början af 1500-talet indelades
i kretsar, upprättades en frankisk krets, men
till denna räknades ej Pfalz och andra frankiska
områden i Rhentrakten liksom ej heller Hessen,
och namnet F. kom därigenom att inskränkas till
sydöstra delen af det gamla frankiska området. Såsom
ledare af konventet i Heilbronn (1633) förlänade
Axel Oxenstierna hertig Bernhard af Weimar med den
frankiska hertigvärdigheten, men efter slaget vid
Nördlingen (1634) blef detta betydelselöst. Vid Tyska
rikets upplösning 1806 försvann kretsindelningen
och därmed också Frankiska kretsen. Större delen
däraf kom under den omgestaltning, som nu öfvergick
Tyskland, till Bajern, inom hvilket däraf bildats tre
regierungsbezirke: Oberfranken, Mittelfranken och
Unterfranken. Befolkningen i de områden, som en gång
bildade stamlandet F., framstår ännu såsom en egen
grupp af det tyska folket med egen frankisk dialekt.
S. B.
Frankenberg. 1. Stad i konungariket Sachsen,
kretsen Chemnitz. 13,348 inv. (1905). Realskola med
progymnasium, lärarseminarium, väfskola och stora
fabriker för tillverkning af ylle-, bomulls-, siden-
och halfsidentyger, mattor etc.; möbel-, cigarr-
och maskinfabriker. – 2. Kretsstad i preussiska
reg.-omr. Kassel (Hessen-Nassau), vid Eder. 2,946
inv. (1900). Lärarinneseminarium. Möbelfabriker.
(J. F. N.)
Frankenberg, Johann Heinrich von, katolsk prelat,
f. 1726 i Glogau, d. 1804 i Breda, blef 1759
ärkebiskop i Malines och Belgiens primas samt 1778
kardinal. Han bekämpade i Belgien ifrigt de reformer
på den kyrkliga lagstiftningens område, som först
kejsar Josef II och sedan (efter landets eröfring
af fransmännen 1792) det franska nationalkonventet
sökte genomföra. Han förlorade därför 1797 sitt stift.
Frankenhausen, stad i furstendömet
Schwarzburg-Rudolstadt, vid foten af Schlachtberg
och en arm af Wipper, 138 m. ö. h. 6,374
inv. (1900). Furstligt slott. Saltverk med besökt
soolbad, användt af skrofulösa patienter,
vid hudsjukdomar o. s. v. Säsong midten af
maj–sept. Frekvens 1,600 kurgäster. Tillverkning af
cigarrer, socker, stennöts- och pärlemorknappar m. m. –
Vid F. stod, under det stora bondekriget, 15 maj
1525 ett slag, i hvilket de upproriske bönderna,
under Tomas Münzer, besegrades af sachsiska,
braunschweigska och hessiska trupper på det efter
striden uppkallade Schlachtberg.
Frankenhöhe, bergås i västra Bajern, från Härtfeld
mot n. till trakten af Rothenburg, utgör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
