Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Franeker - Frangipani - Frangopulos, Frankopulos - Frangula - Frangulabark, Amerikansk - Frangulaextrakt - Frangulin. Se Frangula - Frank - Frank, Johann. Se Franck - Frank, Sebastian. Se Franck - Frank, Melchior. Se Franck - Frank, Jakob, eg. Leibowicz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tegelbruk, skeppsvarf, spannmåls- och linhandel. Botanisk
trädgård. Dess universitet, stiftadt 1585 (besökt
af flera svenskar), upphäfdes 1811 af Napoleon I;
byggnaden är nu dårhus.
Frangipani [-djipäni], romersk adelssläkt, som enligt
egen uppgift ledde sitt ursprung tillbaka till den
romerska tiden, men som i urkunderna ej kan spåras
längre tillbaka än till omkr. år 1000. Familjen
spelade under 1100- och 1200-talen en stor roll
såsom ghibellinernas ledare i Rom och mellersta
Italien. Bland släktens medlemmar märkas
Cencio F., bekant för sin kamp mot påfven Gelasius
I (se d. o.), samt Giacomo F., som tillfångatog
Konradin efter slaget vid Scurcola (Tagliacozzo) och
utlämnade honom till Karl af Anjou. En Torquato
Frangepani stod i förbindelse med Karl X Gustaf
och skref bl. a. Panegyricus æternaturæ gloriæ,
invictissimo loanni Chr. Königsmarchio (1663). En
gren af den romerska ätten lefver ännu i Friuli;
hufvudlinjen utdog på 1600-talet med en Mario F.,
som insatte Antonio Barberini (se d. o.) till sin
arfvinge.
Om en kroatisk familj Frangipani, som ofta
sättes i förbindelse med den italienska, men
säkerligen var af slavisk härkomst se
Frankopan. (T. H-r.)
Frangopulos, Frankopulos (grek.
<i>$Qayyo-novkog, <Peay%ojtovkos</i>), ett
under den senare bysantinska tiden förekommande
namn, som bl. a. bars af flera med kejsare af
dynastierna Laskaris och Palaiologos nära förbundna
skriftställare. V. Lm.
Frangula, bot. farm., det
numera populära namnet på brakvedsbusken, Rhamnus
Frangula, fam. Rhamnaceæ, som tämligen allmänt
förekommer å
fuktiga skogsängar i hela Europa upp till
polcirkeln. Grenarna äro oväpnade,
bladen ovala, helbräddade (Rh. cathartica
har tornar och bladen sågade).
Blommorna äro små, grönhvita, tvåkönade,
5-taliga. Frukten är en klotrund, först röd,
sedan svart, bärlik, oftast 2-fröig stenfrukt. Af
yngre stammar och kraftiga grenar afskalas barken,
som torkad bildar den mycket begagnade drogen
frangulabark 1. brakvedsbark, Cortex Frangulæ,
hvilken förekommer såsom fingertjocka eller smalare
rör eller rännor. Yttre ytan är vanligen slät,
matt brun eller gråbrun, med på tvären utdragna,
gråa korkvårtor. Insidan är ytterst finstrimmig och
mörkt brungul. Barken brytes lätt, saknar lukt,
har bitter smak och färgar saliven gul. Den ett år
gamla drogen är bättre än den färska, som förorsakar
knip och kväljningar. I barken finnes en eller flera,
mycket sammansatta glykosider ("dubbelglykosider"),
hvilka lätt sönderdelas i bl. a. socker samt emodin,
Rhamnus Frangula. 1 gren med blommor och omogna frukter, 2 blomma, 3 mogen stenfrukt, hel och i tvärsnitt. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>