Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fox, Charles James - Fox, Henry Richard Vasall F., lord Holland - Fox, William Johnson - Fox, Gustavus Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dåv. regeringspartiets ställning på kronans
bekostnad. Billen antogs i underhuset, men föll,
genom konungens inflytande, hos lorderna. Georg
III, som hyste motvilja emot F., bl. a. för hans
lättsinniga lefnadssätt och förbindelse med den
olydige tronarfvingen, skyndade med anledning
däraf att afskeda sina ministrar och uppdraga åt
Pitt d. y. bildandet af ett nytt kabinett. F. stod
således i dec. 1783 åter på oppositionens sida. Vid
parlamentsvalen 1784 led han ett stort nederlag, i det
en mängd af hans förra anhängare, förbittrade öfver
hans förbindelse med North och öfver det ostindiska
lagförslaget, förklarade sig för hans unge medtäflare
Pitt. Under de första åtta åren efter valen 1784,
under hvilka hans parti i parlamentet visserligen var
ett mindretal, men dock ej så obetydligt, uppträdde
han med yrkande på åtskilliga berättigade reformer,
såsom en förändring af underhusets sammansättning,
slafhandelns afskaffande och Testaktens upphäfvande
i afseende på protestantiska dissenters. Men han
gjorde sig också skyldig till misstag, såsom
då han 1785 bekämpade Pitts förslag om större
handelsförmåner åt irländarna och 1787 klandrade
det 1786 afslutna handelsfördraget med Frankrike. Ej
minst genom F:s medverkan lyckades Burke få Warren
Hastings ställd till rätta inför öfverhuset för
det förtryck man ansåg att han gjort sig skyldig
till i Indien. I början af 1790-talet uppstod en
söndring i F:s läger. Sedan Burke, som ej kunde
fördraga hans glädje och loftal öfver den franska
revolutionen, i maj 1792 ostentativt i underhuset
uppsagt all förbindelse med honom, öfvergingo under
de närmaste åren flera andra af hans anhängare,
såsom Portland, Fitzwilliam och Spencer, till
regeringspartiet. Orsaken därtill var hans ståndpunkt
både i den yttre och i den inre politiken. Han påstod,
att ministären ej tagit tillbörliga mått och steg
för att afböja det 1793 började franska kriget,
tadlade, att man genom detsamma åsyftade äfven en
förändring af Frankrikes inre förhållanden, och
uppmanade ifrigt till fred. Han angrep styrelsens
stränga åtgärder emot den demokratiska rörelsen i
landet och yrkade på reformer såsom det bästa medlet
att ställa de missnöjde till freds. 1797-1802 deltog
F. endast undantagsvis i parlamentets öfverläggningar
och lefde på sitt landställe S:t Anne’s Hill,
sysselsatt med omfattande studier, trädgårdsskötsel
och förberedelser till en historia öfver den engelska
revolutionen 1688, af hvilket arbete blott en ringa
del hann blifva färdig. (Detta föga betydande arbete,
History of the early part of the reign of James II,
utgafs postumt 1808.) Efter unionen med Irland (1800)
förklarade han sig till förmån för katolikerna på ön
och ansåg, att de hade rätt att fordra valbarhet till
parlamentet. De 1801 afslutade fredspreliminärerna
med Frankrike hälsades af honom med bifall. När
kriget 1803 ånyo utbröt, talade han snarare för än
emot detsamma och skulle 1804 ha blifvit medlem af
Pitts andra kabinett, om ej den envise konungen satt
sig däremot. Efter Pitts död, 1806, måste emellertid
Georg III låta allt motstånd falla, och F. bildade
jämte Grenville ett kabinett, i hvilket han själf var
utrikesminister ("alla talangernas ministär"). I sin
förhoppning att vinna Napoleon för en antaglig fred
blef han snart sviken, och för hans sträfvanden för
slafhandelns afskaffande, inledda genom en af honom
genomdrifven berömd underhusresolution af 10 juni
1806, satte döden en
gräns. - F. var en öfverlägsen debattör, kanske den
störste, som England någonsin haft, en framstående
statsman, en utmärkt administratör och hängifven
frihetsvän, men han egde icke det lugn och den
själfbehärskning, som i väsentlig mån bidrog till Pitt
d. y:s storhet. Han var en bildad man med mycken
klassisk beläsenhet, kärlek för historiska studier
och sinne för skön konst. Till karaktären var han
fri från all falskhet, afund och fåfänga samt blid,
varmhjärtad och välvillig; men ett lättsinnigt
lefnadssätt, beroende både på anlag och på en
förvänd uppfostran, har satt en fläck på hans
namn. Hans hejdlösa spelpassion bragte honom gång
på gång till ruinens rand, men sedan hans vänner
1790 ordnat hans affärer och tillförsäkrat honom en
lifränta, rörde han aldrig mer ett spelkort. Sedan
1802 var han gift med sin forna älskarinna,
mrs Armistead (d. 1842). Jfr lord John Russell,
"Memorials and correspondence of C. J. Fox"
(4 bd. 1853-57) och "Life and times of C. J. Fox:’
(3 bd, 1859-06), G. O. Trevelyan, "Early life of C,
J. Fox" (går till 1774; 1880), Lecky, "History of
England in the eighteenth century", III-VI (1882-87,
äfven i svensk öfv.), samt Hammond, "Ch. J. F.,
a political study" ’(1903). F:s tal i underhuset
utgåfvos i 6 bd 1815 (ny uppl. i urval 1847).
E. B. (V. S-g.
4. Henry Richard Vassall F., lord Holland, den
föregåendes brorson, politiker, f. 1773, d. 1840,
anslöt sig som medlem af öfverhuset (sedan 1796)
till farbroderns whig-politik, särskildt i fråga om
katolikernas emancipation och ökade rättigheter åt
irländarna, var okt. 1806-mars 1807 sigillbevarare
i Grenvilles ministär, anföll som oppositionstalare
1813 häftigt Englands förbund med Sverige samt
inlade upprepade gånger kraftiga protester mot
den hårda behandlingen af den fångne Napoleon. När
whigpartiet återkom till makten, blef han medlem af
Greys kabinett som kansler för hertigdömet Lancaster
(1830-34) och innehade samma syssla i Melbournes
ministär (1835-40,. F. var känd som en kvick och
slagfärdig debattör och efterlämnade en roande
anekdotsamling, Foreign reminiscences (1850), samt
en värdefull samling politiska minnen till 1807,
Memoirs of the whig party, during my time (2 bd,
1852-54). båda postumt utgifna. - Hans hustru
Elizabeth Vassall F., lady Holland, f. 1770,
d. 1845, var dotter till en rik plantageegare
Vassall på Jamaica och blef i släktpalatset
Holland house medelpunkten i en af dåtidens
mest ryktbara politiska och litterära salonger.
V. S-g.
Fox [få’ks], William Johnson, engelsk politiker,
f. 1786, d. 1864, studerade teologi och blef
präst 1810 för independenterna och 1812 för
unitarierna i London. Både som folktalare och som
författare af flygskrifter till arbetarna och af
tidskriftsartiklar tog han liflig del i alla liberala
sträfvanden. Särskildt arbetade han för en förbättrad
folkundervisning. 1847-63 var han (med ett par korta
afbrott) ledamot af underhuset, där han hörde till
de ytterligt radikale och kämpade för sekternas
oberoende gentemot statskyrkan. Hans samlade arbeten
utgåfvos i en minnesupplaga i 12 bd 1865-68.
(V. S-g.)
Fox [få;ks], Gustavus Vasa, nordamerikansk sjöofficer
och diplomat, f. 1821 i Saugus,Ï
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
