Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Foville, Achille Louis - Fowler, sir John - Fowler, Sir Henry Hartley - Fowler, Ellen Thorneycroft - Fowlers arseniklösning. Se Liquor - Fox, George - Fox, Sir Stephen - Fox, Henry F., lord Holland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nervsystemets sjukdomar. Resultaten af dessa
forskningar nedlade han i Traité de l’anatomie, de
la physiologie et de la pathologie du système nerveux
cérébro-spinal (1844; ofullbordadt). - Äfven hans son
Achille (f. 1832, d. 1887) egnade sig åt studiet af
sinnessjukdomarna och utgaf åtskilliga arbeten om dem.
Fowler [fäVlo], sir John, engelsk ingenjör,
f. 1817 i Sheffield, d. 1898, började sin bana
såsom vattenbyggnadsingenjör, men egnade sig
sedan hufvudsakligen åt järnvägsbyggande,
fulländade den af Brunel påbörjade linjen
Stonebridge-Birmingham och blef 1844 ingenjör för
järnbanenätet Manchester-Sheffield-Lincolnshire. Sitt
största anseende vann han genom utförandet af
tunnelbanan under London (påbörjad 1853) och
konstruktionen af de egendomliga lokomotiven för
densamma. 1870 var F. medlem af en kommission för
utlåtande om anläggning af järnvägar i Norge och
senare till 1880 chefingenjör för de egyptiska
järnvägarna. F. uppgjorde jämte B. Baker planen till
den 1882-89 byggda Forthbron (se Forthviken)
och utnämndes vid dess invigning 1890 till baronet.
Fowler [iaVlo]. 1. Sir Henry Hartley F., engelsk
politiker, f. 16 maj 1830 i Sunderland, egnade sig åt
advokatyrket i Wolverhampton, var 1863 stadens mayor
och valdes 1880 till dess representant i underhuset,
där han tillhör det liberala partiet. F. var
dec. 1884-juni 1885 understatssekreterare för
inrikes ärenden i Gladstones andra ministär och
febr.-aug. 1886 finanssekreterare vid skattkammaren i
hans tredje, blef aug. 1892 medlem af kabinettet och
president i Local government board samt öfvertog vid
Gladstones afgång i mars 1894 statssekreterarposten
för Indien i den under Rosebery rekonstruerade
liberala ministären. I ministären Campbell-Bannerman
har F. sedan dec. 1905 utan portfölj säte i kabinettet
(som kansler för hertigdömet Lancaster). Den
betänksamme och inom alla politiska läger högt
ansedde F. tillhör ministärens högra flygel och är
en af vice-presidenterna i den af Rosebery ledda
liberalimperialistiska sammanslutningen The liberal
league.
2. Ellen Thorneycroft F., gift Felkin
1903, den föregåendes dotter, engelsk författarinna,
f. 1860 i Wolverhampton, debuterade 1891 med Verses
grave and gay (ingår i diktsamlingen Verses, wise and
otherwise, 1895; ny uppl. 1905), som efterföljts af
romanerna Concerning Isabel Carnaby (1898), A double
thread (1899; "Dubbelspel", 1900), The Farringdons
(s. å.), Fuel of fire (1902). Place and power (1903),
Kate of Kate Hall (1904), skrifven i samarbete af
fru F. och hennes man, och In subjection (1906).
1. V. S-g. 2. R-n B.
Fowlers arseniklösning [faVlos]. Se Liquor.
Fox [fcVks], George, stiftare af kväkarnas sekt, f.
1624 i Drayton (i Leicestershire), d. 3 jan. 1691 i
London, blef som barn satt i lära hos en skomakare. På
lediga stunder läste han flitigt bibeln och hängaf
sig åt religiöst begrundande. Från sitt nittonde
år hade han visioner och fann sig af en inre röst
manad att skilja sig från världen och dess väsen
samt uppträda såsom botpredikant. Småningom antogo
hans idéer en bestämdare form. Hufvudinnehållet af
hans predikan var, att man framför allt borde akta på
det inre ljuset i sin egen själ, hvilket han äfven
kallade "det inre ordet", "den inre Kristus",
och som han satte högre än bibelns bokstaf. 1648
började han vandra omkring öfverallt i England och
predika. Dels genom sina lärors skiljaktighet från
de rådande religiösa åsikterna, dels äfven genom det
djärfva och egendomliga i sitt uppträdande ådrog
han sig förföljelser både från myndigheternas och
folkets sida samt blef många gånger häktad. Hans
anhängare kallade sig först "ljusets barn", senare
"sanningens vänner" eller vanligare blott "vännerna";
redan 1650 förekommer öknamnet "kväkare" (quakers),
som snart slog igenom.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
