Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1013-1014 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotometer 2. Fot. - Fotometri 1. Fys.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begärlighet absorberas af det närvarande vattnet. På grund
af den volymförminskning, som däraf uppstår, drages
den i det graderade röret b inneslutna spärrvätskan c
(vanligen kvicksilfver) närmare åt

Fig. 2. Bunsens och Roscoës klorknallgasfotometer.

a; denna förflyttning är proportionell mot
ljuskvantiteten, som inverkat, och därur beräknas
ljusstyrkan. - Eders kvicksilfveroxalatfotometer
består af en lösning af kvicksilfverklorid och
ammoniumoxalat innesluten i ett glaskärl. Vid
belysning utfälles kvicksilfverklorur. Ur mängden
bildad kvicksilfverklorur beräknas ljusstyrkan. Flera
kemiska fotometrar äro grundade på, att en lösning
af ferrioxalat vid ljusets inverkan sönderdelas
i ferrooxalat och kolsyra. Genom att uppmäta den
bildade mängden kolsyra eller genom att på analytisk
väg bestämma den bildade mängden ferrosalt eller ock
genom att bestämma den viktsförlust, som lösningen
undergått till följd af den bortgångna kolsyran, kan
man beräkna ljusstyrkan. - Taylors rörfotometer
(fig. 3) består af ett system parallella cylindriska
rör, hvilkas bottnar äro genomborrade

Fig. 3. Taylors rörfotometer.

med ett stigande antal hål, så att
olika ljuskvantiteter genomsläppas. Vid rörens
öppna ändar lägges en ljuskänslig plåt (resp. ett
fotografiskt papper), på hvilken ljuset verkar med
en med antalet hål proportionell intensitet. Detta
instrument användes äfven som sensitometer (se
Sensitometri). Fotometern användes äfven för
bestämning af den riktiga exponeringsgraden vid
kopiering, då denna ej genom direkt påseende kan
afgöras (t. ex. vid kromgelatin- eller
kromgummiförfarandena). För detta ändamål använder man
vanligen fotometrar med fotografiskt papper. Dessa
äro konstruerade efter två principer: antingen
exponeras papperet, tills det antagit en viss
normalfärg, Woodburys fotometer, eller exponeras
det under en numrerad skala med gradvis aftagande
genomskinlighet. Vid den förra principen motsvarar
en svärtning, som är lika med normalfärgen, en
viss ljusmängd,
vid den senare motsvarar antalet synliga fält den
ljusmängd, som inverkat. Efter den senare principen
är Vogels fotometer (fig. 4) konstruerad. Vid denna
består skalan af ett antal genomlysande, hvarandra
delvis täckande pappersremsor, under hvilken ett
fotografiskt papper exponeras. S. k. expositionsmätare
äro baserade antingen på principen: svärtning af ett
fotografiskt papper

Fig. 4. Vogels fotometer.

till en viss normalfärg, Watkins expositionsmätare,
Wynnes exponeringsur, eller på direkt
okulär uppskattning af ljuset genom en skala
med olika genomskinliga fält, Decouduns
expositionsmätare. För att i någon mån utjämna de fel,
som den direkta optiska afläsningen ger, sker denna
ofta genom ett blått glas, som absorberar de starkast
optiska strålarna. Vid Heydes aktinofotometer är
skalan utbytt mot ett kilformadt prisma af blått glas.

3. Astronomisk fotometer. Se Astronomiska
instrument, sp. 299.
1. Wt. 2. J. Htzg.

Fotometri (se Fotometer). 1. Fys., läran om
fotometrering l. jämförelsen mellan olika ljuskällors
styrka, sådan den ter sig för ögat. Stundom
användas för jämförelse mellan olika ljuskällor
fotografiska, kemiska eller elektriska anordningar
(jfr Fotometer 2). Hithörande metoder, vanligen förda
under begreppet aktinometri, ge i allmänhet andra
resultat än fotometreringen, beroende därpå, att den
del af spektrum (se d. o.), som verkar starkast, i de
särskilda fallen ligger vid olika våglängder. Äfven
vid jämförelse med ögat kunna differenser i
resultatet uppstå, om de jämförda ljuskällorna icke
ha samma spektrala sammansättning. Dels äro olika
normalt seende personers ögon något olika känsliga
för de särskilda färgerna i spektrum, dels äro
samma persons ögon i skymning jämförelsevis vida
okänsligare för rödt och känsligare för blått och
grönt än i dagsljus. Resultatet blir därför olika,
om vid fotometreringen de båda ljuskällornas afstånd
från den belysta ytan är stort eller litet, ty vid
svag belysning gör sig ett blåaktigt, vid stark
ett rödaktigt ljus mera gällande. De praktiska
olägenheterna häraf framträda så mycket mera,
som de vanliga ljuskällorna äro hvita, men det
vid fotometrering oftast använda normalljuset,
Hefnerlampan (se d. o.), rödaktigt. Utföres
fotometreringen af en färgblind person, erhållas
ungefär samma värden, som om den verkställts
af en normalt seende vid skymningsbelysning. Vid
noggrant angifvande af en ljuskällas styrka bör därför
samtidigt nämnas den belysningsintensitet, vid hvilken
fotometreringen utförts (resp. den använda fotometerns
längd);

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>