Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotogen - Fotogena bakterier - Fotogenglödljus. Se Glödljus - Fotogenkök. Se Kokapparater - Fotogenlampa. Se Lampa - Fotogenmotor. Se Explosionsmaskin och Petroleummaskin - Fotoglyfi - Fotoglypti. Se Woodburytryck - Fotograf - Fotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
0,81 och 0,87. – Fotogen är icke någon bestämd
kemisk förening, utan en blandning af en stor
mängd sådana, af hvilka de flesta och viktigaste
äro kolväten af sumpgasens serie. Till följd af
denna fotogenens sammansättning af nästan endast
kol och väte kräfver densamma för sin fullständiga
förbränning mera syre, än samma mängd af en fet
olja (hvilken alltid i sig själf innehåller syre)
fordrar. Detta syre måste naturligtvis tagas ur
luften och fotogenlamporna således konstrueras
med bättre lufttillförsel, d. v. s. starkare
drag, än som t. ex. behöfdes vid de förr använda
s. k. moderatörlamporna, i hvilka fet olja (bomolja,
rotolja) förbrändes. Af största vikt är, att fotogenen
icke innehåller sådana lättflyktiga kolväten,
som utgöra huvudbeståndsdelen af petroleumeter och
gasolja. De redan vid vanlig temperatur afdunstande
ångorna af dessa oljor bilda nämligen tillsammans med
luft en högst explosiv gasblandning. (Se Eldfarliga
oljor.) – Fotogenen nyttjas i oerhörd myckenhet
till belysningsmedel, hvartill densamma genom
sin prisbillighet och vid förbränningen utvecklade
betydliga ljusstyrka förträffligt egnar sig. Rörande
fotogens användning som bränsle se Brännmaterial,
sp. 416.
S. J-n.*
Fotogena bakterier (af grek. fos, ljus, och gernein,
födas), bot., sådana bakterier, hvilkas kulturer
under vissa betingelser lysa med ett fosforartadt
ljus, beroende på uppkomsten af en substans i
cellen, som vid oxidering lyser. Äfven en ytterst
obetydlig mängd af fritt syre är tillräcklig för
att åstadkomma fosforescensfenomenet, hvarför dessa
bakterier kunna användas som ett mycket känsligt
reagens på fritt syre. Bakterieljusets färg växlar
mellan hvitt, grönt och blått. De fotogena bakterierna
förekomma i synnerhet i hafvet och äro orsaken till
de lysande fläckar, som ofta iakttagas på döda
fiskar. En art, Micrococcus phosphoreus, kommer
lätt till utveckling på slaktadt kött, som fuktadt
med saltlake fått ligga någon tid på ett svalt
ställe. Dessa bakterier äro oskadliga för hälsan.
G. L-m.
Fotogenglödljus [-Jen-]. Se Glödljus.
Fotogenkök [-Jen-]. Se Kokapparater.
Fotogenlampa [-Jen-]. Se Lampa.
Fotogenmotor [-Jen-]. Se Explosionsmaskin och
Petroleummaskin.
Fotoglypti (af grek. fos, ljus, och glyfein, urholka),
ett föråldradt fotogravyrförfarande.
Fotoglypti. Se Woodburytryck.
Fotograf (af grek. fos, ljus, och grafein,
inrista), en person, som förstår att utöfva
fotograferingskonsten eller har densamma till sitt
yrke.
- Fotografisk, som har afseende på eller
åstadkommes medelst fotografien; äfven i figurlig
betydelse, t. ex. fotografiskt trogen afbildning:
en i alla detaljer trogen afbildning. Se Fotografi.
- Fotografera, med hjälp af ljusets inverkan
frambringa afbildningar.
Fotografi (se Fotograf), konsten att med tillhjälp
af ljuset och ljuskänsliga ämnen framställa bilder;
en genom denna konst åstadkommen bild.
Att vissa ämnen, i synnerhet klorsilfver och andra
silfverföreningar, under ljusets inverkan undergå
en kemisk förändring och i allmänhet mörkna, har
sedan flera hundra år tillbaka varit bekant, och i
synnerhet under 1600- och 1700-talen gjordes många
försök med ljuskänsliga ämnen. Dessa försök
åsyftade emellertid endast intressanta kemiska
experiment eller studier öfver ljusets natur. De
första kända försöken att använda ljuskänsliga ämnen
för att åstadkomma afbildningar gjordes 1727 af
den tyske läkaren J. H. Schulze. Han iakttog,
att ett slam framställdt af silfvernitratlösning och
krita var ljuskänsligt och mörknade i solen. Genom att
fästa schabloner, i hvilka bokstäfver voro utskurna,
på en glasflaska, som innehöll ett sådant slam,
erhöll han efter belysning i solen afbildningar af
bokstäfverna. Schulzes försök råkade emellertid i
glömska. 1802 lyckades det engelsmännen T. Wedgwood
och H. Davy att framställa ett ljuskänsligt papper
genom att indränka vanligt papper med en lösning af
silfvernitrat. Genom att belysa detta papper under
ett ogenomskinligt föremål erhölls en skuggbild
af föremålet; de af solljuset påverkade ställena
blefvo bruna, under det att de af föremålet skyddade
ställena förblefvo ljusa. De på detta sätt erhållna
bilderna voro emellertid af ringa värde, då man ej
kände något medel att fixera dem; de hvita partierna
mörknado småningom, och bilden försvann. Sedan 1814
arbetade fransmannen N. Niepce (se d. o.) på
att framställa hållbara ljusbilder och lyckades att
afbilda hvilka föremål som helst i naturen genom
att använda den af Porta på 1500-talet beskrifna
kameran, camera obscura (se nedan). Niepce försökte
flera ljuskänsliga preparat, bl. a. asfalt. Med
en lösning af asfalt i lavendelolja öfverdrog han
en metallskifva och erhöll på detta sätt, sedan
lösningsmedlet afdunstat, en tunn asfalthinna,
som hade egenskapen att efter belysning förlora sin
löslighet i de för asfalten vanliga lösningsmedlen,
terpentin, bensin etc. Genom att belysa en sålunda
preparerad metallplåt i kameran under flera timmar
och sedan behandla den med terpentin erhöll han en
bild. En sådan med asfalt preparerad metallplåt,
belyst i kontakt under en teckning i streckmaner och
sedan behandlad med terpentin, för att aflägsna de
teckningens mörka linjer motsvarande, ännu lösliga
ställena af asfalthinnan, kunde genom behandling med
syra etsas in i metallplåten, hvarvid asfalthinnan
skyddade de icke blottade ställena mot etsmedlets
inverkan. Niepce erhöll sålunda en plåt, som i likhet
med en graverad plåt kunde insvärtas med färg och
tryckas; han kallade detta förfarande, som sålunda
blef det första fotomekaniska tryckförfarandet, för
heliografi. 1829 förenade sig Niepce med Daguerre
(se d. o.), som äfven, ehuru med mindre framgång,
gjort försök i samma riktning. Efter Niepces död
(1833) fortsatte Daguerre ensam försöken och
lyckades 1837 att med joderade silfverplåtar och
kvicksilfverframkallning lösa uppgiften att framställa
hållbara ljusbilder på ett lätt utförbart sätt. Vid
detta förfarande, som efter sin uppfinnare benämndes
dagerrotypi (se d. o.), kom för första
gången det ytterst viktiga tillvägagångssättet till
användning, att ett genom kort belysning erhållet
osynligt ljusintryck genom en annan process,
framkallning, gjordes synligt. Dagerrotypien
offentliggjordes 1839. Ungefär samtidigt
meddelade engelsmannen F. Talbot ett förfarande
för framställning af kontaktbilder på papper efter
teckningar, kopparstick e. d. och använde därtill
ett klorsilfverpapper; senare framställde han ett
jodsilfverpapper, som belystes helt kort i kameran,
hvarvid en osynlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
