Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fosterbarnsvård - Fosterbrödrasagan. Se FóstbrŽ½ðrasaga - Fosterfördrifning - Fosterföräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en lag af 27 juni 1902 (Straffl. kap. 5) medgifvit
domstolen att, där någon, som fyllt femton, men
ej aderton år, för brott dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader, förordna, att den unge
brottslingen i stället för att undergå det ådömda
straffet skall insättas i allmän uppfostringsanstalt
(se Tvångsuppfostringsanstalter). Det har visat sig,
att minderåriga, som under tillräcklig tid fått
vistas vid någon välordnad uppfostringsanstalt,
i de allra flesta fall därifrån utgå såsom goda
arbetare, eftersökta af arbetsgifvare och för
framtiden räddade från brottets väg. Detta gäller
äfven dem, som i barnaåldern gjort sig skyldiga till
verkligt svåra förbrytelser. Flerstädes i utlandet
nedläggas å dylika anstalters ordnande synnerligt
stora kostnader. Mot en del kan med skäl anmärkas,
att barnen där vänjas vid större komfort och bättre
hjälpmedel i arbetet, än sedermera kan stå dem
till buds. Jfr Kommittébetänkanden 27 jan. 1897,
26 okt. 1898 och 26 okt. 1899 samt utom Wawrinskys
ofvannämnda arbete samme förf:s "Om barnavården,
särskildt fosterbarnsvården i äldre och nyare tid"
(1896), samt E. Sundberg, "Lagstiftningen om
barnavård" (1903).
I Danmark har sedan gammalt en storartad verksamhet
utöfvats af "de danske plejehjemsforeninger", som vid
utgången af 1901 hade öfver 1,600 barn till uppfostran
och s. å. för ändamålet använde 135,000 kr. En hel del
andra organisationer verkar i samma syfte. Tillsyn å
fosterbarn intill 14 års ålder skall enligt lag af 4
mars 1895 utöfvas af inspektörer eller vederbörande
sundhetskommission. 14 april 1905 utfärdades "lov
om behandling af forbryderske og forsömte börn og
unge personer", enligt hvilken uppfostringsanstalter
för synnerligen svårt vanartiga barn ("særlig
vanskelige börn") skola upprättas. "Værgeraad" och
"overværgeraad" ha tillsynen öfver de sedligt
försummade barnen; domstolarna döma öfver de
minderårige, som föröfvat brottsliga gärningar.
För Norge gäller lag om försummade barn af juni 1896,
hvilken enl. resolution 9 juni 1900 trädde i kraft
med sept. s. å.
För England märkas "reformatory and industrial
schools act" af 1866 med tillägg 1894 samt "Infant
life protection act" af 25 juli 1872; för Frankrike
"loi relative à la protection des enfants du premier
âge" af 23 dec. 1874 och en lag om sedligt försummade
barns beskydd 24 juli 1889. V. A-t.
Fosterbrödrasagan. Se Fóstbrœðasaga.
Fosterfördrifning, förtidigt afbrytande af
hafvandeskap, företaget i syfte att dymedelst bringa
fostret att omkomma. I allmänhet torde enahanda
betingelser, som föranleda barnamorden, vara de
viktigaste motiven äfven för fosterfördrifning,
dock med den skillnaden, att för den senare saknas
de hämmande band, som till en viss grad föreligga
vid barnamord, där det gäller dödandet af en nyss
framfödd, lefvande varelse. Uppfattningen, att
fosterfördrifning innebure något orätt, har först
helt långsamt och småningom vaknat till lif i folkens
medvetande. Handlingen utöfvas i stor utsträckning
icke blott hos halfciviliserade folkslag, utan
äfven hos sådana, som lefva under de mest primitiva
förhållanden, ja, hos flera af dem förekommer den i
sådan utsträckning, att en af de viktigaste orsakerna
till vissa stammars utdöende icke utan skäl satts
i samband därmed. Men äfven i kulturländerna
är fosterfördrifning långt ifrån någon
sällsynthet. Särskildt i Nord-Amerikas förenta
stater synes, att döma af officiella rapporter,
fosterfördrifning utöfvas i en oerhörd utsträckning;
framför allt gäller detta om de större städerna,
hvarest t. o. m. särskilda anstalter för ändamålet
existera. Äfven i Europas kulturländer är fördrifning
af foster något ganska vanligt och synes, enligt
hvad statistiken ger vid handen, för flera länder
vara en företeelse, som visar afgjord tendens att
vinna allt större utbredning. Detta förhållande är
så mycket mera anmärkningsvärdt, som man vid dylik
statistik har att räkna med endast de till offentlig
myndighets kännedom komna fallen; frekvensen är i
själfva verket naturligtvis än större. I fråga om
Sverige visa de till offentlig kännedom komna fallen
af fosterfördrifning särskildt för åren 1886-1900
synnerligen höga siffror. Detta förhållande hade
sin förnämsta betingelse i den stora användning,
som fosfor - i regel tagen från de då vanliga
fosfortändstickorna - under nämnda år vunnit såsom
medel att söka åstadkomma fördrifning af foster. Genom
den förbudslagstiftning beträffande försäljning af
fosfortändstickor, som kom till stånd genom riksdagens
beslut 1900, bragtes redan efter få år frekvensen
ned till en jämförelsevis ringa siffra. Dock är att
ihågkomma, att äfven här gäller det endast de af
offentlig myndighet kända fallen af fosterfördrifning.
Vid fosterfördrifning komma än utvärtes, än invärtes
medel till användning. Beträffande de senare torde man
kunna säga, att knappast något ämne blifvit lämnadt
oförsökt - från de mest oskadliga och overksamma
till de mest häftigt verkande gifter. Nu finnes intet
specifikt fosterfördrifvande medel, utan de medel, som
bära detta namn, äro nästan utan undantag mer eller
mindre giftiga ämnen, som verka - förutsatt att de
ha någon verkan alls - därigenom, att de hos modern
framkalla en lindrigare eller svårare sjukdom, som
under vissa förhållanden kan medföra hafvandeskapets
förtidiga afbrytande och fostrets död. Men i regel
är därvid den genom medlet framkallade sjukdomen
hos modern af så svårartad beskaffenhet, att äfven
modern aflider. Dödlighetssiffran för modern själf är
därför oerhördt stor. - Litt. beträffande särskildt
Sverige: H. Antell, "Fosterfördrifningsbrottet"
(1895), G. Hedrén, "Om fosterfördrifning från
rättsmedicinsk synpunkt" etc. (1901) och "Zur
statistik und kasuistik der fruchtabtreibung" (i
"Vierteljahrschrift für gerichtliche medizin",
1905). - Fosterfördrifning är straffbelagd i alla
västerländska folks straffrätt. Straffet är vanligen
strängare för det fall, att annan person än kvinnan
själf föröfvat gärningen, och i detta fall strängare,
om den föröfvats utan kvinnans samtycke än om den
verkställts i samförstånd med henne. Den svenska
strafflagen har för bevisningens underlättande
uttryckligen nöjt sig med, att det använda medlet
kunnat ha den inträdda effekten till följd. Bevisning
om orsakssammanhanget erfordras alltså
icke. Äfven försöket är i regel straffbelagdt.
G. H. N. S-g.
Fosterföräldrar. Lagstiftningen (Legostadgan
23 nov. 1833) har, såsom naturligt,
funnit sig böra uppmuntra till åtagande af
fosterföräldraskap. Upptager någon fattigt fader-
och moderlöst barn och om dess föda, kläder och
uppfostran drager behörig försorg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
