Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 913-914 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forster, Johann Adam Georg - Forster, François - Forster, John - Forster, William Edward

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1777; på tyska: Beschreibung einer reise um die
welt in den jahren 1772-75, 1778-80) och Ansichten
vom Niederrhein, Brabant, Flandern,
Holland, England und Frankreich im April, Mai und
Juni 1790 (1791). Hans Sämmtliche schriften (med en
af Gervinus författad biografi) utgåfvos 1843-44
och hans Briefwechsel mit S. Th. von Sömmering
1877. Jfr Klein, "Georg F. in Mainz 1788-1793"
(1883), och Leitzmann, "Georg F." (1893).

Johann Reinhold Forster och Georg Forster.

2. E. W.

Forster [fårstår], François, fransk
kopparstickare, f. 1790 i Schweiz, d. 1872 i Paris,
var lärjunge af P. G. Langlois i Paris och blef 1844
medlem af Paris-akademien. Såsom hans bästa gravyrer
anses La vierge au bas-relief (1835, efter Lionardo
da Vinci) och La vierge de la maison d’Orléans (1838,
efter Rafael). Därjämte graverade han förträffliga
blad efter Gérard, Guérin, Gros m. fl. samt åtskilliga
porträtthufvud.

Forster [fåsto], John, engelsk skriftställare,
f. 1812, d. 1876, förvärfvade sig ett betydande namn
såsom essayförfattare. Han lämnade bidrag till "The
examiner", hvars redaktion han skötte 1847-56 och
som under denna tid blef en af de inflytelserikaste
tidningarna, samt till "Edinburgh review",
"Quarterly review" och "Foreign Quarterly review",
hvilken han under flera år redigerade. Då Dickens
1846 nedlade ledningen af "Daily news", blef F. för
några månader dennes efterträdare. Ryktbarast blef
F. genom sina historiska och biografiska verk, bland
hvilka The life of Charles Dickens (3 bd, 1872-74;
flera uppl.) torde vara mest kändt; bland de öfriga
må nämnas Statesmen of the commonwealth of England
(1836 -39), The life and times of Oliver Goldsmith
(1848; 8:e uppl. 1889), Walter Savage Landor (1869;
ny uppl. 1895) och essayer öfver Oliver Cromwell,
Daniel de Foe, sir Richard Steele, Charles Churchill,
Samuel Foote, John Eliot m. fl.

Forster [f åste], William Edward, engelsk statsman,
f. 11 juli 1818 i Bradpole, d. 5 april 1886 i London,
var son af en kväkare. Han grundlade 1842 tillsammans
med W. Fison den yllefabriksfirma, i hvilken han
kvarstod till sin död. Han kom i vänskapligt
förhållande till F. D. Maurice, J. Sterling
och makarna Carlyle, deltog 1846-47 i arbetet för
afhjälpande af nöden på Irland samt utgaf 1849 en ay
upplaga af Clarksons "Life of Penn" TK och
försvarade honom mot Macaulays angrepp.
1850 ngick han äktenskap med en dotter till den
berömde Th. Arnold och aflägsnade sig från sina
förra religiösa meningsfränder. Efter att redan
förut ha deltagit i det offentliga lifvet, valdes
han 1861 till parlamentsledamot för Bradford
och satt för denna krets till sin död. I underhuset
gjorde han sig snart bemärkt såsom avancerad
liberal och tilldrog sig uppmärksamhet särskildt
genom anföranden rörande parlamentsreformen
och det nordamerikanska inbördeskriget.
I nov. 1865 blef han i Russells kabinett
understatssekreterare för kolonierna och ingick,
efter att 1867 ha företagit en resa till Orienten,
i den 1868 bildade första Gladstoneska ministären
såsom "vice president of the privy council" och
såsom sådan undervisningsminister. Under hans
egid genomfördes 1870 års undervisningsreform, som
bl. a. (genom den s. k. Cowper-Temple-klausulen)
sökte ordna religionsundervisningen på ett sätt,
som tillfredsställde sekterna. Till en god del
har han ock förtjänsten af genomförandet af lagen
rörande sluten omröstning vid parlamentsvalen
(Ballot act) 1872. När Gladstone 1875 för en tid
lämnade politiken, var F. jämte lord Hartington
(nuv. hertigen af Devonshire) kandidat till
ledarplatsen inom det liberala partiet. Då han såg,
att sympatierna voro öfvervägande för Hartington,
trädde han frivilligt tillbaka för denne.
Vid den nya liberala ministärens bildande 1880
erhöll F. en af de viktigaste platserna, nämligen
platsen såsom sekreterare för Irland. Regeringen
beslöt att uppgifva den jämförelsevis milda,
men effektiva tvångslagstiftningen från 1870
(Peace preservation act) och att i stället genom en
tillmötesgående arrendelagstiftning (Compensation
for disturbance bill) söka vinna befolkningen;
förslaget föll emellertid i öfverhuset. På Irland
började under Parnells ledning den ursinnigaste
agitation med åtföljande bojkottning, våldsamheter
och osäkerhet till lif och egendom. F., som
missuppfattade den irländska rörelsens orsaker
och i denna såg ej resultatet af djupgående sociala
missförhållanden, utan allenast af uppvigling från
ett begränsadt antal dåliga element, genomdref en
ny tvångslagstiftning, som gaf regeringen rätt att
låta häkta personer på skälig misstanke för vissa
kategorier af förbrytelser. Lagens behandling
i underhuset hör på grund af de irländske
parlamentsledamöternas obstruktionstaktik
till de mest dramatiska episoderna i underhusets
historia och föranledde vidtgående ändringar i
dess arbetsordning. F. tillämpade lagen med orädd
stränghet. Men då kraftåtgärderna ej hade önskad
verkan, utan agitationen tvärtom växte i våldsamhet,
beslöt Gladstone att lägga om sin politik
och lyckades komma till en uppgörelse med
den då fängslade Parnell, den s. k.
Kilmainham-traktaten, som medförde F:s afgång.
Den första tilldragelsen under den nya æran var
mordet i Phoenix park 6 maj 1882 på den nye
sekreteraren lord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>