Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fonsecaviken l. Ampalaviken - Fons Mariæ - Fontaine. Se Fontän. - F. lumineuse, lysande springbrunn - Fontaine, Nicolas - Fontaine, Pierre François Léonard - Fontaine, Hippolyte - Fontainebleau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fonsecaviken [fånsä;ka-] l. Aniapalaviken, hafsvik
på västra kusten af Central-Amerika, mellan staterna
Salvador, Honduras och Nicaragua, vid den 35 km. breda
mynningen flankerad af vulkanerna Coseguina (1,169
m.) och Conchagua (1,236 m.). Den är grund (högst
25 m. djup) och var sannolikt förr en sjö samt
har flera öar (Sacata Grande, vulkanen El Tigre med
hamnstaden Amapala, se d. o.). Genom järnväg står den
i förbindelse med Puerto Cortes, vid Hondurasviken.
Fons Mariæ, latinska namnet på
Marienquelle, fordom birgittinkloster i Danzig.
Fontaine [fåtän]. Se Fontän. - F. lumineuse
[lyminos], lysande springbrunn.
Fontaine [fåtän], Nicolas; fransk lärd, f. 1625
i Paris, d. 1709 i Melun, ingick vid tjugu års ålder
i den jansenistiska föreningen i Port-Royal. Utom
åtskilliga religiösa arbeten har man af honom
Mémoires pour servir à 1’histoire de Port-Royal
(1736), i hvilket man bl. a. finner den ryktbara
"Conversation de Pascal et de M. de Sacy sur Epictète
et Montaigne".
Fontaine [fåtän], Pierre François Léonard, fransk
arkitekt, f. 1762 i Pontoise, d. 1853 i Paris,
studerade 1786-89 i Rom och blef efter sin återkomst
till Paris den framstående arkitekten Perciers
medarbetare. Kejsardömets "nygrekiska" stil fick
i dessa båda arkitekter sina diktatorer - deras
makt sträckte sig äfven till konstindustrien. I
sina byggnader efterbildade de med ganska
nykter uppfattning romerska verk. F. uppförde
Karusellplatsens triumfbåge i Paris - efterbildning
efter Septimius Severusbågen i Rom -, byggde jämte
Percier Louvres norra länga utefter Rue de Rivoli samt
det öfver Ludvig XVI och Marie Antoinette uppförda
Chapelle expiatoire. Äfven anläggningen af Rue de
Rivoli med dess enformiga arkader stammar från F. och
Percier. De lämnade ritningar till en mängd möbler
och prydnadsföremål. F. hade titeln kejsarens "förste
arkitekt", liksom David var hans "förste målare". I
förening med Percier utgaf F. Palais, maisons et
édifices modernes dessinés à Rome (1798), Recueil
de décorations intérieures (1812) och Résidences de
souverains (1832) m. m. Jfr M. Fouché, "Percier et
Fontaine" (1905). (G-g N.)
Fontaine [fåtän], Hippolyte, fransk ingenjör,
f. 1833 i Dijon, utförde 1886 ett af de första
praktiska försöken med elektrisk kraftöfverföring
och lyckades därvid bevisa möjligheten att tekniskt
och ekonomiskt realisera detta problem. Han använde
flera seriekopplade likströmsmaskiner såväl för den
elektriska energiens alstring som för dess mottagande;
han erhöll en verkningsgrad af öfverföringen af
omkr. 50 proc. F. har utgifvit bl. a. Eclairage
à l’électricité och Transmissions électriques.
A. E-m.
Fontainebleau [fåtänblå], arrondissemangshufvudstad
i franska dep. Seine-et-Marne, 3 km. från vänstra
stranden af Seine, 59 km. s. s. ö. från Paris. 10,786
inv. (1901; som kommun 14,160). I F. finnas
ett collège, en artilleri- och ingenjörskola,
växtfysiologiskt laboratorium, flera monument öfver
berömda fransmän (bl. a. öfver presidenten Carnot)
samt en fajans- och porslinsfabrik. I trakten
sandstensbrott, frukt- och vinodling. F. är i
synnerhet bekant för sitt lustslott, som af gammalt
var de franske konungarnas älsklingsort och nu är
presidentens sommarresidens. Frans I och Henrik
IV förvandlade det 998 byggda jaktslottet till ett
kungligt residens och använde ofantliga summor på dess
förskönande. Under Ludvig XV fick slottet förfalla,
men Napoleon I och Ludvig Filip restaurerade det. En
mängd af historiska minnen är förbunden med detta
slott. Filip den sköne, Henrik III, Ludvig XIII och
Ludvig XV föddes därstädes, och den förstnämnde äfven
dog där. 23 aug. (2 sept.) 1679 slöt Ludvig XIV här
fred för sin och Karl XI:s räkning med Danmark, ehuru
den senare freden ej blef definitiv, utan endast lades
till grund för fredsslutet i Lund s. å. 3 nov. 1762
afslötos i F. fredspreliminärerna, som ändade kriget
mellan Frankrike och Spanien å ena sidan samt England
och Portugal å den andra. 11 april 1814 undertecknade
Napoleon I sin afsägelse därstädes, och 20 s. m. tog
han i "cour du cheval-blanc" (sedan kallad "cour des
adieux") afsked af sina garden. I "galerie des cerfs"
lät drottning Kristina af Sverige 10 nov. 1657 afrätta
sin stallmästare Monaldescho. Påfven Pius VII, hvilken
1804 krönte Napoleon, hölls 1812-14 af denne fången
på slottet. Detta med tillhörande trädgårdar och
park (84 har) ligger utanför staden omgifvet af den
vackra F.-skogen, som har en areal af 16,880 har. Om
lustslottet i F. se Pfnor: "Monographie de F."
 |
| Slottet Fontaincblean, öfverblicksvy. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
