Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 705-706 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fog, bygnk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fogarna på en del af Parthenons kolonner. Genom den
vertikalt gående räfflingcn af de grekiska kolonnerna
drogs naturligtvis uppmärksamheten ännu mer ifrån
de horisontala fogarna; man nådde fullständigt
effekten af monolit. Detta byggnadssätt utan bind-
och tätämne i fogarna kan förekomma endast i ett varmt
klimat vid byggande med stora block samt med sådana
konstruktioner, att endast tyngdkraften tillåtes
arbeta inom massorna, d. v. s. att endast
vertikala tryck förekomma.

Fig. 2. Koret i kyrkan i Rieux, Frankrike.

Romarna upptogo och
utvecklade hvalfkonstruktioner äfven i monumentala
byggnader. De vunno härigenom möjlighet att med
lätthandterliga stenar af ringa storlek öfvertäcka
mycket större spännvidder än greker och egypter med
sina för transport obekväma, väldiga stenbjälkar. Men
samtidigt infördes i byggnaden de snedt verkande,
spännande, sprängande hvalftrycken, för hvilkas
reglerande, utjämnande och motverkande det var af
stor vikt att förmedelst murbruk - om också icke
för ögat, dock konstruktivt sedt - förvandla de af
oändligt många små delar (oftast tegel) sammansatta
murmassorna till monoliter. I det dekorativa skal,
med hvilket romarna oraslöto den sålunda
bildade konstruktiva kärnan och hvilket utfördes af
naturlig sten i stora block, förekommer icke murbruk i
fogarna. Nödig sammanhållning åstadkommes här liksom
hos grekerna medelst kramlor och dubbar. Medeltidens
romanska och gotiska byggmästare uppförde sina hvälfda
tempelhallar af relativt små block, sammanhållna med
murbruk, och utan tanke på att dölja fogarna; snarare
skulle man kunna säga, att den gotiske byggmästaren
söker med fogarna demonstrera konstruktionen (se
fig. 2).

Fig. 3. Detalj från Maison de la grosse horloge i Rouen.

Den tidiga renässansen bibehåller i viss
mån detta drag,
i det att den skickligt anpassar orneringen
efter fogindelningen. Den står ännu på den sunda
ståndpunkten att konstruera först och ornera
sedan. Högrenässansens och barockens mästare
utveckla däremot sina praktfulla former utan att
mycket bekymra sig om de konstruktiva detaljerna eller
huru fogarna komma att skära öfver deras listverk,
ornament och figurer (se fig. 3).

Fogindelningen i en fasad af naturlig sten
framhäfves, såsom ofvan nämnts, i allra högsta grad
genom "rusticering", d. v. s. genom att låta stenen
på ett eller annat sätt svälla utanför det plan,
i hvilket fogarna befinna sig.

Fig. 4. Några rustikprofiler.

Anledningarna till dylik
behandling af stenarna kunna vara både af konstruktiv
och af konstnärlig natur. Genom en enkel affasning
(se fig. 4 B) af stenens kanter minskas risken att
under byggnadstiden och vid sättningar få kanterna
sönderstötta. Vanligare är dock, att rustiken bildas
genom rundt stenens kanter huggna lister med profiler
af de typer, som å fig. 4 C och D visas. Det är klart,
att härmed intet resultat i ofvan antydd riktning
vinnes, utan åtgärden är tillkommen uteslutande i
ändamål att pryda eller gifva byggnadsmassan någon
önskad rytm. Rusticerade murar finnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>