Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 657-658 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fluktuationsstruktur, petrogr. och geol., detsamma som fluidalstruktur (se Struktur) - Fluktuera - Flumendosa - Fluminia, bot. Se Scolochloa - Flundra. Se Flundreartade fiskar - Flundre - Flundreartade fiskar l. Flatfiskar - Flundresläktet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fluktuationsstruktur, petrogr. och geol., detsamma
som fluidalstruktur (se Struktur).

Fluktuera (lat. fluctuare, al fluctus, ström, bölja),
eg. föras af vågen, kastas hit och dit; stiga och
falla; växla, vara ombytlig; vackla, vara obeslutsam.

Flumendosa [flomendåsa], flod på östra kusten af ön
Sardinien, rinner upp på Monti Allori (1,270 m.) och
har en längd af 135 km.

Fluminia, bot. Se Scolochloa.

Flundra. Se Flundreartade fiskar.

Flundre, härad i Älfsborgs län, ingår i Flundre,
Väne och Bjärke domsaga och Väne fögderi samt
omfattar socknarna Romeled, Fors, Upphärad, Fuxerna,
Åsbräcka. 15,158 har. 6,839 inv. (1906).

Flundreartade fiskar l. Flatfiskar, Pleuronectidæ,
zool., en familj tillhörande gruppen Acanthopterygii
inom benfiskarnas (Teleostei) underklass. Kroppen
är starkt hoptryckt och hög, i allmänhet med blott
ena sidan färgad, och på denna sida, som under dessa
fiskars naturliga läge är horisontell och vänd uppåt,
sitta båda ögonen. Bukfenor liksom bröstfenor kunna
stundom saknas; rygg- och analfenan äro långa,
vanligen skilda från stjärtfenan. Simblåsa saknas hos
det könsmogna djuret. Munnen är framskjutbar, ögonen
äro särdeles rörliga. Hithörande fiskar skilja sig
från alla andra genom sin osymmetriska kroppsbyggnad,
hvilken är mest utpräglad å hufvudet. Att emellertid
denna afvikande kroppsform ej är något för dessa djur
ursprungligt, utan småningom förvärfvats såsom en
tillpassning till det afvikande lefnadssättet, framgår
af deras utveckling. När den unga flundrefisken lämnar
ägget, är hela dess glasklara kropp (se fig. 1)
lika symmetrisk som hos annat fiskyngel; dess ögon
äro belägna ett på hvardera sidan, och den simmar i
hafsytan lodrätt på vanligt sätt.

Fig. 1. Fig. 2.

Men snart börjar det ena ögat att under tillväxten
småningom flyttas öfver på samma sida som det andra;
denna det ena ögats vandring framkallar en vridning af
främre delen af hufvudet, som blir mycket osymmetriskt
(se fig. 2 o. 3).

Fig. 3.

Samtidigt
erhåller endast den sida, på hvilken ögonen sitta,
färg, hela muskulaturen utvecklas starkare på denna
sida, medan däremot tänderna och käkarna kunna vara
mera utbildade på den blinda (ofärgade) sidan
m. m. (se fig.). Medan dessa förändringar i byggnaden
försiggå, blir ock djurens lefnadssätt ett annat: från
att ha lefvat nära hafsytan blifva de bottenfiskar,
som alltid simma med den färgade sidan uppåt. De
kunna gräfva ned sig i sandbottnen och ha förmågan
att i högst väsentlig mån ändra sin hudfärg efter
omgifningarna. Af allmänt biologiskt intresse är ock,
att af de många hithörande arterna (öfver 500 äro
beskrifna) några ej uppnå den höga grad af osymmetri
som våra kusters flundrefiskar, utan ögat har under
sin vandring hos det unga djuret stannat så att
säga på halfva vägen, hvarigenom öfvergången till
andra symmetriska, höga och starkt hoptryckta fiskar
förmedlas. I detta sammanhang förtjänar ock påpekas,
att under eocentiden lefvat en fisk (Amphistium),
hvilken i hvarje afseende synes förverkliga
prototypen för flundrefiskarna, innan de hade
antagit den osymmetriska gestalt, som kännetecknar
nutidens former. - Flundrefiskarna förtära vid och
på hafsbotten förekommande djur (fiskar, blötdjur,
maskar m. m.). Med få undantag lefva dessa fiskar i
hafvet och anträffas från de norra polartrakterna till
den södra hemisfärens sydkuster. I ekonomiskt afseende
spela de, då en del ätliga arter förekommer i mycket
stort antal och uppnår rätt betydande dimensioner,
en synnerligen viktig roll. De sex till Skandinaviens
fauna hörande släktena kunna urskiljas på följande
sätt:
I. Käkarna och tänderna ungefär lika utbildade
på båda sidor.

A. Ryggfenan börjar öfver öfre ögat; ögonen på
högra sidan.

1. Öfverkäkens tänder sitta i två eller flera
rader. Helgeflundresläktet (Hippoglossus).

2. öfverkäkens tänder sitta i en enkel
rad. Lerskäddsläktet (Hippoglossides).

B. Ryggfenan börjar framom öfre ögat; ögonen på
vänstra sidan.

1. Tänder på plogbenet förefinnas.
Hvarfsläktet (Rhombus).

2. Tänder på plogbenet saknas.
Tunghvarfsläktet (Arnoglossus).

II. Käkarna och tänderna mycket mera utbildade
på blindsidan än på ögonsidan.
A. Det öfre ögat sitter icke framom det nedre.
Flundresläktet (Pleuronectes).
B. Det öfre ögat sitter framom det nedre.
Tungsläktet (Solea). L-e.

Flundresläktet, Pleuronectes, zool., hörande till
flundrefiskarnas familj (Pleuronectidæ), har
en nästan
rutformig kropp, liten, sned mun, käktänderna både
till antal och storlek mindre på ögonsidan än på
blindsidan, ögonen vanligen belägna på högra sidan.
De fem vid Sveriges kuster förekommande arterna
af detta släkte skiljas sålunda:
A. Kotornas antal större än 45.
1. Analtagg förefinnes; bukfenornas strålar 6;
ögonsidans kroppsfärg gråaktigt rödbrun med gråblå
fenor; bröstfenan delvis svart: Skärflundran
(Pl. cynoglossus).
2. Analtagg saknas; bukfenornas strålar 5;
ögonsidans kroppsfärg rödbrun eller gulbrun ;
bröstfenan af kroppens färg: Bergskäddan
(Pl. microcephalus).
B. Kotornas antal mindre än 45.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>